Göra en planering för sitt liv

Titta framåt och se målen

Vill du påverka ditt liv så att det blir bättre? Jag har några tips på vad man kan göra.

Tankar på det fick jag när jag arbetade som ekonomi- och personaladministratör på lantmäteriet. Det betydde bland annat att jag skulle göra en budget varje år. Målen för verksamheten skulle skrivas ner. Det fanns långsiktiga och kortsiktiga mål. Varje år gjordes detta och jag slogs av tanken att utan mål kommer man ju ingenstans. Hur ofta satte jag själv mig ner och gjorde upp mål för mitt eget liv? Det gjorde jag aldrig! Det finns inget företag som inte har mål. Det kan vara så enkelt som att företaget ska tjäna pengar. Det är det långsiktiga målet. För att nå detta måste man ha kortsiktiga mål, delmål. Det kan vara att sätta in en annons i tidningen om företagets produkter. Det kan vara att företaget ordnar en servicekurs för personalen så att de blir trevligare mot kunderna. Då tjänar företaget pengar och når sitt långsiktiga mål.

Det är likadant med en orienterare i skogen. Han har ett långsiktigt mål, slutmålet. Han har också kortsiktiga mål, sina kontroller på vägen som vägleder honom. Om han inte hade haft sin karta med kontroller och slutmål, hade han irrat omkring i skogen och inte haft en aning om vilket håll han skulle ta. Jag påstår att det finns många människor som irrar omkring i livet och inte har en aning om vad de har här att göra. Jag tror att de mår mycket dåligt. Utan mål i livet mår man inte bra. Eftersom min man Pekka är psykolog träffar jag ibland människor, speciellt ungdomar, som mår dåligt på grund av brist på egna mål. Jag minns speciellt en ung pojke. Han var släkt med en väninna till mig, det är därför jag vet hur det var. Han ville ta sitt liv, hans tjej hade gjort slut. Han kanske hade tänkt gifta sig med henne. Nu när hon var borta, målet var borta, hade tillvaron förlorat sin mening för honom. Det behövdes inte många samtal förrän han mådde bra igen. Han hade fått ett nytt mål. Det var inte en ny tjej, för det kan ingen psykolog hjälpa till med. Han hade fått ett nytt intresse. Han skulle börja hoppa fallskärm och jag minns hur glad han såg ut när han gick ut genom dörren.

Om man står mellan två viktiga mål i livet, mår man inte heller bra. Ska jag skilja mig eller ska jag inte. Ska jag säga upp mig eller ska jag inte. Ska jag flytta utomlands eller ska jag inte. Ska jag pensionera mig eller ska jag inte. Man mår dåligt tills man har bestämt sig, men sedan mår man bra igen. När beslutet är taget är halva segern vunnen, har Abraham Lincoln sagt en gång. Det blir som man har bestämt sig för att det ska bli. Det kanske tar lite tid men det brukar bli så.

Om jag har ett mål att se fram emot mår jag bra. Jag kanske studerar och ser fram emot min examen. Jag tänker på vem jag ska bjuda den dagen och hur snygg jag ska bli i min examensmössa. Om jag inte mår bra den dagen jag tar min examen kan det bero på att jag inte har något nytt mål. Jag har kanske just nått mitt enda mål. Jag måste hela tiden ha nya mål, som en morot, för det är det som ger förväntan i livet. Det som vi kände på julafton när vi var små.

Det är viktigt att de mål man har är ens egna och att de är flexibla och möjliga att ändra efterhand som omständigheterna förändras. De får inte sitta fastspikade i taket och vara omöjliga att nå. Detta kanske kan förklara varför många av våra ungdomar mår dåligt. De måste välja väg i livet tidigt, långt innan de har lärt känna sig själva. Många vet inte vad de har lust med eller vad det finns att välja på. De behöver hjälp av sina föräldrar när de ska välja linje i gymnasiet och i följden blir det kanske inte deras egna mål. Jag menar att skolan uppgift i första hand är att en bra grund, väcka intresse och ge ungdomarna möjligheter att pröva många vägar.

När man är gammal eller döende finns ingen framtid, men målen är viktiga även om man är sjuk. De måste finnas och vara möjliga att nå. Vi som är friska känner ofta mening i vårt arbete, speciellt kanske när vi kan hjälpa andra. När man är sjuk kan man kanske inte arbeta, men en ny mening kan i några fall vara att hjälpa andra i samma situation.

Det är viktigt att få behålla sitt eget ansvar för dagliga rutiner så länge som möjligt, små saker som man kan klara av, till exempel att kunna bädda sin säng, tvätta sig själv och sina strumpor. Kanske finns det någon speciell person som man skulle vilja träffa. Att någon är intresserad av att höra hur det var förr kan ge stor stimulans. Att sjunga sånger som man hört många gånger kan ge stor glädje. Kanske räcker krafterna till ett teater- eller biobesök. Man kan kanske skriva ett vykort, ett brev, en dikt eller kanske en liten bok om sitt liv. Man kan kanske skapa något med sina händer, måla ett vykort eller en tavla. Andra kan hjälpa till genom att ordna en utflykt att se fram emot, vänner och anhörigas besök är ovärderliga. Självklart måste man kunna få den mat man tycker om och själv få bestämma vad man vill dricka till maten. Men det viktigaste av allt är att bli sedd, få känna att man betyder något för andra och att man är respekterad och accepterad.

För att kunna hjälpa andra människor, våra anhöriga, vänner, arbetskamrater, patienter och deras anhöriga, måste vi kunna klara av vårt eget liv på ett bra sätt.

Dina långsiktiga mål kan inte jag hjälpa dig att finna. Dessa är ju unika för just dig eftersom att du är en unik person. Jag tänker berätta om de kortsiktiga mål, delmål, som du kan ha i livet för att lättare nå dina långsiktiga mål. Jag har själv fyra sådana i mitt liv. Alla är enkla och självklara och alla känner till dem. Jag vill bara lyfta upp dem till ytan så att vi ser att de finns och kommer ihåg dem. Jag kallar dem ”hjälpmål” just för att de hjälper mig att nå mina långsiktiga mål.

1                 ”Sprid en glad stämning och gör något roligt varje dag”. Då blir livet roligare och gladare. Det tråkiga kommer nästan av sig själv men det roliga måste man själv att plocka in i sitt liv. Men i gengäld så får man ha hur roligt som helst, det finns ingen gräns för hur roligt man får lov att ha.

2                  ”Våga ta positiva utmaningar”, gärna en liten varje dag, så livet blir spännande”. Kom ihåg, de negativa utmaningarna får man sämre självförtroende av, av de positiva utmaningarna får man bättre självförtroende. De positiva är att våga det du själv vill våga t ex. Våga tala, våga sjunga även om du inte kan så bra, våga göra bort dig, våga vara ensam med dig själv osv.
3                  ”Lös bekymmer efterhand som de kommer, gärna ett litet varje dag”. Ring det där samtalet som du skjutit på och mått dåligt av i en hel vecka. Vi mår dåligt alldeles i onödan och det tar massor av energi. Om du ringer meddetsamma mår du bra hela veckan. Vi vet, men glömmer lätt att det är så.
4                 ”Lär ut ansvar, unna andra människor glädjen att kunna”. Då får du mer tid att leva ditt eget liv, du blir en bra ledare och du kommer att få se människor växa.

Hur ökar vi vårt självförtroende och vilka är människor är starka?

Hur ökar vi vårt självförtroende?

Jämför dig med en planta igen. Ovan jorden finns vårt självförtroende. I motsats till självkänslan är det de gröna, friska bladen. Självförtroendet är våra handlingar, allt det vi själva vågar göra, det som andra kan se.

Självförtroende är när jag vågar säga vad jag tycker, men också när jag vågar förändra min åsikt när jag förstår att jag haft fel, när jag vågar bli chef, vågar misslyckas, vågar sjunga fast jag inte kan så bra, när jag vågar tala inför publik, vågar bli filmstjärna eller politi­ker. Jag kommer senare att skriva en hel del om vad man kan tänkas vilja våga.


Det är lätt att missuppfatta andras självförtroende och självkänsla

En del tror att det gäller att synas så mycket som möjligt för att verka starkare än de i själva verket är. De skju­ter upp som stora, vassa, torra grenar, de vill bli större än alla andra. De säger många svåra ord som andra inte förstår, bara för att andra ska känna sig dumma och mindre än de. En del söker höga tjänster bara för att synas. Många säger ”sanningar” som får andra att krympa. En del styr och be­stäm­mer över andra och vet alltid bäst hur andra ska leva och tar på det viset lusten från andra. Du är frisk eller du är sjuk, de tycker inte att du själv kan vara med och bedöma det. Det finns också de som köper pis­toler eller är med i stora gäng för att skrämma andra. Men egentligen är det mest för att de själva vill få kän­na sig lite större.

Vi blir irriterade på de stöddiga människorna. Vi vill trycka till dem. Vi vill sätta en del av dem i fängelse. Men om vi tittar under jorden, så finns där bara en liten, liten rot av självkänsla. Jag tror att vi skulle spara många skattepengar genom att kunna stänga många fängelser och sjukhus om vi kunde få alla barn att känna sig stora inuti, redan från början.

Problemet är de ”små” människorna söker makt för att själva växa och få känna sig större. En del av dessa blir politiker men tänker inte framåt samhällsekonomiskt tjugo år för då kanske ett annat parti får hela äran i framtiden. Men ”stora” människor söker däremot makten för de vill att samhället ska bli bättre och en del av dessa blir naturligtvis också politiker. Men det är en svår uppgift för de som finns i vårt partipolitiska sys­tem eftersom att det är svårt att under en enda mandatperiod genomföra långsiktiga mål som initialt kostar mycket pengar men som lönar sig på längre sikt.


Kan man bedöma andra?

Jag känner en man som försökte ta sitt liv många gånger. Se mig, hör mig, ett rop på hjälp. Han både var trevlig, såg bra ut och hade många framgångar i sitt yrke. Det gick inte att se på honom hur han mådde. Självförtroendet var nog bra men självkänslan var mycket dålig. Vi var många som kände honom och som levde i skräck för vad som skulle hända. En dag fanns det ingen där som kunde hjälpa honom. Det kunde ha slutat illa men det gjorde det inte. Han tog hand om sig själv, levde i ensamhet ett bra tag, blev kanske sin egen förälder och har mått mycket bättre sedan dess.

Jag kände också en flicka som satt i rullstol. Hon hade en muskelsjukdom som hade tagit ifrån henne allt, hon kunde inte hosta själv, inte lyfta en hand. Men hon höll föredrag för läkare om hur hon klarade sig och hon skulle ta körkort. Hon lever inte längre. Hon var en stark personlighet, hade bra självförtroende och en stark självkänsla. Hon levde i en familj som tyckte mycket om henne och som lät henne ”stå på egna ben”.

Jag har flyttat många gånger i mitt liv. Många undrar nog varför. Jag tror att en del av anledningarna är mitt spänningsbehov. En av gångerna när jag var i slutskedet av en flytt var jag alldeles slut och hade dessutom ont i fötterna av ansträngning. Jag haltade fram. En parkeringsvakt förbjöd mig att stå vid min nya port och anvisade mig ett ställe som jag tyckte låg långt därifrån. Jag förstod inte hur jag skulle orka flytta de sista kartongerna. Då kom en ”lodis”, en man som jag skulle varit rädd för om jag hade träffat på honom på en mörk gata. Han såg ovårdad och skum ut. Han frågade om han skulle hjälpa mig! ”Orkar du det”, undrade jag. Han såg inte pigg ut och jag kände mig lika matt som han såg ut. ”Klart jag gör”, svarade han och sprang fram och tillbaka med mina kartonger. Sedan sa han till mig: ”Jag tror det var en ängel som förde mig till dig”.

 

 

Vi kan öka vår självkänsla – jämför dig med en PLANTA

Hur ökar vi vår självkänsla?

Har man gott självförtroende och god självkänsla, då är det lättare att känna lust. Känner man lust har man lättare för att öka sitt självförtroende och få en god självkänsla. Det gäller bara att starta den goda cirkeln.

Självförtroende är alltså väldigt viktigt av många olika anledningar. Jag letade länge efter en enkel modell för hur man skulle kunna tänka för att lättare ska kunna arbeta med sitt självförtroende. Så småningom hittade jag en modell där jag själv hittills funnit alla svar på mina frågor.

Jag påstår att det är så här: Alla människor har varit lika starka från början. Vi var lika starka när vi bara var små frön, långt innan vi blev ett foster. Förr brukade jag säga: om inte det var något fysiskt fel på fröet. Men med erfarenhet av människor med medfött funktionshinder har jag förstått att de kan ha minst lika gott självförtroende som människor utan funktionshinder. Därför har jag slutat säga på det sättet och håller fast vid att alla har varit lika starka från början.

Men fröna hamnade i olika fina krukor. En del människofrön hamnade i en fin kruka direkt, fick riktigt bra jord och god plats för rötterna. De slog en stor fin rot redan från början och började utvecklas på en gång. Bladen blev stora och fina och plantan började blomma, nästan med detsamma.

Andra människofrön hamnade i en dålig kruka med misshandel och missbruk, fick en liten, liten rot och kanske bara två små gula blad. Vad gör du med en sådan planta i ditt köksfönster? Kanske kastar du den direkt och tänker att det inte är lönt att försöka. Så tänker vi ofta om människoplantor också.

Jag menar att det alltid är lönt att försöka. Någon kanske menar att det skulle hjälpa att vattna den lilla plantan. Men inte växer den bara för att man vattnar? Om krukan är för liten och jorden är dålig, då kan den inte växa i alla fall. Men om inte vi vattnar så dör den. Då är det naturligtvis bra att vi vattnar medan vi funderar över hur vi ska rädda den lilla plantan. Det är samma sak med en liten människoplanta. Det räcker inte att man vattnar den med kärlek, beröm, positiva förväntningar, ger den ansvar, att vi respekterar den och accepterar den med alla sina fel och brister. Det räcker inte. Men om inte vi vattnar så dör den kanske.

Svaret hur vi ska kunna växa är detsamma, både för den gröna plantan och för människoplantan. Man måste rycka upp sig själv med roten och plantera om sig själv i en ny fin kruka där det finns möjligheter att växa och där man får lov att ha det bra.

Så befinner man sig då där i sin nya kruka, en ny lägenhet alldeles ensam med sig själv.  Oh, så bra jag har det här, tänker man. Så här bra har jag aldrig haft det. Men plötsligt tänker man kanske: ”Det händer nog snart något hemskt, för det brukar det ju göra”. Men nej, det händer ingenting. När det inte händer något alls, möter man någon som man inte har träffat på länge. Då möter man sitt lilla inre barn som fortfarande är lika ledsen som man var när man var liten. Då kommer all ångest och all depression upp till ytan. ”Usch vad jag mår dåligt här”, tänker man. ”Här vill inte jag vara”. Och så flyttar man tillbaka till den gamla krukan, eller hittar en ny missbrukare, för när man är fullt upptagen med andras problem har man inte tid att tänka på hur man själv mår. Då har man fullt upp med allt hemskt som händer runt om en, man slipper möta sitt eget inre ledsna barn.

Robin Norwood menar i sin bok, att om man hade en svår barn­dom, då kan det hända att man bär med sig en depression på grund av obearbetatade trauman. För att hålla undan depressionen måste man tillföra mycket spänning / nervositet. Jag tolkar det som att det viktiga vore att orsakerna till depressionen får kom­ma fram, värka färdigt och läka.

Om du vill växa i din självkänsla, då måste du stanna kvar i den nya krukan, möta dig själv och gråta färdigt. Idag är du vuxen. Du kan själv ta hand om det lilla inre barnet som fortfarande kanske är lika ledsen som du var när du var liten. Du kommer aldrig någonsin att lämna den lille. Du kan bli din egen mamma, din egen pappa och ge dig själv det du borde ha fått från början – ovillkorlig kär­lek. Det finns också en vuxen inom dig idag och faktum är att du är den ende som alltid kommer att finnas för ditt inre barn och du kan hålla ditt eget lilla inre barn i handen alltid, ända till den sista dagen som du finns på den här jorden. När du känner dig trygg med det, då är du trygg i dig själv. Då växer det vik­tigaste i din planta, då växer roten. Det är där självkänslan sitter.

Alla gröna plantor har en huvudrot. Det har vi människoplantor också. Jag kallar den för ”hjärteroten”. Den växer när du vågar vara ensam med dig själv och vågar känna dina känslor, när du tar hand om dina känslor och låter dem komma fram. Självkänslan växer också när du blir medveten om dina egna värderingar, vad du tycker är viktigt i ditt liv, när du vågar stå för dina egna värderingar inför andra, då är du stark inifrån. Då står du starkt ”rotad” i dig själv när förändringarnas vindar blåser. Som exempel på värderingar kan jag nämna att vilja visa och känna respekt, att vilja ta ansvar, att vilja visa hänsyn, att bry sig om sina relationer, att vilja växa i sin självkänsla och sitt självförtroende, att vilja vara ekonomisk, miljömedveten, kanske vegetarian osv.

Alla gröna plantor med stor huvudrot har också trådrötter, de tunna rötterna som suger näring till plantan. Det har vi människoplantor också. Men då kallar jag dem för kontaktrötterna. Det är våra relationer med våra barn, föräldrar, vår respektive, före detta respektive, syskon, arbetskamrater, skolan, vänner och våra hobbys och intressen, försäkringskassa, arbetsförmedling, socialtjänst, utbildningsföretag m m. Allt som kan eller skulle kunna ge kraft och näring åt plantan. Sedan står vi stadigt i vår egen kruka, vid sidan av någon annan som står lika stadigt i sin kruka. Vi håller varandra i handen och stöttar varandra i livet.

Men vi kan inte stå två i samma kruka för då trasslar vi in rötterna i varandra och suger näringen ifrån varandra. Vi kanske inte ens kan vara ifrån varandra en enda natt utan att gå sönder.

Den enda gång vi får stå två i samma kruka är, när den ene är ett litet skott. Men skottet ska så fort som det är möjligt få en egen tillräckligt stor kruka så att den lille har en chans att bilda ett eget rotsystem, ett eget kontaktnät, ett eget liv. Men vi kan hålla den lille i handen och stötta våra barn hela livet.

Under jorden finns alltså hjärteroten, i den finns självkänslan. Den syns inte, den känns.

 

 

Vem är jag och varför skriver jag här?

Jag var ekonomi- och personaladministratör på en statlig myndighet när jag förstod att det är kostar för mycket pengar om inte människor trivs på jobbet. Utan lust har man naturligtvis ingen energi. Ibland berodde otrivseln på förhållanden som borde vara enkla att rätta till, till exempel att de anställda inte kände sig sedda och uppskattade.

Jag skrev ett litet häfte på en lunchrast, kallade det ”Det sprider sig” och ritade små figurer på varje sida för att locka till läsning. Skriften handlade om hur enkelt det är att sprida en positiv attityd på jobbet. Du kan läsa häftet här om du klickar på det under ”Gullmays skrifter”.

Häftet spred sig verkligen, det är ute i nästa 200 000 ex. Jag har t ex ett tackbrev från statsminister Olof Palme och varför förstår du om du läser skriften.

Självklart är det likadant i samhället, att om inte vi människor har lust, tappar vi vår nödvändiga energi, vi blir utbrända och deprimerade. Det kostar väldigt mycket skattepengar.

Lösningen kan vara väldigt enkel i teorin. Det är svårare i verkligheten. Men om vi inte ens kommer ihåg hur enkelt det är i teorin…. då kan vi lätt trassla till det för oss… och det kan bli värre och värre tills vi kanske inte ens ser någon utväg.

Skrifterna har jag tänkt som ett underlag för samtal, kanske ett samtal med sig själv…. för svaren vad som är rätt för oss själva tror jag finns inom oss. Det är en spännande resa att lära känna sig själv så man kan vara trogen sig själv och de värderingar som man kanske upptäcker att man har.

Kanske kan vi hålla kontakten och ha en dialog på min gillasida på facebook: Gullmay Idman, föreläsare och författare. Kanske har du också några enkla teorier som kan hjälpa andra…. och vill sprida dessa?