Läraren som påverkade mig

   Lärare påverkar oss positivt eller negativt. Jag minns en lärare som visade att han tyckte att jag var duktig i matematik. Jag ville inte göra honom besviken så jag ansträngde mig till det yttersta och fick högsta betyg så länge som jag hade honom. Nästa lärare, den siste jag hade, var inte intresserad av mig som elev och inte av någon annan heller. Han var inte ens intresserad av sitt arbete och det blev en stor oordning i klassen och mitt betyg sjönk.

Min mor hade i första klass en lärarinna som gav barnen i uppdrag att rita var sitt löv. Min mor ritade och målade ett stort rött löv. Då sa fröken tillrättavisande att det inte finns röda löv. Det var höst och hela skolgården var full av vildvinens stora röda löv som växte på skolbyggnaden. Min mor var inte särskilt intresserad av teckning under resten av sitt liv. Men när hon blev pensionär hände det att hon målade några tavlor. Det är aldrig försent, men hon missade en hel del på grund av en negativ kommentar tidigt i livet.

Köp mina föredrag från:

 

Ditt livs regissör?

Ditt livs regissör?

Regissören i mitt liv

Har du tänkt på vilka som är din livs regissörer? Vem bestämmer innehållet i varje akt? Vem bestämmer hur varje akt ska sluta? Är det jag själv, eller är det min man eller min fru? Kanske anpassar jag mig mest efter hans arbetstider och hans intressen. Kanske anpassar jag mig mest efter min frus släktingar eller efter hennes sätt att uppfostra barnen. Vi försöker förändra varandra för att våra liv ska bli bättre. Om han inte drack så mycket, om han ville bry sig om mig lite mer, om han bara hjälpte till att städa ibland, om hon bara kunde vara nöjd med att sköta hemmet, om hon kunde hjälpa till med försörjningen, om hon bara inte gnällde så mycket. Vi försöker förändra andra människors teaterpjäser istället för vår egen.

Många orkar inte sätta de nödvändiga gränser som måste sättas för barnen när de är små och sedan anpassa och utvidga gränserna efterhand som de växer. Det kan innebära att föräldrarna låter sig styras av barnen långt efter det att de har flyttat hemifrån.

Vi är påverkade av släkt, vänner och arbetskamrater. Vi vågar inte alltid säga vår mening eller göra som vi vill, av rädsla för vad andra ska tycka. Det finns oskrivna regler. Det måste vara drink före maten och förrätt. Många kanske känner att de måste köpa märkeskläder för att deras vänner gör det. Vi ökar kraven på oss själva och gör det svårare att umgås. Vi orkar kanske inte. Det finns så mycket annat som ska hinnas med, jobbet, barnen, föreningen, de egna intressena…

Köp mina föredrag från 

Livet – som en teaterpjäs

Livet – som en teaterpjäs

Pjäsen om vårt liv

Vad du gör med din tid? Låtsas att du sitter på teatern. Blunda och titta ett tag på pjäsen som heter ”Mitt eget liv”. Du har fått huvudrollen. Är det en bra pjäs?

Jag är övertygad om att det finns många människor som skulle somna om de var tvingade att titta på den här pjäsen i mer än tio minuter. Tänk dig att vara på teatern och huvudrollsinnehavaren bara sitter och tittar på teve hela tiden. Inte orkar man så länge, för det händer inte så mycket på scenen. Det händer väldigt mycket inne i teven, men i personens eget liv händer inte särskilt mycket just då. Tro nu inte att jag tycker att det är fel att titta på teve. Det tycker jag inte. Tvärtom, det hjälper oss att koppla av och det behöver vi ibland. Ibland finns det lärorika och intressanta program. Men om det är det enda jag ägnar min fritid åt, så händer det inte så mycket i verkligheten.

Om du har ont i nacken, axlarna, magen eller hjärtat, då har du kanske en stressande pjäs. Det händer mycket, du träffar många trevliga människor men ridån går ner och upp igen och pjäsen fortsätter i snabb takt, du arbetar hårt, måste till gymmet och köra barnen till sina aktiviteter, ridån går ner och upp, du hinner knappt andas mellan scenerna, än mindre slappna av och reflektera över vad som hände i den scenen som var för två veckor sedan. Du mötte som hastigast en väninna, du skulle gärna vilja träffa henne igen, ta en lunch tillsammans och prata bort ett par timmar. Du hinner knappt fundera på det, du hinner ännu mindre att göra det.

Jag vill helst skratta mycket åt allt roligt som händer på scenen. För det är ju så, att det tråkiga i livet, det kommer nästan av sig själv. Men det roliga måste man själv anstränga sig för att det ska hända. Eller så har någon annan ansträngt sig för att det ska bli roligt. Men i gengäld finns det inga gränser för hur roligt man får lov att ha.

När vi tittar på vårt livs pjäs vet jag att alla skulle känna för att gråta många gånger. Det finns ingen människa som går fri från bekymmer och problem, men de flesta ser så bekymmersfria ut att det är svårt att tro att det är sant.

Mest av allt önskar jag mig att min pjäs är spännande, meningsfull och utvecklande! På min facebooksida Gullmay Idman, som är officiell i stort sett, la jag idag ut när Beyoncé sjunger ”I was here”. Titta och lyssna på den, man får rysningar och känner för att göra en insats för jorden. Se på den!

Köp mina föredrag från 

 

Vår stund på jorden

Perspektiv på tiden

Jag minns en gång när jag var fjorton år och satt i bussen på väg hem ifrån min mormor. Hon bodde på Kulladal, Ärtholmsvägen i Malmö. Jag kände mig mycket ledsen, hade en klump i halsen, kände att mina ögon var pinsamt blanka och försökte blinka bort tårarna medan jag tittade ut genom rutan. Jag tänkte på att min mormor var gammal, att hon nog snart skulle dö. Jag tyckte mycket om min mormor och jag var rädd för att hon skulle försvinna ur mitt liv. Jag ville vara hos henne så ofta jag kunde innan det blev dags.

Min mormor levde ytterligare tjugoett år. Hon var inte så gammal som hon var i mina ögon. Hon var sjuttioett år då men hade redan när hon var ca 65 upprepat att nästa jul finns jag nog inte längre. Den dagen hon dog var hon nästan nittiotvå år, hade fått en svår hjärnblödning, kunde varken äta eller dricka och jag var glad för att hon slapp lida mer. Dessutom hade min syn på döden och livet förändrats för länge sedan. Jag hade också upptäckt, att när jag inte längre kände mig så rädd för döden, då blev det lättare att våga leva.

Just nu när du läser detta, i detta ögonblick, kommer väldigt många barn till världen. De har ingen aning om vad livet går ut på. De kommer att göra många misstag men de kommer förhoppningsvis att lära sig av sina erfarenheter. I samma ögonblick, just nu, tar många människor sitt allra sista andetag. Tänk om vi hade kunnat fråga de som fått leva länge, om de gjort vad de ville med sina liv. Blev livet så fantastiskt som de hade drömt om när de var unga? Hände det där speciella som de trodde att livet skulle ha att erbjuda dem? Eller väntade de på det under hela sitt liv? Just därför att de bara väntade, hände det kanske aldrig.

I detta ögonblick, när människor föds och dör, finns du någonstans mitt uppe i livet. Du kan fortfarande förändra en hel del av allt det du själv vill förändra. Jag tycker att det är ett fantastiskt ögonblick. Tänk dig att du blir fotograferad just nu. Kan du se bilden? Nu är ögonblicket borta. Fotot skulle du kunnat titta på många gånger men denna sekund i ditt liv försvann meddetsamma. Du får den aldrig tillbaka. Den är redan ett minne.

Tiden går fort och vi upplever alla att den går fortare och fortare. Kommer du ihåg hur det var när du var liten och det var julaftons morgon och du ville att det skulle bli kväll så fort som möjligt? Det var den längsta dagen på hela året, tyckte jag. Underbart är kort och trist varar länge, sägs det. Det stämde inte när det var julafton, då var det en härlig förväntan hela dagen. Det stämde bättre när det gällde skolan. Jag hade hela tiden en längtan efter jullov och sommarlov. Om vi nu, när vi är vuxna längtar efter helgen eller semestern, då måste det väl vara något fel? Då slösar vi bort dyrbar tid som vi skulle kunna göra något bättre av och som aldrig kommer tillbaka.

Vad gör vi med den tid som vi har fått till vårt förfogande? Försöker vi slå ihjäl den med olika slags tidsfördriv bara för att få den att gå? Vanligast är kanske att vi slåss med den, den räcker inte riktigt till. Det finns så mycket vi måste hinna med. Många av oss är stressade idag. Om vi råkar träffas säger vi: Det skulle vara roligt att ses. Nu måste vi verkligen försöka bestämma att träffas men just nu måste jag vidare, hör av dig. Sedan springer vi vidare i ekorrhjulet. Det är som om ”sedan” har blivit viktigare än ”just nu”. Vi köper tjocka almanackor och planerar vad vi ska göra sedan. Men vi lever ju aldrig sedan! Vi lever alltid bara ”just nu”. Om några dagar är det också ”just nu”. Vår kropp lever alltid bara JUST NU. Men det är inte alltid vi själva är närvarande.

Vi kanske ofta lever långt bak i tiden, minns bittert vår barndom, ältar gamla oförrätter, vältrar oss i att tycka synd om oss själva i vår offerroll. Eller så är vi kanske långt fram i planeringen av nästa års budget, nästa års semester, festen i nästa månad eller investeringar av pengar.

Det är naturligtvis viktigt att se i backspegeln och ta lärdom av sina erfarenheter och att planera sitt liv framåt så att det blir så bra som möjligt. Men livet pågår bara JUST NU och uppleva livet gör man bara när man är närvarande i nuet i mötet med sig själv och andra människor.

Ja, frågan är om man slår ihjäl sin tid, om man håller på att slåss med den eller om man använder tiden och passar på att njuta av sin ganska korta stund på jorden.

 

 

Mitt första hjälpmål: Sprid en glad stämning och gör något roligt varje dag – då blir livet roligare

Positivt tänkande räcker inte, men det gör livet lättare och roligare

Jag började med positivt tänkande när jag var sju år. Jag visste naturligtvis inte om det då utan förstod det först senare. Jag tyckte om att gå i skolan. Det var faktiskt så illa att jag hade ont i magen varje morgon. Jag var inte mobbad så jag det var inte därför jag alltid hade ont i magen. Jag var ett nervöst barn. Jag var ett nervöst barn på grund av att min pappa var alkoholist och hade dåligt ölsinne. Det går inte att känna sig trygg när man inte vet vad som kommer att hända när man kommer hem. Kanske han skulle komma hem full.

Att man är nervös när man är liten behöver inte betyda att man kommer att vara nervös i resten av sitt liv. Jag har hållit föredrag i minst 25 år och jag har så gott som aldrig varit nervös för det. Jag måste ändå erkänna att jag var det när jag skulle vara på i Stockholm, på en nordisk kongress som hette ”Omsorg i livets slutskede”. I salongen satt läkare och vårdpersonal och på scenen pratades det om av döende.

Jag hade fått i uppdrag att i slutet av kongressen tala om positivt tänkande i livets slutskede. Det var en av mina största utmaningar vad gäller föredrag. Jag var nervös, men inte för att det satt trettonhundra personer i salongen. Jag tyckte att det var härligt att så många ville lyssna på mig. Nej, det var nervöst för jag hade fått veta att föredraget absolut inte fick ta längre tid än tjugo minuter. Tog det längre tid skulle de avbryta mig. När jag tränade på morgonen, tog föredraget tjugotvå minuter! Jag ville absolut få med mina slutord. En annan sak som gjorde mig nervös var att min man skulle komma och lyssna. Han tyckte också att det var en stor stund för mig och han skulle säkert tycka synd om mig om jag inte lyckades. Vem vill att andra ska tycka synd om en? Föredraget gick bra, jag hann med. Åhörarna var lättskrattade och det hjälpte och hjälper alltid när man står på en scen. Ger publiken energi till föreläsaren så får publiken ett roligare föredrag. Det är detsamma som när man träffar en enda person, ger man uppmärksamhet och uppskattning får man mycket mer tillbaka.

Vi styr våra liv med våra tankar

Redan som sjuåring kom jag på hur jag skulle hantera min nervositet. Varje morgon, innan jag steg upp, låg jag och tänkte på allt roligt som skulle kunna hända under dagen. Jag kunde alltid komma på något som skulle bli roligt. Det kunde vara att vi skulle få blodkorv till middag i skolan, på den tiden tyckte jag att det var gott. Det kunde vara att jag skulle få ha en ny tröja på mig eller att vi skulle ha teckning eller skriva uppsats. Varje dag kom jag på något som jag tyckte skulle bli roligt och när jag hade gjort det hoppade jag upp ur sängen, sprang ut till min mor i köket och sa: Det är så kul idag för idag ska vi få blodkorv till middag.

Min mors mindes att en av hennes fyra ungar var alldeles speciellt positiv och började varje dag med orden: ”Det är så kul idag”. Egentligen var det precis tvärtom. Det var för att jag tyckte att livet var jobbigt och besvärligt som jag började leta efter guldkorn. Det är precis samma anledning till att jag skriver mina små skrifter, håller föredrag och skriver den här bloggen. Jag tycker fortfarande att livet är så pass jobbigt och besvärligt för både mig själv och andra att jag vill påminna både mig själv och andra om att det hjälper att leta guldkorn. Men du behöver egentligen inte leta efter dem, du kan själv stoppa dit dem och du kan stoppa dit hur många som helst. Det finns ingen gräns för hur roligt man får lov att ha, varenda dag.

Men varför ska man vänta tills det blir morgon. Numera vet jag att det är ännu bättre om man börjar tänka på det roliga redan på kvällen, precis innan man ska somna. När hjärnan slappnar av får vi tillgång till en större del. Då kan vi passa på att programmera om vår hjärna. Den är kanske felprogrammerad från början. Du duger inte, så bör man inte göra, du hade två fel på provet, det klarar du aldrig, pojkar får inte gråta, du är alldeles för liten för att göra så, du är alldeles för stor för att bära dig dumt åt.

Vi ska istället skriva ner en lista på hur duktiga vi tycker att vi har varit i olika situationer och tänka på det. Vi kan tänka på att vi faktiskt inte ser så illa ut heller. Vi kan plocka in lite fina tankar om vår man eller vår fru. Vad var det jag tyckte så mycket om när vi träffades? Vi kan tänka på allt roligt som ska hända framöver.

Har du märkt att du ofta vaknar med samma tankar och i samma sinnesstämning som när du somnade. Om du blev ovän med din kompis på dagen, din man eller din fru precis innan du somnade, om han eller hon sa något dumt, då är detta det första du tänker på när du vaknar. Tänker du positivt när du somnar, då är du glad redan när du vaknar och jag tror att du har finare drömmar också. Så småningom blir hjärnan van att tänka positivt. Men vi måste räkna med att det tar tid att vänja sin hjärna vid ett annat sätt att tänka. Ge den ett par år, sedan ser du på dig själv och på livet på ett helt annat sätt, om du inte har tänkt positivt förut. Ditt liv kommer automatiskt att förändras när du förändrar ditt tänkande. Ju sämre du tänker idag, ju mer kan du förändra ditt liv till det bättre.

Vi kan bestämma mycket över den fina dator som vår hjärna är. Vi kan bestämma att vi ska vakna nästa dag klockan sex. Då gör vi det. Du kanske invänder? Klarar du inte det beror det på att du inte har tagit beslutet. Min syster Tina hade inte heller tagit det beslutet. När hennes dotter Malin var sju år och hade börjat skolan hade de problem med att vakna eftersom hon var likadan som sin mamma. Jag var där en kväll och satt på Malins sängkant. Jag frågade henne om hon inte visste om att hon hade en klocka inne i huvudet. Om du bestämmer dig för att vakna klockan sex, då gör du det, sa jag. Små barn tror ju på vad man säger, så Malin tog beslutet. Sedan hjälpte hon sin mamma att vakna om morgnarna.

Det blir som vi tänker, vi blir vad vi tänker och vi har själv ett ansvar för vad vi tänker. Jag höll föredrag en gång för en grupp kvinnliga chefer. De hade varit ute och spelat golf tidigare på dagen. Ni vet ju själv, sa jag, att om ni står där på golfbanan och ska slå ett slag och det finns ett vattenhinder framför er, då tänker ni: Bara nu inte bollen kommer i vattnet, bara inte bollen kommer i vattnet. När ni sedan svingar klubban, hamnar bollen i vattnet, för det var den informationen som hjärnan fick, ”vattnet, vattnet”.

Jag fick ett vykort från ett par av dem några dagar senare. De skrev: ”Ja, du hade rätt. Vi tänkte hela vägen i bilen på väg till flygplatsen: Nu får vi inte missa avfarten till flyget, nu får vi inte missa avfarten till flyget”. Ja, de missade både avfarten och flyget hem också.

Hjärnan bryr sig inte om ordet ”inte”, den ser bara bilden av vattnet. Jag kan bevisa det för dig. Försök nu att göra som jag säger. Tänk nu inte på en myra som har hög hatt!  Tänk inte att den hatten är prickig!

Av samma anledning hjälper det inte särskilt mycket när vi säger till våra barn: Spill nu inte, eller när vi säger till andra personer: Rök inte så mycket, drick inte så mycket. Vi väcker bara deras tankar på det som vi inte vill att de ska göra.


Den eviga bantningen

När man bantar så tänker man: Nu får jag inte tänka på mat, inte tänka på mat och så blir man hungrig på en gång. Jag får speciellt inte tänka på choklad. Oh, vad gott det skulle vara. Därför äter man mer och går upp i vikt när man ska banta.

Jag har hört att man lär ut sådant som man själv behöver lära sig. Så jag lyssnar på mig själv medan jag håller föredrag och en gång tänkte jag: Varför gör jag inte så här själv? Jag ändrade mitt sätt att tänka och gick ner sju kg utan att anstränga mig. Man ska tänka på det man får tänka på istället. Så jag tänkte: ät mer, ät mer – fibrer, frukter och grönsaker. Lusten vaknar med det man tänker på.

När man är mätt ska man handla nyttigt. När man sedan blir hungrig så tänker man på vad man har i skafferiet och kylskåpet. Om där bara finns nyttig mat då blir man sugen på det.

 

En föreläsare uppmanade sin publik att blunda och tänka att de var i en simhall. Tänk dig att du går bort till hopptornet. Tänk att du går upp en meter, två meter, tio meter, du går ut och tittar ner i bassängen och hoppar. Jag satt i publiken och blundande. Jag gick till hopptornet i min fantasi, jag gick upp en meter och två meter, men där stannade jag. Inte ens i min fantasi klarade jag att gå upp tio meter och kasta mig i vattnet. Då kan vem som helst förstå att jag aldrig någonsin kommer att göra det. Inte förrän jag möjligtvis kan se det i min fantasi, kommer jag att lyckas. En förutsättning är att jag vill. Först måste jag vilja, sen måste jag välja att våga, sen måste jag kunna se mig själv göra det i fantasin. Sedan går det av sig själv, även om man är lite nervös.

När Ingmar Stenmark var nio år skrev han på en lapp i skolan: ”Jag ska bli världens bäste slalomåkare”.

Min väninna Britten är designer i Spanien, hon syr fantastiska kläder och jag har haft glädjen flera gånger att visa hennes kläder för små grupper av kvinnor. En gång sa jag till Britten att hon måste sy en fin dress till mig som jag skulle ha på mig när jag ska vara med på TV. ”Ska du vara med på TV”, frågade Britten imponerat. Ja, sa jag, men det är ingen som har frågat än.

Inom ett år efter detta var jag i TV iklädd den fina dress som Britten hade sytt. (Denna videosnutt kan du se på min officiella facebooksida: Gullmay Idman, författare och föreläsare). Detta var inget övernaturligt. Har man bestämt sig för ett mål, då är man fokuserad på det. När det då kommer en annons i en morgontidning med en efterlysning av kvinnor som vill vara med i TV-programmet ”Bara med Britt (Ekland)”, då visste jag ju redan att jag ville vara med. Jag tog naturligtvis telefonen direkt och ringde och var antagligen en av de första och visst fick jag vara med och berätta om mina fyra hjälpmål.

Har man lust att vara med på TV men inte tagit beslutet, ser kanske samma annons men lägger den åt sidan för att de ska titta lite mer på den så småningom och plötsligt är chansen borta.

Gör det inte så svårt att sluta röka

Jag började dumt nog att röka som vuxen. Vid min skilsmässa rökte jag nästan en hel ask cigaretter om dagen. Först försökte jag sluta genom att dra ner på min konsumtion. Tre cigaretter om dagen skulle nog minska begäret, tänkte jag. Men jag satt bara och tittade på klockan. Nu är det bara tre timmar tills jag får ta nästa cigarett, tänkte jag. Mina tankar handlade mest om cigaretter och då kan man naturligtvis inte sluta röka. Det är bara lusten att röka som ökar.

I den vevan köpte jag ett hus som jag som ensamstående mamma inte hade råd med, om inte jag slutade röka. Det kostar ju en hel del pengar. Nu hade jag inte något val. Jag var tvungen att sluta och då tänkte jag att det inte fanns några cigaretter som var till för mig och så slutade jag att tänka på cigaretter. Plötsligt var det inte alls svårt att sluta.

Jag var inte så beroende av nikotinet, för jag hade inte rökt så länge. Men jag var mycket starkt beroende av vanan att föra cigaretten fram och tillbaka till munnen. Nu kommer jag inte längre ihåg känslan och förstår inte riktigt hur jag kunde tycka det var något att lägga tid på.


Lusten vaknar när man tänker på något

När man tänker på det man inte får, blir man sugen. För hjärnan märker inte ordet inte. Det gäller att tänka på det man vill ska hända.

Lusten att lära kan komma av en fråga eller en berättelser som väcker lust att få veta mer. En trasig klocka kan ge någon lust att reparera den. En bit mjukt trä och en täljkniv ger någon lust att tälja. En dator ger någon lust att försöka. En bil lera ger någon lust att dreja. En ny bok får man lust att läsa i. Ett nytt vackert tygstycke ger någon lust att sy. En tom tavelduk ger någon lust att måla. En tom lägenhet ger någon lust att inreda. Ett problem ger någon lust att lösa det. Ett hus som är förfallet ger någon lust att repa­rera. En glad och trevlig människa får man lust att lära känna osv. Lusten bor i våra sinnen – synen, hörseln, smaken, lukten, känseln. Lusten är vår längtan efter upplevelser.

Vi var en gång ett gäng tjejer som gjorde ett silverhalsband till vår väninna Annika som fyllde sextio år. Alla fick vi varsin silverring av olika storlek och tjocklek som vi fick behandla på olika sätt. Silversmeden satte ihop alla ringarna och det blev ett fantastiskt vackert halsband. Vi var många som kände den gemensamma lusten. Vem har inte fått lust att dansa eller sjunga när man hör en fin melodi på radion.

Jag kommer fortfarande ihåg känslan av att ha ett riktigt tjockt vitt papper framför mig och en mjuk blyertspenna i handen. Att jag själv fick bestämma vad jag skulle rita, att jag inom mig själv hittade en idé. Det var det som gav mig lust att rita. Jag kommer också ihåg oskrivna linjerade papper när vi skulle skriva uppsats i skolan. Det fanns flera förslag till ämne men alltid också ett fritt ämne och det valde jag alltid. Inom mig hittade jag vad jag hade lust att skriva. Jag fick också högsta betyg i teckning och bästa betyg i svenska.

Jag fick också bästa betyg i matematik, men när jag inom mig letar efter svaret på vad det kunde bero på så vet jag att det helt och hållet berodde på min lärare. Han var glad och tyckte om sina elever och han gav mig mycket uppskattning. Jag ville inte göra honom besviken. Frihet att själv få bestämma, uppskattning och glada människor som bryr sig om, håller lusten vid liv.

Det räcker inte med att tänka positivt – man måste själv göra så det blir roligt. Jag hade en arbetskamrat och bästa väninna som heter Eva. Hon arbetade tillsammans med mig på kansliet på Överlantmätarmyndigheten. Hon hade väldigt lätt för att berömma andra. Du vet hur det är när någon säger till dig att du har en snygg klänning. Det är lätt att du svarar: Usch den trasan, den har jag ju haft i fem år. Det är speciellt svårt att ta emot beröm om man inte är van att få beröm. Det är inte så roligt att berömma människor, som inte blir glada. Men man får inte ge sig. Alla kan lära sig att ta emot beröm. Jag förstod så småningom att jag kunde svara: ”Tack så mycket, vad roligt att höra” eller ”vad glad jag blir”. Jag upptäckte en annan sak också, att jag själv fick väldigt lätt för att berömma och se det som var värt beröm. När jag då sa till Eva: Såg du hur fin Susanne är i håret, då gick Eva genast och berättade för Susanne: ”Gullmay säger att du är så fin i håret”. Hon kunde inte hålla tyst i tio minuter om någon hade sagt något positivt om någon. Det tyckte jag var tänkvärt.

Jag hade en annan arbetskamrat som berättade för mig, att på ett ställe där han hade arbetat tidigare, hade männen en dag köpt röda rosor och lagt på alla damernas skrivbord. Det fanns damer där, som hade blivit så glada att de hade gråtit. När jag fick höra det tänkte jag, om det är så lätt att göra människor glada, varför gör man inte det oftare? Så en dag lade jag äpplen i en skål i korridoren. Jag textade en skylt och på den skrev jag: Var så god och ta, men det kostar ett leende! Du kan inte ana så många leenden jag fick den dagen. Det kom in både kända och okända människor på mitt rum. Några log stort och sa: ”Passar detta?” Sedan tog de ett äpple och gick. Den som hade roligast var jag för jag fick se vartenda leende.

Detta stimulerade mig att fortsätta i samma anda. När det snart därefter blev jul köpte jag pepparkakor och lade dem i en korg i korridoren utanför mitt rum. Jag textade en ny skylt och på den skrev jag: ”Var så god och ta men det kostar ett vänligt ord till någon”. Hela den dagen satt jag på mitt rum och hörde hur människor berömde varandras skjortor, kjolar och frisyrer och pepparkakorna tog fort slut.

En morgon när jag kom i korridoren stod det en skål med plommon där. Den hade inte jag ställt dit. En annan dag satt det en knippa teaterbiljetter på anslagstavlan och en skylt där det stod: ”Var så god och ta!” Det var fribiljetter. Det behöver inte kosta något för att människor ska bli glada. Alla biljetterna tog slut. En kall och blåsig januarimorgon när jag kom till mitt arbete fick jag se något helt fantastiskt i korridoren utanför mitt rum. Där stod ett stort blommande körsbärsträd. Nu kanske du tror att jag ljuger, för det finns inga blommande körsbärsträd i januari, inte ens i Malmö. Men det var ett riktigt träd och det var stort. Blommorna var gjorda av silkespapper i rosa och ljusgrönt. Min arbetskamrat Mirja hade klätt hela trädet med blommor av silkespapper. Hon hade också textat en skylt. På den stod det: ”Våren är här!” Jag lovar att våren var där på min arbetsplats. Alla pratade om trädet.

Om man kommer på en rolig idé, tycker jag att man ska genomföra den. Det väcker andras tankar på roliga saker och får andra människor att också våga göra något med sina idéer. Plötsligt börjar det hända roliga saker runt omkring en, för det sprider sig!

Jag kände en person som inte var som Eva. Hon var precis tvärtom. Jag vet inte hur ofta vi råkade i luven på varandra. Det hände med många fler än med mig. Jag minns att jag tänkte att det är konstigt att hon inte förstår att hon själv sprider en dålig stämning runt om sig. Tillvaron runt om oss är ju en spegel av oss själva. Om de flesta blir glada när de ser mig har jag inga större problem. Om de i stället blir sura och går undan, om jag hela tiden hamnar i konflikter, då måste jag titta mig själv i spegeln och undra vad jag gör för fel. Det är inte säkert att jag är en elak person. Det kanske är så, att mitt sätt missuppfattas. Jag kan fråga någon nära vän vilka fel jag gör. Sedan kan jag ändra mitt sätt att vara. När man ändrar sig själv, ändrar sig omgivningen också, helt automatiskt.

Jag vet det av egen erfarenhet. Vi kände en kvinna som tittade på både mig och Eva med elaka ögon. Det var lätt att se att hon inte tyckte om oss. Vi visste inte vad vi hade gjort och vågade knappt komma i närheten av henne. Det är konstigt att man kan bli så rädd för ett par ögon. En dag pratade Eva och jag med varandra om det. Vi var överens om att vi inte ville att det skulle vara så och bestämde oss för att vi skulle ändra på det. Vi skulle börja säga hej till henne varje gång vi träffade henne. Det är tråkigt att det inte alltid är självklart att säga hej. Vi skulle också berömma henne när det fanns anledning. Jag lovar att det tog högst fjorton dagar, sedan hade hon ett par av de vackraste ögon som jag har sett. Hon hade långa böjda ögonfransar som jag aldrig sett tidigare.

Vi ändrade inte på henne. Vi ändrade bara på oss själva och då ändrade hon sig. Det hjälper inte att säga till negativa människor att de måste bli lite mer positiva. Man kan aldrig ändra andra. Men man kan alltid ändra sig själv. Det brukar medföra att andra också automatiskt ändrar sig.

Jag pratade en gång med en manlig personalkonsulent om mina tankar om detta. På arbetet har jag alltid förväntat mig att män skulle vara lite duktigare, än jag själv behövde vara och att de skulle ta större ansvar än jag. Därför sa jag till honom att jag tyckte att han skulle skriva ett litet häfte som förklarade hur enkelt det är att påverka sin omgivning och sitt liv på ett bra sätt. När jag hade talat med honom en ganska lång stund, sa han till mig att han tyckte att jag skulle skriva en bok! Han hade en förväntan på mig att jag kunde! Om han tror att jag kan skriva en bok, då kan jag väl göra det där lilla häftet själv, tänkte jag. Dagen efter skrev jag min första lilla skrift: ”Det sprider sig”. Den kom till på en lunchrast på jobbet hösten 1983. Pekka var den förste som fick läsa den och han tyckte mycket om den. I februari 1984 kom den ut på mitt eget förlag och samma år fick jag ett brev från Olof Palme. Han tackade för skriften som han hade råkat få se på ett bord i riksdagshuset. Det finns en sida i skriften där det står: ”Hur ofta hör man på TV – idag samlades tusentals människor utanför riksdagshuset för att visa statsministern sin uppskattning?”


Leendets betydelse är stor, men ingen lösning på problem

Min väninna Gun tycker om mina skrifter och hon hade lagt ut en del av dem på sitt arbete till allmänhetens beskådande. En dag satt det en främmande herre och läste i ”Det sprider sig”. I den står det på en sida: Försök sprida positiva ringar, börja med ett leende. Bevis ett: Det kommer ett leende tillbaka.

Den främmande mannen tittade på henne och log. Då log hon naturligtvis tillbaka. Han skrek rakt ut: ”Det fungerar!” Så det är bevisat!

Några tidningar har skrivit om min verksamhet och använt just den delen av min första skrift. De som talar om positivt tänkande kan aldrig bli tagna på allvar om de menar att man ska blunda för problemen. För min del är positivt tänkande att våga se problemen, våga lyfta fram dem och våga göra något åt dem. Konstruktivt tänkande är kanske en bättre beskrivning. Leendet är bara en liten del, dock inte obetydlig, i ett positivt liv. Försök att säga hej till någon utan att le samtidigt. Du känner dig negativ och kanske elak och jag tror andra också kan uppleva dig på det sättet.

Du som arbetar med eller umgås med svårt sjuka människor kan sprida mycket glädje om du själv känner dig glad. Sjung när du arbetar, duka vackert och sätt på fin musik. Ge värme och mänsklig kontakt. Berätta om roliga händelser, ta med dig blommor från trädgården och våga skoja. Humorn gör livet lättare.


SKRIFTEN ”DET SPRIDER SIG”

 

Personalkonsulenten fick mig att tro att jag kunde skriva. Jag hade funderat så mycket på detta att när jag en lunch satte mig med papper och penna tog det bara en halvtimme så var skriften färdig.

 

Har du tänkt på att…

DET SPRIDER SIG

och det finns bevis

 

Kasta en sten i vattnet…

…ringarna sprider sig

 

Berätta för någon vad hon/han

har för fel

 

snart har du fått höra om alla

dina egna fel och brister

 

Berätta hur fult vädret är, hur mycket bekymmer det finns i världen,
om dina sjukdomar, hur dyrt allting är, om hur tråkigt det är att jobba
och måtte det snart vara kväll, helg och semester

och snart får du höra hur negativt andra människor ser på tillvaron

alla runt om dig blir negativa…

och det sprider sig…

 

Hur kan det komma sig att alla nyheter är 

dåliga nyheter, har du någonsin hört på TV ….

Idag firar hela svenska folket att vi har fred i
vårt land

Arbetsglädjen har ökat och företagsamheten
är större än någonsin

Idag samlades tusentals människor utanför riksdagshuset
för att visa statsministern sin uppskattning

 

Hur ofta hör man någon säga…

Jag måste säga att han är trevlig och ser dessutom trevlig ut

Ska jag vara ärlig så är hon fantastiskt duktig
och verkligen arbetsam

Om man hör det är det i alla fall sällan i andra hand

 

Har du tänkt på att…

den tiden som du bara låter gå, när du
längtar efter något annat

den kastar du bort, du får den aldrig tillbaka

Bestäm dig för att all din tid ska vara meningsfull
för dig, antingen du bestämmer dig för att vila, läsa
eller göra något mera aktivt

Den som bara lever för kvällar, helger och semestern…,

lever ju bara sitt liv till 50 %

Har du råd med det?

Om inte jobbet är något man lever för…

       …då kan man se till att göra det så intressant
att det blir en del av det man lever för

 

 Vågar du berätta…

 att du ganska ofta

tycker att det är roligt att jobba?

 

 Experiment:

Försök sprida positiva ringar…

 Börja med ett leende

 Bevis 1

Det kommer ett leende tillbaka

 

 Säg till någon:

…så snabbt du arbetar

 Bevis 2

Nästa arbete blir ännu snabbare utfört

 

 Säg till någon:

…jag tycker om dig

 Bevis 3

Strax får du höra att du är omtyckt

 

 Plocka rosor i din trädgård

och lägg en ros på varje arbetsplats

 Bevis 4

Det blir din trevligaste arbetsdag på länge

 

Bry dig om när du ser att människor har bekymmer

 Bevis 5

Du kommer aldrig att vara ensam om dina egna bekymmer

och dessutom får du höra att det inte finns någon människa

som inte har bekymmer

 du är inte ensam

 

 Berätta om alla gånger du har gjort
bort dig

 Bevis 6

Förutom att du och andra får många
glada skratt

så får du snart veta att andra också
gör bort sig stup i kvarten och inte är
så perfekta som de verkar

 

Att gå in för att leva positivt

gör omgivningen runt om en positiv

och det blir lättare att leva med

problemen

 

Man kan välja att sjunka ner i

sina problem

eller med hjälp av ett skratt

hålla sig uppe

 

Det är ju egentligen så enkelt

prova själv…

 

…och det bästa är att det sprider sig

…som ringar på vattnet

 

…och  du

om du känner att de

negativa ringarna finns

i närheten av dig

    stoppa dem

    och vänd på dem

kanske det till sist inte

finns utrymme för dem

Göra en planering för sitt liv

Titta framåt och se målen

Vill du påverka ditt liv så att det blir bättre? Jag har några tips på vad man kan göra.

Tankar på det fick jag när jag arbetade som ekonomi- och personaladministratör på lantmäteriet. Det betydde bland annat att jag skulle göra en budget varje år. Målen för verksamheten skulle skrivas ner. Det fanns långsiktiga och kortsiktiga mål. Varje år gjordes detta och jag slogs av tanken att utan mål kommer man ju ingenstans. Hur ofta satte jag själv mig ner och gjorde upp mål för mitt eget liv? Det gjorde jag aldrig! Det finns inget företag som inte har mål. Det kan vara så enkelt som att företaget ska tjäna pengar. Det är det långsiktiga målet. För att nå detta måste man ha kortsiktiga mål, delmål. Det kan vara att sätta in en annons i tidningen om företagets produkter. Det kan vara att företaget ordnar en servicekurs för personalen så att de blir trevligare mot kunderna. Då tjänar företaget pengar och når sitt långsiktiga mål.

Det är likadant med en orienterare i skogen. Han har ett långsiktigt mål, slutmålet. Han har också kortsiktiga mål, sina kontroller på vägen som vägleder honom. Om han inte hade haft sin karta med kontroller och slutmål, hade han irrat omkring i skogen och inte haft en aning om vilket håll han skulle ta. Jag påstår att det finns många människor som irrar omkring i livet och inte har en aning om vad de har här att göra. Jag tror att de mår mycket dåligt. Utan mål i livet mår man inte bra. Eftersom min man Pekka är psykolog träffar jag ibland människor, speciellt ungdomar, som mår dåligt på grund av brist på egna mål. Jag minns speciellt en ung pojke. Han var släkt med en väninna till mig, det är därför jag vet hur det var. Han ville ta sitt liv, hans tjej hade gjort slut. Han kanske hade tänkt gifta sig med henne. Nu när hon var borta, målet var borta, hade tillvaron förlorat sin mening för honom. Det behövdes inte många samtal förrän han mådde bra igen. Han hade fått ett nytt mål. Det var inte en ny tjej, för det kan ingen psykolog hjälpa till med. Han hade fått ett nytt intresse. Han skulle börja hoppa fallskärm och jag minns hur glad han såg ut när han gick ut genom dörren.

Om man står mellan två viktiga mål i livet, mår man inte heller bra. Ska jag skilja mig eller ska jag inte. Ska jag säga upp mig eller ska jag inte. Ska jag flytta utomlands eller ska jag inte. Ska jag pensionera mig eller ska jag inte. Man mår dåligt tills man har bestämt sig, men sedan mår man bra igen. När beslutet är taget är halva segern vunnen, har Abraham Lincoln sagt en gång. Det blir som man har bestämt sig för att det ska bli. Det kanske tar lite tid men det brukar bli så.

Om jag har ett mål att se fram emot mår jag bra. Jag kanske studerar och ser fram emot min examen. Jag tänker på vem jag ska bjuda den dagen och hur snygg jag ska bli i min examensmössa. Om jag inte mår bra den dagen jag tar min examen kan det bero på att jag inte har något nytt mål. Jag har kanske just nått mitt enda mål. Jag måste hela tiden ha nya mål, som en morot, för det är det som ger förväntan i livet. Det som vi kände på julafton när vi var små.

Det är viktigt att de mål man har är ens egna och att de är flexibla och möjliga att ändra efterhand som omständigheterna förändras. De får inte sitta fastspikade i taket och vara omöjliga att nå. Detta kanske kan förklara varför många av våra ungdomar mår dåligt. De måste välja väg i livet tidigt, långt innan de har lärt känna sig själva. Många vet inte vad de har lust med eller vad det finns att välja på. De behöver hjälp av sina föräldrar när de ska välja linje i gymnasiet och i följden blir det kanske inte deras egna mål. Jag menar att skolan uppgift i första hand är att en bra grund, väcka intresse och ge ungdomarna möjligheter att pröva många vägar.

När man är gammal eller döende finns ingen framtid, men målen är viktiga även om man är sjuk. De måste finnas och vara möjliga att nå. Vi som är friska känner ofta mening i vårt arbete, speciellt kanske när vi kan hjälpa andra. När man är sjuk kan man kanske inte arbeta, men en ny mening kan i några fall vara att hjälpa andra i samma situation.

Det är viktigt att få behålla sitt eget ansvar för dagliga rutiner så länge som möjligt, små saker som man kan klara av, till exempel att kunna bädda sin säng, tvätta sig själv och sina strumpor. Kanske finns det någon speciell person som man skulle vilja träffa. Att någon är intresserad av att höra hur det var förr kan ge stor stimulans. Att sjunga sånger som man hört många gånger kan ge stor glädje. Kanske räcker krafterna till ett teater- eller biobesök. Man kan kanske skriva ett vykort, ett brev, en dikt eller kanske en liten bok om sitt liv. Man kan kanske skapa något med sina händer, måla ett vykort eller en tavla. Andra kan hjälpa till genom att ordna en utflykt att se fram emot, vänner och anhörigas besök är ovärderliga. Självklart måste man kunna få den mat man tycker om och själv få bestämma vad man vill dricka till maten. Men det viktigaste av allt är att bli sedd, få känna att man betyder något för andra och att man är respekterad och accepterad.

För att kunna hjälpa andra människor, våra anhöriga, vänner, arbetskamrater, patienter och deras anhöriga, måste vi kunna klara av vårt eget liv på ett bra sätt.

Dina långsiktiga mål kan inte jag hjälpa dig att finna. Dessa är ju unika för just dig eftersom att du är en unik person. Jag tänker berätta om de kortsiktiga mål, delmål, som du kan ha i livet för att lättare nå dina långsiktiga mål. Jag har själv fyra sådana i mitt liv. Alla är enkla och självklara och alla känner till dem. Jag vill bara lyfta upp dem till ytan så att vi ser att de finns och kommer ihåg dem. Jag kallar dem ”hjälpmål” just för att de hjälper mig att nå mina långsiktiga mål.

1                 ”Sprid en glad stämning och gör något roligt varje dag”. Då blir livet roligare och gladare. Det tråkiga kommer nästan av sig själv men det roliga måste man själv att plocka in i sitt liv. Men i gengäld så får man ha hur roligt som helst, det finns ingen gräns för hur roligt man får lov att ha.

2                  ”Våga ta positiva utmaningar”, gärna en liten varje dag, så livet blir spännande”. Kom ihåg, de negativa utmaningarna får man sämre självförtroende av, av de positiva utmaningarna får man bättre självförtroende. De positiva är att våga det du själv vill våga t ex. Våga tala, våga sjunga även om du inte kan så bra, våga göra bort dig, våga vara ensam med dig själv osv.
3                  ”Lös bekymmer efterhand som de kommer, gärna ett litet varje dag”. Ring det där samtalet som du skjutit på och mått dåligt av i en hel vecka. Vi mår dåligt alldeles i onödan och det tar massor av energi. Om du ringer meddetsamma mår du bra hela veckan. Vi vet, men glömmer lätt att det är så.
4                 ”Lär ut ansvar, unna andra människor glädjen att kunna”. Då får du mer tid att leva ditt eget liv, du blir en bra ledare och du kommer att få se människor växa.

Den perfekta människan

Den perfekta människan

Den perfekta människan finns inte men kan jämföras med en planta och beskrivas så här: Det kommer ett litet frö i jorden, sedd och älskad av sina föräldrar och hjärteroten växer. Där inne känns självkänslan. Den lilla plantan tar sitt första steg och det första bladet av självförtroende växer fram. Oh, vad duktig du är, säger föräldrarna. Det känns gott i hjärteroten som växer ytterligare och plantan vågar växa ytterligare ett blad, går i skolan, utbildar sig och får höga betyg. Händelser i livet bearbetas genom att känslor av sorg, ilska, glädje är tillåtna och ges utlopp för. Plantan har väl genomtänkta värderingar som plantan både står för och lever efter. Hjärteroten växer djupt grundad i jorden och plantan får energi att utbilda sig i enlighet med sina värderingar och får kanske ledande befattningar. ”Kontaktrötterna”, de nära relationerna är många, de växer och ger stor kraft till plantan. Plantan vattnas med kärlek, beröm, ansvar, respekt och blir accepterad precis som den är.  Nu börjar plantan blomma och så småningom kommer frukterna.

En av frukterna av att ha ett gott självförtroende och god självkänsla är god hälsa. Jag har hållit föredrag för många i sjukvården och de brukar hålla med om det.

En annan av frukterna är skönhet. För visst blir man vackrare när man har gott självförtroende och god självkänsla. Den skönhet vi hade i ungdomen den försvinner med åren. Men skönheten som kommer inifrån växer med den livserfarenhet som kommer efterhand som tiden går. När man vågar vara sig själv och när man våga uttrycka det man vill. Detta kan väl kallas att man är en personlighet? Men alla är egentligen personligheter menar jag, men alla har inte tagit reda på vilken personlighet de har och alla vågar inte visa sin personlighet utan försöker istället likna någon annan. Man skulle kunna tänka sig att skönhet också är utstrålning och karisma, men jag menar att just detta kommer av lust. När människor brinner av lust glittrar det i ögonen, det strålar om människan som lätt får andra med sig. Men det är inte säkert att det som en del människor brinner för är något som är gott för andra. Många av världens mest skrämmande ledare har haft stor karisma.

Ytterligare frukter är goda relationer med andra människor. För när man själv mår bra och accepterar sig själv med fel och brister är det mycket lättare att förstå andra och acceptera dem precis som de är. Då orkar man lyfta andra och deras positiva egenskaper. Lennart Hyland var den programledare som i sitt program lyfte fram många nya förmågor. Förlorade han på det? Blev han mindre? Nej, han blev större. Han blev den populäraste programledaren på svensk television, en legend. Vilket inte betyder att han var en perfekt person.

 

Vi blir som vi förväntas bli

Det ser ju inte ut som i beskrivningen ovan. Vi blir uppfostrade på olika sätt och blir som vi förväntas bli. Det kan ibland bli så att det kommer ett litet frö i jorden, sedd och älskad av sina föräldrar och då växer hjärteroten. Men du kanske vara stor och stark och inte gråta, men är så duktig när du tar dina första steg, extra duktig när du utbildar dig och fantastiskt duktig när du blir chef eller politiker. Det känns ganska bra i hjärteroten, men du går mest in för att bli duktig och har inte så mycket tid över för dina nära relationer eller dina egna känslor.

Det blev ju inte så bra. Det blir inte heller bra när det kommer ett litet frö i jorden, sedd och älskad av sina föräldrar och hjärteroten växer. Men du är så gullig när du gråter och du har många relationer med dina dockor och dina väninnor. Du behöver inte bli chef eller politiker. Du behöver inte ens hålla tal på fester.

Det är inga större problem för de här plantorna. Men jag tycker det skulle bara bra om den ena plantan ville hjälpa den andra genom att berätta att man inte alls blir stor och stark av att inte gråta. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att få gråta. Jag är övertygad om att man blir friskare både fysiskt och psykiskt om man gråter när man behöver. Jag glömmer aldrig en man som för över fyrtio år sedan berättade för mig att han trodde det var något fel på honom, för han kände alltid för att gråta när han såg sorgliga filmer. Jag blev förvånad att han kände det så. Jag tycker ju att det är självklart att gråta när jag känner för det. Och det gör man ju bland annat när man ser sorgliga filmer. Sedan dess har jag frågat många män, som jag har träffat på tu man hand, om de inte ofta känner för att gråta. Jag har verkligen fått bekräftat att det är en vanlig mänsklig känsla.

Det skulle också vara bra om den andra plantan vill hjälpa den första plantan, genom att berätta att hon är duktig som talare och att hon har kompetens att söka jobbet som chef eller engagera sig politiskt. Ju mer vi hjälper varandra ju fortare får vi gott självförtroende och god självkänsla och kommer att känna oss som hela människor.

Det kommer att ta tid att vi blir jämställda och det är inte det största problemet i samhället, menar jag. Ett större problem är att det ibland kommer ett litet frö i jorden som inte är sedd och älskad av sina föräldrar. En planta som inte har någon som stöttar den i att våga ta några steg över huvud taget. Dessa människor gör inte så mycket väsen av sig, du märker dem knappt. Men de finns och lidandet är enormt, ibland klarar de inte av att orka leva.

Det finns ännu värre exempel. Ibland kommer det ett litet frö i jorden, inte sedd och älskad av sina föräldrar men var kraften kommer ifrån kan man undra. Det finns nämligen de som har missuppfattat detta med självförtroende. De tror att det gäller att synas så mycket som möjligt, de skjuter stora vassa grenar, högre än alla andra. De kan allting bäst. De vet bäst för andra människor: du är sjuk och du är frisk. De styr och bestämmer över andra människor. De säger en massa svåra ord som ingen begriper bara för att du ska känna dig dum, så att de får känna sig stora. En del köper pistoler eller är med i stora gäng för de vill känna sig stora och farliga för att andra ska känna sig mindre och rädda. De tar lusten, energin och självförtroendet ifrån andra människor. Vi kallar dem psykopater. De har ingen empati och känner inget ansvar. Men de är duktiga på att visa empati, ansvar och på att dupera och manipulera andra.

Vi blir irriterade på de stöddiga människorna. Vi vill trycka till dem. Vi vill sätta en del av dem i fängelse. Men om vi tittar under jorden, så finns där kanske bara en liten eller ingen rot alls. Jag tror att vi skulle spara många skattepengar, kunna stänga både fängelser och sjukhus, om vi fick alla barn att känna sig stora redan från början.


En man sa att jag hade fel

Jag brukar alltid uppmuntra mina åhörare att berätta om de tycker att jag har fel och jag tycker om att få synpunkter på vad jag har sagt. Det blir nya pusselbitar för mig som kanske gör att jag kommer vidare i mina egna funderingar. En gång kom en man fram till mig efter ett föredrag och sa: Du har fel. Du säger att alla människor är lika starka från början. Jag har två barn och vi har alltid behandlat dem på samma sätt. Men de är inte lika starka.

Jag hade inget svar på det han sa utan behövde tid att fundera. Jag tänker bäst när jag stryker. När jag kom hem satte jag i kontakten till strykjärnet och tänkte att jag nog skulle hitta svaret i bilden om plantan. Svaret kom direkt. Om man behandlar en ros och en kaktus på samma sätt, då dör den ena. Men om man behandlar en kaktus så som en kaktus ska bli behandlad, kan man till och med få en kaktus att blomma.

Är du en ros eller en kaktus? Eller är du en hög tall eller en marktäckande väst? Och vem har bestämt hur hög du ska bli? Om dina föräldrar har försökt få dig att växa på höjden och din personlighet är att vara så heltäckande som möjligt och kunna lite av det mesta, kanske du aldrig når upp till ett gott självförtroende. Om du ska bli behandlad som den person du är måste du själv först ta reda på hur du vill växa och själv sätta ribban i den höjd som gör det möjligt för dig att nå upp till. För att inte bli uttråkad och för att växa i ditt självförtroende kommer du säkert att höja den efterhand som du växer.

En kvinna ringde till mig efter ett föredrag och tackade för att jag hade sagt just detta. Hon berättade att hennes föräldrar hade önskat att hon skulle bli ”en hög palm”. Jag blev en liten palm, sa hon. Men nu har jag kommit på att jag är en gräsmatta, för jag har alltid låtit människor trampa på mig. Nu gör det inte längre något om de trampar på mig, sa hon, för nu orkar jag lyfta dem. Vilken bra bild tänkte jag, en gräsmatta som lyfter andra måste ju vara en bra ledare för den får ju andra att växa.

Hur ökar vi vårt självförtroende och vilka är människor är starka?

Hur ökar vi vårt självförtroende?

Jämför dig med en planta igen. Ovan jorden finns vårt självförtroende. I motsats till självkänslan är det de gröna, friska bladen. Självförtroendet är våra handlingar, allt det vi själva vågar göra, det som andra kan se.

Självförtroende är när jag vågar säga vad jag tycker, men också när jag vågar förändra min åsikt när jag förstår att jag haft fel, när jag vågar bli chef, vågar misslyckas, vågar sjunga fast jag inte kan så bra, när jag vågar tala inför publik, vågar bli filmstjärna eller politi­ker. Jag kommer senare att skriva en hel del om vad man kan tänkas vilja våga.


Det är lätt att missuppfatta andras självförtroende och självkänsla

En del tror att det gäller att synas så mycket som möjligt för att verka starkare än de i själva verket är. De skju­ter upp som stora, vassa, torra grenar, de vill bli större än alla andra. De säger många svåra ord som andra inte förstår, bara för att andra ska känna sig dumma och mindre än de. En del söker höga tjänster bara för att synas. Många säger ”sanningar” som får andra att krympa. En del styr och be­stäm­mer över andra och vet alltid bäst hur andra ska leva och tar på det viset lusten från andra. Du är frisk eller du är sjuk, de tycker inte att du själv kan vara med och bedöma det. Det finns också de som köper pis­toler eller är med i stora gäng för att skrämma andra. Men egentligen är det mest för att de själva vill få kän­na sig lite större.

Vi blir irriterade på de stöddiga människorna. Vi vill trycka till dem. Vi vill sätta en del av dem i fängelse. Men om vi tittar under jorden, så finns där bara en liten, liten rot av självkänsla. Jag tror att vi skulle spara många skattepengar genom att kunna stänga många fängelser och sjukhus om vi kunde få alla barn att känna sig stora inuti, redan från början.

Problemet är de ”små” människorna söker makt för att själva växa och få känna sig större. En del av dessa blir politiker men tänker inte framåt samhällsekonomiskt tjugo år för då kanske ett annat parti får hela äran i framtiden. Men ”stora” människor söker däremot makten för de vill att samhället ska bli bättre och en del av dessa blir naturligtvis också politiker. Men det är en svår uppgift för de som finns i vårt partipolitiska sys­tem eftersom att det är svårt att under en enda mandatperiod genomföra långsiktiga mål som initialt kostar mycket pengar men som lönar sig på längre sikt.


Kan man bedöma andra?

Jag känner en man som försökte ta sitt liv många gånger. Se mig, hör mig, ett rop på hjälp. Han både var trevlig, såg bra ut och hade många framgångar i sitt yrke. Det gick inte att se på honom hur han mådde. Självförtroendet var nog bra men självkänslan var mycket dålig. Vi var många som kände honom och som levde i skräck för vad som skulle hända. En dag fanns det ingen där som kunde hjälpa honom. Det kunde ha slutat illa men det gjorde det inte. Han tog hand om sig själv, levde i ensamhet ett bra tag, blev kanske sin egen förälder och har mått mycket bättre sedan dess.

Jag kände också en flicka som satt i rullstol. Hon hade en muskelsjukdom som hade tagit ifrån henne allt, hon kunde inte hosta själv, inte lyfta en hand. Men hon höll föredrag för läkare om hur hon klarade sig och hon skulle ta körkort. Hon lever inte längre. Hon var en stark personlighet, hade bra självförtroende och en stark självkänsla. Hon levde i en familj som tyckte mycket om henne och som lät henne ”stå på egna ben”.

Jag har flyttat många gånger i mitt liv. Många undrar nog varför. Jag tror att en del av anledningarna är mitt spänningsbehov. En av gångerna när jag var i slutskedet av en flytt var jag alldeles slut och hade dessutom ont i fötterna av ansträngning. Jag haltade fram. En parkeringsvakt förbjöd mig att stå vid min nya port och anvisade mig ett ställe som jag tyckte låg långt därifrån. Jag förstod inte hur jag skulle orka flytta de sista kartongerna. Då kom en ”lodis”, en man som jag skulle varit rädd för om jag hade träffat på honom på en mörk gata. Han såg ovårdad och skum ut. Han frågade om han skulle hjälpa mig! ”Orkar du det”, undrade jag. Han såg inte pigg ut och jag kände mig lika matt som han såg ut. ”Klart jag gör”, svarade han och sprang fram och tillbaka med mina kartonger. Sedan sa han till mig: ”Jag tror det var en ängel som förde mig till dig”.

 

 

Vi kan öka vår självkänsla – jämför dig med en PLANTA

Hur ökar vi vår självkänsla?

Har man gott självförtroende och god självkänsla, då är det lättare att känna lust. Känner man lust har man lättare för att öka sitt självförtroende och få en god självkänsla. Det gäller bara att starta den goda cirkeln.

Självförtroende är alltså väldigt viktigt av många olika anledningar. Jag letade länge efter en enkel modell för hur man skulle kunna tänka för att lättare ska kunna arbeta med sitt självförtroende. Så småningom hittade jag en modell där jag själv hittills funnit alla svar på mina frågor.

Jag påstår att det är så här: Alla människor har varit lika starka från början. Vi var lika starka när vi bara var små frön, långt innan vi blev ett foster. Förr brukade jag säga: om inte det var något fysiskt fel på fröet. Men med erfarenhet av människor med medfött funktionshinder har jag förstått att de kan ha minst lika gott självförtroende som människor utan funktionshinder. Därför har jag slutat säga på det sättet och håller fast vid att alla har varit lika starka från början.

Men fröna hamnade i olika fina krukor. En del människofrön hamnade i en fin kruka direkt, fick riktigt bra jord och god plats för rötterna. De slog en stor fin rot redan från början och började utvecklas på en gång. Bladen blev stora och fina och plantan började blomma, nästan med detsamma.

Andra människofrön hamnade i en dålig kruka med misshandel och missbruk, fick en liten, liten rot och kanske bara två små gula blad. Vad gör du med en sådan planta i ditt köksfönster? Kanske kastar du den direkt och tänker att det inte är lönt att försöka. Så tänker vi ofta om människoplantor också.

Jag menar att det alltid är lönt att försöka. Någon kanske menar att det skulle hjälpa att vattna den lilla plantan. Men inte växer den bara för att man vattnar? Om krukan är för liten och jorden är dålig, då kan den inte växa i alla fall. Men om inte vi vattnar så dör den. Då är det naturligtvis bra att vi vattnar medan vi funderar över hur vi ska rädda den lilla plantan. Det är samma sak med en liten människoplanta. Det räcker inte att man vattnar den med kärlek, beröm, positiva förväntningar, ger den ansvar, att vi respekterar den och accepterar den med alla sina fel och brister. Det räcker inte. Men om inte vi vattnar så dör den kanske.

Svaret hur vi ska kunna växa är detsamma, både för den gröna plantan och för människoplantan. Man måste rycka upp sig själv med roten och plantera om sig själv i en ny fin kruka där det finns möjligheter att växa och där man får lov att ha det bra.

Så befinner man sig då där i sin nya kruka, en ny lägenhet alldeles ensam med sig själv.  Oh, så bra jag har det här, tänker man. Så här bra har jag aldrig haft det. Men plötsligt tänker man kanske: ”Det händer nog snart något hemskt, för det brukar det ju göra”. Men nej, det händer ingenting. När det inte händer något alls, möter man någon som man inte har träffat på länge. Då möter man sitt lilla inre barn som fortfarande är lika ledsen som man var när man var liten. Då kommer all ångest och all depression upp till ytan. ”Usch vad jag mår dåligt här”, tänker man. ”Här vill inte jag vara”. Och så flyttar man tillbaka till den gamla krukan, eller hittar en ny missbrukare, för när man är fullt upptagen med andras problem har man inte tid att tänka på hur man själv mår. Då har man fullt upp med allt hemskt som händer runt om en, man slipper möta sitt eget inre ledsna barn.

Robin Norwood menar i sin bok, att om man hade en svår barn­dom, då kan det hända att man bär med sig en depression på grund av obearbetatade trauman. För att hålla undan depressionen måste man tillföra mycket spänning / nervositet. Jag tolkar det som att det viktiga vore att orsakerna till depressionen får kom­ma fram, värka färdigt och läka.

Om du vill växa i din självkänsla, då måste du stanna kvar i den nya krukan, möta dig själv och gråta färdigt. Idag är du vuxen. Du kan själv ta hand om det lilla inre barnet som fortfarande kanske är lika ledsen som du var när du var liten. Du kommer aldrig någonsin att lämna den lille. Du kan bli din egen mamma, din egen pappa och ge dig själv det du borde ha fått från början – ovillkorlig kär­lek. Det finns också en vuxen inom dig idag och faktum är att du är den ende som alltid kommer att finnas för ditt inre barn och du kan hålla ditt eget lilla inre barn i handen alltid, ända till den sista dagen som du finns på den här jorden. När du känner dig trygg med det, då är du trygg i dig själv. Då växer det vik­tigaste i din planta, då växer roten. Det är där självkänslan sitter.

Alla gröna plantor har en huvudrot. Det har vi människoplantor också. Jag kallar den för ”hjärteroten”. Den växer när du vågar vara ensam med dig själv och vågar känna dina känslor, när du tar hand om dina känslor och låter dem komma fram. Självkänslan växer också när du blir medveten om dina egna värderingar, vad du tycker är viktigt i ditt liv, när du vågar stå för dina egna värderingar inför andra, då är du stark inifrån. Då står du starkt ”rotad” i dig själv när förändringarnas vindar blåser. Som exempel på värderingar kan jag nämna att vilja visa och känna respekt, att vilja ta ansvar, att vilja visa hänsyn, att bry sig om sina relationer, att vilja växa i sin självkänsla och sitt självförtroende, att vilja vara ekonomisk, miljömedveten, kanske vegetarian osv.

Alla gröna plantor med stor huvudrot har också trådrötter, de tunna rötterna som suger näring till plantan. Det har vi människoplantor också. Men då kallar jag dem för kontaktrötterna. Det är våra relationer med våra barn, föräldrar, vår respektive, före detta respektive, syskon, arbetskamrater, skolan, vänner och våra hobbys och intressen, försäkringskassa, arbetsförmedling, socialtjänst, utbildningsföretag m m. Allt som kan eller skulle kunna ge kraft och näring åt plantan. Sedan står vi stadigt i vår egen kruka, vid sidan av någon annan som står lika stadigt i sin kruka. Vi håller varandra i handen och stöttar varandra i livet.

Men vi kan inte stå två i samma kruka för då trasslar vi in rötterna i varandra och suger näringen ifrån varandra. Vi kanske inte ens kan vara ifrån varandra en enda natt utan att gå sönder.

Den enda gång vi får stå två i samma kruka är, när den ene är ett litet skott. Men skottet ska så fort som det är möjligt få en egen tillräckligt stor kruka så att den lille har en chans att bilda ett eget rotsystem, ett eget kontaktnät, ett eget liv. Men vi kan hålla den lille i handen och stötta våra barn hela livet.

Under jorden finns alltså hjärteroten, i den finns självkänslan. Den syns inte, den känns.

 

 

Tankarna styr våra liv, lust kommer av tankar på det/den man tycker om

Lusten är den bästa drivkraften

Jag var ett nervöst barn, hade alltid ont i magen när jag vaknade på morgnarna. Redan som sjuåring kom jag på hur jag skulle hantera min nervositet. Varje morgon innan jag steg upp, låg jag och tänkte på allt roligt som skulle kunna hända under dagen. Jag kunde alltid komma på något, som skulle bli roligt. Det kunde vara att vi skulle få blodkorv till middag i skolan, på den tiden tyckte jag att det var gott. Det kunde vara att jag skulle få ha en ny blus på mig eller att vi skulle ha teckning eller skriva uppsats. Varje dag kom jag på något som jag tyckte skulle bli roligt och när jag hade gjort det hoppade jag upp ur sängen, sprang ut till min mor i köket och sa: Det är så kul idag för idag ska vi få blodkorv till middag.

Min mors minne var att en av hennes fyra ungar var alldeles speciellt positiv och började varje dag med orden: ”Det är så kul idag”. Egentligen var det precis tvärtom. Det var för att jag tyckte att livet var jobbigt och besvärligt som jag började leta efter guldkorn. Det är precis samma anledning till att jag skriver mina små skrifter, håller föredrag och skriver den här bloggen. Jag tycker fortfarande att livet är så pass jobbigt och besvärligt för både mig själv och andra att jag vill påminna om att det hjälper att leta guldkorn. Men du behöver egentligen inte leta efter dem, du kan själv stoppa dit dem och du kan stoppa dit hur många som helst. Det finns ingen gräns för hur roligt man får lov att ha, varenda dag.

Men varför ska man vänta tills det blir morgon. Numera vet jag att det är ännu bättre om man börjar tänka på det roliga redan på kvällen, precis innan man ska somna. När hjärnan slappnar av får vi tillgång till en större del av den. Då kan vi passa på att programmera om vår hjärna. Den är kanske felprogrammerad från början. Du duger inte, så bör man inte göra, du hade två fel på provet, det klarar du aldrig, pojkar får inte gråta, du är alldeles för liten för att göra så, du är alldeles för stor för att bära dig så dumt åt.

Vi ska istället skriva ner en lista på hur duktiga vi tycker att vi har varit i olika situationer och tänka på det. Vi kan tänka på att vi faktiskt inte ser så illa ut heller. Vi kan plocka in lite fina tankar om vår man eller vår fru. Vad var det jag tyckte så mycket om när vi träffades? Vi kan tänka på allt roligt som ska hända framöver.

Har du märkt att du ofta vaknar med samma tankar och i samma sinnesstämning som när du somnade. Om du blev ovän med din man eller din fru precis innan du somnade, om han eller hon sa något dumt, då är detta det första du tänker på när du vaknar. Tänker du positivt när du somnar, då är du glad redan när du vaknar och jag tror att du har finare drömmar också. Så småningom blir hjärnan van att tänka positivt. Men vi måste räkna med att det tar tid att vänja sin hjärna vid ett annat sätt att tänka. Ge den ett par år, sedan ser du på dig själv och på livet på ett helt annat sätt, om du inte har tänkt positivt förut. Ditt liv kommer automatiskt att förändras när du förändrar ditt tänkande. Ju sämre du tänker idag, ju mer kan du förändra ditt liv till det bättre.

Vi kan bestämma mycket över den fina dator som vår hjärna är. Vi kan bestämma att vi ska vakna nästa dag klockan sex. Då gör vi det. Du kanske invänder? Klarar du inte det beror det på att du inte har tagit beslutet. Min syster Tina hade inte heller tagit det beslutet. När hennes dotter Malin var sju år och hade börjat skolan hade de problem med att vakna eftersom hon var likadan som sin mamma. Jag var där en kväll och satt på Malins sängkant. Jag frågade henne om hon inte visste om att hon hade en klocka inne i huvudet. Om du bestämmer dig för att vakna klockan sex, då gör du det, sa jag. Små barn tror ju på vad man säger, så Malin tog beslutet. Sedan hjälpte hon sin mamma att vakna om morgnarna.

Det blir som vi tänker, vi blir vad vi tänker och vi har själv ett ansvar för vad vi tänker. Jag höll föredrag en gång för en grupp kvinnliga chefer. De hade varit ute och spelat golf tidigare på dagen. Ni vet ju själv, sa jag, att om ni står där på golfbanan och ska slå ett slag och det finns ett vattenhinder framför er, då tänker ni: Bara nu inte bollen kommer i vattnet, bara inte bollen kommer i vattnet. När ni sedan svingar klubban, hamnar bollen i vattnet, för det var den informationen som hjärnan fick, ”vattnet, vattnet”.

Jag fick ett vykort från ett par av dem några dagar senare. De skrev: ”Ja, du hade rätt. Vi tänkte hela vägen i bilen på väg till flygplatsen: Nu får vi inte missa avfarten till flyget, nu får vi inte missa avfarten till flyget”. Ja, de missade både den och flyget hem också.

Hjärnan bryr sig inte om ordet ”inte”, den ser bara bilden av vattnet. Jag kan bevisa det för dig. Försök nu att göra som jag säger. Tänk nu inte på en myra som har hög hatt! Tänk inte på en myra som har hög hatt! Tänk inte att den hatten är prickig!

Av samma anledning hjälper det inte särskilt mycket när vi säger till våra barn: Spill nu inte, eller när vi säger till andra personer: Rök inte så mycket, drick inte så mycket. Vi väcker bara deras tankar på det som vi inte vill att de ska göra.

 

Den eviga bantningen

När man bantar så tänker man: Nu får jag inte tänka på mat, inte tänka på mat och så blir man hungrig på en gång. Jag får speciellt inte tänka på choklad. Oh, vad gott det skulle vara. Därför äter man mer och går upp i vikt när man ska banta. Det är i alla fall jag övertygad om.

Jag har hört att man lär ut sådant som man själv behöver lära sig. Så jag lyssnar på mig själv medan jag håller föredrag och en gång tänkte jag: Varför gör jag inte så här själv? Jag ändrade mitt sätt att tänka och gick ner sju kg utan att anstränga mig. Man ska tänka på det man får tänka på istället. Så jag tänkte: ät mer, ät mer – fibrer, frukter och grönsaker. Lusten vaknar med det man tänker på.

När man är mätt ska man handla nyttigt. När man sedan blir hungrig så tänker man på vad man har i skafferiet och kylskåpet. Om där bara finns nyttig mat då blir man sugen på det.

Lusten att lära kan komma av en fråga eller en berättelser som väcker lust att få veta mer. En trasig klocka kan ge någon lust att reparera den. En bit mjukt trä och en täljkniv ger någon lust att tälja. En dator ger någon lust att försöka. En bil lera ger någon lust att dreja. En ny bok får man lust att läsa i. Ett nytt vackert tygstycke ger någon lust att sy. En tom tavelduk ger någon lust att måla. En tom lägenhet ger någon lust att inreda. Ett problem ger någon lust att lösa det. Ett hus som är förfallet ger någon lust att repa­rera. En glad och trevlig människa får man lust att lära känna osv. Lusten bor i våra sinnen – synen, hörseln, smaken, lukten, känseln. Lusten är vår längtan efter upplevelser.Lusten vaknar inte av sig själv, lusten vaknar av tankarna. Tänk på ett vacker tygstycke, sa jag en gång på ett föredrag och höll upp armarna som om jag höll upp tyget. Lite senare sa en kvinna i publiken: …då när du höll upp det blommiga tyget. Tänk att hon kunde se sitt tyg! Kanske fick hon lust att sy när hon såg det.

En föreläsare uppmanade sin publik att blunda och tänka att de var i en simhall. Tänk dig att du går bort till hopptornet. Tänk att du går upp en meter, två meter, tio meter, du går ut och tittar ner i bassängen och hoppar. Jag satt i publiken och blundande. Jag gick till hopptornet i min fantasi, jag gick upp en meter och två meter, men där stannade jag. Inte ens i min fantasi klarade jag att gå upp tio meter och kasta mig i vattnet. Då kan vem som helst förstå att jag aldrig någonsin kommer att göra det. Inte förrän jag möjligtvis kan se det i min fantasi kan jag lyckas. En förutsättning är att jag vill. Först måste jag vilja, sen måste jag välja att våga, sen måste jag kunna se mig själv göra det i fantasin.

När Ingmar Stenmark var nio år skrev han på en lapp i skolan: ”Jag ska bli världens bäste slalomåkare”.

Min väninna Britten är designer i Spanien, hon syr fantastiska kläder och jag har haft glädjen flera gånger att visa hennes kläder för små grupper av kvinnor. En gång sa jag till Britten att hon måste sy en fin dress till mig som jag skulle ha på mig när jag ska vara med på TV. ”Ska du vara med på TV”, frågade Britten imponerat. Ja, sa jag, men det är ingen som har frågat än.

Inom ett år efter detta var jag i TV iklädd den fina dress som Britten hade sytt. Detta var inget övernaturligt. Har man bestämt sig för ett mål, då är man fokuserad på det. När det då kommer en annons i en morgontidning med en efterlysning av kvinnor som vill vara med i TV-programmet ”Bara med Britt (Ekland)”, då visste jag ju redan att jag ville vara med. Jag tog naturligtvis telefonen direkt och ringde och var antagligen en av de första och visst fick jag vara med och berätta om mina fyra hjälpmål.

Har man lust att vara med på TV men inte tagit beslutet, ser kanske samma annons men lägger den åt sidan för att de ska titta lite mer på den så småningom och plötsligt är chansen borta.

Här kan du se ett utdrag ur programmet.

Gullmay i "Bara med Britt"

Här är jag med i "Bara med Britt" och berättar om mina fyra "hjälpmål" för många år sedan 🙂

Publicerat av Gullmay Idman, författare och föreläsare den 24 januari 2018

Sluta röka kan bli mycket lättare

Jag började dumt nog att röka som vuxen. Vid min skilsmässa rökte jag nästan en hel ask cigaretter om dagen. Först försökte jag sluta genom att dra ner på min konsumtion. Tre cigaretter om dagen skulle nog minska begäret, tänkte jag. Men jag satt bara och tittade på klockan. Nu är det bara tre timmar tills jag får ta nästa cigarett, tänkte jag. Mina tankar handlade mest om cigaretter och då kan man naturligtvis inte sluta röka. Då blir man ju bara sugen.

I den vevan köpte jag ett hus som jag som ensamstående mamma inte hade råd med om inte jag slutade röka. Det kostar ju en hel del pengar att röka. Nu hade jag inte något val. Jag var tvungen att sluta och då tänkte jag att det inte fanns några cigaretter som var till för mig och så slutade jag att tänka på cigaretter. Plötsligt var det inte alls svårt att sluta.

Jag var inte så beroende av nikotinet för jag hade inte rökt så länge. Men jag var mycket starkt beroende av vanan att föra cigaretten fram och tillbaka till munnen. Nu kommer jag inte längre ihåg känslan och förstår inte riktigt hur jag kunde tycka det var något att lägga tid på.