Hur ökar vi vårt självförtroende?
Jämför dig med en planta igen. Ovan jorden finns vårt självförtroende. I motsats till självkänslan är det de gröna, friska bladen. Självförtroendet är våra handlingar, allt det vi själva vågar göra, det som andra kan se.
Självförtroende är när jag vågar säga vad jag tycker, men också när jag vågar förändra min åsikt när jag förstår att jag haft fel, när jag vågar bli chef, vågar misslyckas, vågar sjunga fast jag inte kan så bra, när jag vågar tala inför publik, vågar bli filmstjärna eller politiker. Jag kommer senare att skriva en hel del om vad man kan tänkas vilja våga.
Det är lätt att missuppfatta andras självförtroende och självkänsla
En del tror att det gäller att synas så mycket som möjligt för att verka starkare än de i själva verket är. De skjuter upp som stora, vassa, torra grenar, de vill bli större än alla andra. De säger många svåra ord som andra inte förstår, bara för att andra ska känna sig dumma och mindre än de. En del söker höga tjänster bara för att synas. Många säger ”sanningar” som får andra att krympa. En del styr och bestämmer över andra och vet alltid bäst hur andra ska leva och tar på det viset lusten från andra. Du är frisk eller du är sjuk, de tycker inte att du själv kan vara med och bedöma det. Det finns också de som köper pistoler eller är med i stora gäng för att skrämma andra. Men egentligen är det mest för att de själva vill få känna sig lite större.
Vi blir irriterade på de stöddiga människorna. Vi vill trycka till dem. Vi vill sätta en del av dem i fängelse. Men om vi tittar under jorden, så finns där bara en liten, liten rot av självkänsla. Jag tror att vi skulle spara många skattepengar genom att kunna stänga många fängelser och sjukhus om vi kunde få alla barn att känna sig stora inuti, redan från början.
Problemet är de ”små” människorna söker makt för att själva växa och få känna sig större. En del av dessa blir politiker men tänker inte framåt samhällsekonomiskt tjugo år för då kanske ett annat parti får hela äran i framtiden. Men ”stora” människor söker däremot makten för de vill att samhället ska bli bättre och en del av dessa blir naturligtvis också politiker. Men det är en svår uppgift för de som finns i vårt partipolitiska system eftersom att det är svårt att under en enda mandatperiod genomföra långsiktiga mål som initialt kostar mycket pengar men som lönar sig på längre sikt.
Kan man bedöma andra?
Jag känner en man som försökte ta sitt liv många gånger. Se mig, hör mig, ett rop på hjälp. Han både var trevlig, såg bra ut och hade många framgångar i sitt yrke. Det gick inte att se på honom hur han mådde. Självförtroendet var nog bra men självkänslan var mycket dålig. Vi var många som kände honom och som levde i skräck för vad som skulle hända. En dag fanns det ingen där som kunde hjälpa honom. Det kunde ha slutat illa men det gjorde det inte. Han tog hand om sig själv, levde i ensamhet ett bra tag, blev kanske sin egen förälder och har mått mycket bättre sedan dess.
Jag kände också en flicka som satt i rullstol. Hon hade en muskelsjukdom som hade tagit ifrån henne allt, hon kunde inte hosta själv, inte lyfta en hand. Men hon höll föredrag för läkare om hur hon klarade sig och hon skulle ta körkort. Hon lever inte längre. Hon var en stark personlighet, hade bra självförtroende och en stark självkänsla. Hon levde i en familj som tyckte mycket om henne och som lät henne ”stå på egna ben”.
Jag har flyttat många gånger i mitt liv. Många undrar nog varför. Jag tror att en del av anledningarna är mitt spänningsbehov. En av gångerna när jag var i slutskedet av en flytt var jag alldeles slut och hade dessutom ont i fötterna av ansträngning. Jag haltade fram. En parkeringsvakt förbjöd mig att stå vid min nya port och anvisade mig ett ställe som jag tyckte låg långt därifrån. Jag förstod inte hur jag skulle orka flytta de sista kartongerna. Då kom en ”lodis”, en man som jag skulle varit rädd för om jag hade träffat på honom på en mörk gata. Han såg ovårdad och skum ut. Han frågade om han skulle hjälpa mig! ”Orkar du det”, undrade jag. Han såg inte pigg ut och jag kände mig lika matt som han såg ut. ”Klart jag gör”, svarade han och sprang fram och tillbaka med mina kartonger. Sedan sa han till mig: ”Jag tror det var en ängel som förde mig till dig”.