BOK: Julsagan om VERKLIGHETEN

Läs boken här

 

”Här placeras nutiden och nutidsproblemen via sagovärldens spännande miljö. För barn och unga ger boken en imponerande exposé av de stora, globala problem världen brottas med idag; miljökrisen, den globala fattigdomen och ekonomin, drogproblematiken osv. Även mellanmänskliga relationer beskrivs och förklaras. Berättelsen är placerad i huvudpersonernas tankevärld med barnets enkelhet, självklarhet, tydlighet, närhet och ömhet.                                En ovanlig nutidsorientering presenteras fullt tydligt och begripligt, men ändå spännande och med barnets frågeställningar i fokus. En synnerligen ovanlig och intressant bok.”

Hans-Inge Persson
fd generaldirektör för
Nationellt centrum för flexibelt lärande

 

 

Julsagan om VERKLIGHETEN

Kapitel                                                                                                                                                                           1. Den förste december                                                                                                                                           2. Monstret i vedboden                                                                                                                                           3. Resa med tomtens släde                                                                                                                                 4. Afrika – glada trots fattigdom
 5. Samtal med ängeln – tro och vetenskap                                                                                                     6. Viskleken – sanning, heder och ärlighet                                                                                                   7. Lisa och gänget – självkänsla och självförtroende                                                                      
 8. Resan till 1800–talet – jordbruk, skola och vaccination  
 9. Resan till 1950–talet – när mormor var liten
10. Bekymmer – kan ge inre styrka
11. Överraskningen – ansvar och få känna sig duktig                            
12. Människorna i båten – demokrati och diktatur
13 Lucia – känslor och empati
14 Isbjörnsungen – isen smälter
15 Planeten blir för varm – fossil och förnybar energi
16 Peter blir rädd – miljöförstöring                                                                                                 
17 Resan till månen – gränser och tillhörighet
18 Trött mamma – jämlikhet, respekt och tillit                                                            
19 Valparna är nyfödda – sex och förlossning                                                           
20 Tankens kraft – lust, förälskelse och kärlek                                                            
21 Klok, klokare klokast – ekonomi och mening med livet
22 Resan till framtiden                                                                                                                 
23 Lillejulafton                                                                                                                                                          24 Julafton                                                                                                                                                           

 

1 Den förste december

 

En hög smäll väcker Leon, något prasslar nära intill honom. Han öppnar motvilligt ögonen. Han var långt inne i en dröm och det tar en liten stund innan han är helt vaken. En obehaglig rädsla har kommit över honom, han känner sig skakig när han reser sig för att ta sig ur sängen. Han ser inget, det är mörkt, vad är det som händer? Någon rör sig smygande i närheten av honom.

Plötsligt tänds lampan i taket. Mamma står nära och hon håller den röda julstjärnan i ena handen. – Förlåt, säger hon, – jag ville överraska er med att tända den, men jag tappade den på golvet. Ett skönt lugn och en härlig känsla av förväntan sprider sig i Leons kropp, julen ska snart komma.

Han har ingen aning om det stora äventyr som väntar.

Mamma ställer sig på stolen, pustar lite och tar sig vidare upp på skrivbordet för att nå kroken i fönstret. Där har stjärnan hängt varje jul. Leon vill att den ska hänga där jämt, att den aldrig ska tas ner. Han saknar den varje gång julen är slut.

– Nu kan du tända. Mamma väntar uppe på skrivbordet för att se om lampan fungerar. Leon kastar täcket åt sidan, tar ett skutt ur sängen och är snabbt framme och når kontakten vid dörren.

Det varma ljuset från stjärnan sprider sig i rummet. Det känns både spännande och tryggt. Han lägger sig kvickt under täcket igen. Den goa värmen och det varma ljuset gör honom lyckligt bubblig i magen. Mamma försvinner ut genom dörren. Han vet att hon kommer att laga varm choklad till honom och Bella. Man kan inte ha det bättre, tänker han tacksamt med ett leende på läpparna och sträcker på sig.

Leon funderar på vad ska han ska önska sig i julklapp? Surfplattan fick en spricka i glaset för några veckor sedan. Farmor och farfar skulle säkert ge honom en ny om han önskar det. De ger alltid fina presenter, precis sådana som man vill ha. Han känner att han kan få exakt vad som helst. De brukar jämt ha med sig saker och godis när de kommer och hälsar på. En enda gång kom de utan någonting. Det hade känts mycket konstigt. Som om de var arga eller hade slutat tycka om honom. Leon drar en djup suck. Nu måste han snart stiga upp, bara en liten stund till. Han sträcker på sig och gäspar.

Bella ligger på motsatt sida av rummet. Stjärnan hänger i fönstret mellan dem. Leon brukar sitta där under stjärnan vid skrivbordet med läxorna framför sig, titta ut genom fönstret och dagdrömma. Utanför finns gungorna och sandlådan. Runt lekplatsen finns ett rött staket av trä som Leon och hans kompisar brukar balansera på. Bella har varit för liten för det, men i somras gick det riktigt bra. Just nu ser han bara hennes röda, krulliga hår som ligger utspritt över hennes kudde. Hon har alltid problem med håret och skriker när mamma försöker kamma ut tovorna på morgnarna.

Han kan lätt se Bellas glada ansikte framför sig, hennes bleka hud med några små fräknar på näsan och gluggen mellan tänderna. I fantasin kan han höra hennes bubblande skratt. Nu ligger hon insvept i täcket, det är lite kyligt i rummet. Leon vet att hon också längtar efter julen. Bella älskar dockor och önskar sig alltid fler, hon får aldrig nog. Dockorna får inte längre plats på hyllan ovanför hennes säng, om man inte staplar dem ovanpå varandra som Bella har gjort. Den stora dockan ser ut att kunna ramla ner när som helst. Flera av dockorna är nakna och på golvet ligger dockskor och kläder i en enda röra.

Nu rör Bella på sig, sträcker sin magra lilla kropp och kikar över kanten på täcket. När hon ser att han är vaken, slänger hon snabbt täcket åt sidan och hoppar fram till hans säng och kryper ner under hans täcke. Hon lägger sin lilla arm om hans hals. Han känner sig stor och viktig, hon ska alltid få vara trygg. Han var överlycklig när hon föddes och älskar att ta hand om henne. Bella är fem år yngre och ska börja skolan nästa höst. Hon har längtat länge och känner sig lite avundsjuk på honom. Han har lärt henne bokstäverna och hon kan skriva en del ord, men saknaden efter honom på dagarna är stor. När han vinkar på väg ut genom dörren brukar hon jämt säga att han ska skynda sig hem igen.

Leon saknar pappa. Tuffa pappa som brukade slåss med honom på låtsas. Men det var när han bodde hemma. Nu bor han med Cilla och de väntar ett barn alldeles snart. Cillas dotter Fia ska ju också få ett syskon, precis som Leon och Bella. Det blir konstigt, tänker han. Leon känner sig inte glad, han tänker att pappa säkert kommer att få ännu mindre tid över för honom. Pappa arbetar jämt. Det knyter sig i magen, Leon suckar djupt.

Pappa var arg på honom senast. Det är han ofta nu för tiden. Leon kan inte förstå, alla andra får ju spela på sina surfplattor hur mycket de själva vill. Pappa brukar själv jämt sitta och titta i sin egen telefon. Mamma låter Leon spela länge, man får nästan göra vad man vill för henne. När mamma inte är på dagis och tar hand om andras små barn, har hon alltid mycket att göra med mat och tvätt. Hennes röda, lockiga hår är alltid rufsigt och hänger ner över ögonen, hon är oftast trött och röd om kinderna när hon kommer hem.

Mamma klagar aldrig när hon städar efter Leon och Bella. Hon brukar säga att hon är glad för att de har haft roligt. Mamma är den snällaste som finns.

Leon känner värmen från Bella. Hon tar hans hand. Han känner sig plötsligt konstig, snurrig och förvirrad och han hör ett högt vinande ljud. Det kittlar i magen som när man gungar högt. Hela rummet rör sig, han är yr och mår lite illa. Syskonen trycker sig tätt intill varandra. Leon känner Bellas andning mot sitt bröst. Han blundar hårt. Vinden viner i ansiktet och det känns som om de virvlar runt, runt i en farlig fart. Måtte det sluta snart!

Plötsligt står Bella och Leon omskakade och förvånade i en värld full av tomtenissar som springer hit och dit. – Var är vi och hur kom vi hit? Leon drar Bella åt sidan för att hon inte ska vara i vägen. Alla verkar ha bråttom. Det finns paket överallt och mycket julklappspapper och saker som ska slås in.

De håller varandras händer när de går runt och ser sig nyfiket omkring. En och annan luciatärna tar sina vägar genom rummet, fram och tillbaka. Undrar vart de går och vad de håller på med, tänker Leon. I en hörna finns en hel hög med mobiltelefoner, datorer och en bit bort står många cyklar i olika färger på rad. Ingen, utom en tomtenisse i röd tröja och gröna byxor, lägger märke till barnen. Ingen annan verkar ha tid över. Tomtenissen stryker bort sitt nästan vita och lite för långa hår från ansiktet. Han presenterar sig och berättar att han faktiskt heter Nisse på riktigt.

– Förlåt, här är rörigare än vanligt, säger han stressat. – Ni är i tomtens verkstad. Jag är glad att ni kommit hit. Får jag bjuda på lite julmust och pepparkakor? Leon blir glad och känner att de är välkomna. Ja tack, säger han. Får jag också, säger Bella tyst och tittar blygt ner i golvet.

Allt arbete stannar upp och alla tystnar. In genom dörren kommer Tomten. Han går med tunga steg och sjunker ner i en stor och sliten grönmönstrad fåtölj. Tomten lutar sitt huvud i sina händer och suckar högt, ända från magen. Tomtenissen Nisse går fram till Tomten och lägger sin hand på hans axel och ser sorgsen ut han också. Han verkar veta hur det är fatt. Tomten känner sig tydligen mycket bekymrad.

– Människor är inte alltid snälla mot varandra, muttrar Tomten. De lyssnar inte på varandra, därför missförstår de varandra och bråkar i onödan. Många tänker bara på sig själva och vill ha dyra julklappar. Vi har haft fullt upp med att packa in guldhalsband och mobiltelefoner på löpande band. Det är dyra saker och vi måste jobba extra för att tjäna mer pengar. Jag känner inte den glädje jag brukat känna i flera hundra år. Pengar och saker verkar ha blivit viktigare än att man är tillsammans och har roligt!

– Vi har klimathot, det ska bli mer oväder, isarna i norr och söder smälter och öar försvinner under vattnet. Många har blivit sjuka av ett virus. En del nyhetskanaler sprider falska nyheter och påverkar människor att börja tvivla på vanliga tidningar och TV över hela världen. Varje dag får man höra att någon har blivit skjuten. Så var det inte förr. Jag orkar inte höra om fler sorgligheter .

– Det värsta är att vi har krig på jorden. Ett av dessa beror på att en diktator helt bestämmer över sitt folk, förbjuder information i landets tidningar och TV som går emot honom. Han ljuger och startar krig för att ta över andra länders landområden och naturtillgångar. På andra håll krigar folk på grund av olika reli-gioner. Hur ska det sluta? Demokratiska länder försöker försvara sitt folk genom att enas för att tillsammans kunna försvara sig. Hoppas att vi kommer att känna oss säkrare i framtiden.

– Jag är trött och deprimerad av allt elände! Tomten suckar tungt och berättar att han har fått stora säckar fulla med brev med en massa dyra önskemål om julklappar. Det viktiga är ju att barnen ska tycka att det är spännande att öppna paket, att de ska bli överraskade av julklapparna och vara glada för att vara tillsammans. Det är då det blir riktig julstämning. Jag vill att alla ska vara glada, men jag har ingen lust att vara med. Julstämningen finns inte, bara stress. Jag är trött och vill gå och lägga mig och sova och vakna till påsk.

– Stackars Tomten, säger Nisse lite desperat. Leon ser på honom att han funderar. En luciatärna kommer fram till Tomten med en bricka med glögg och lussebulle. Tomten skiner upp en aning och stoppar en halv bulle i munnen på en gång.

Följ med mig ut i garaget, jag vill visa er något, säger Nisse till barnen och suckar. Leon och Bella kastar bekymrade blickar på Tomten och följer efter Nisse.

 

2  Monstret i vedboden

Utanför Tomtens verkstad står Nisse med sorgsen blick. Han viskar tyst att han vill att de ska följa med ut i vedboden. Leon och Bella följer efter honom. Väl utomhus förklarar Nisse att de behöver mycket ved inför vintern. Elen har blivit så dyr att de inte har råd att värma huset om de inte också eldar med ved. De går i knarrande snö fram mot ett garage och in genom en stor brun port. Framför dem står Tomtens vackra och färggranna släde, ren och glänsande i rött och guld.

Leon står still och bara gapar, så fantastiskt! Tänk att han får se den i verkligheten! Den har han ju bara hört talas om och sett på vykort. Släden är välputsad och blänker i det svaga skenet av glödlampan som lyser upp garaget. Bella springer som vanligt runt och studsar av glädje.

– Jag skulle vilja åka med släden högt upp i himlen, hojtar hon. – Var är renarna! Har de röda mular? Leon förstår att hon tänker på renen Rudolf med den röda mulen.

Inne i garaget finns det två dörrar. Den vänstra leder till en vedbod och den knarrar högt när Nisse öppnar den. Yxan är nedslagen i vedkubben och ser ut att vänta på dem.

– Jag har sett fram emot att sitta tillsammans med Tomten framför brasan med alla tomtenissarna, stjärngossarna, luciatärnorna och självaste Lucia som vi har brukat i alla år. Då har vi spelat kort, lagt pussel, haft frågesport och sjungit sånger. Alla har varit glada och pratat med varandra om allt mellan himmel och jord. Numera pratar vi mest om att det känns tråkigt, för nästan ingen önskar sig våra fina leksaker längre.

– Allt ska bara vara teknik och dyra saker och sådana kan vi inte göra i tomteverkstaden. Nu händer det till och med att några önskar sig drönare. De kostar mycket, men Tomten förstår att ungdomar tycker det är roligt att flyga över husen med dem och filma utsikten. En del tävlar visst med sådana också. Tomten känner att han inte behövs längre. Han förstår sig inte på de nya prylarna och vet inte vad ungdomarna helst vill ha. Det finns så mycket att välja på. Nisse tar yxan och drämmer den hårt i ett vedträ.

Han är stark för han brukar träna på gymmet som finns innanför den andra dörren i garaget. Nu har han en bekymrad rynka mellan ögonbrynen och slår med all sin kraft flera slag utan uppehåll. Det står en pall vid vedkubben som han sätter sig på för att vila sig. Efter en kort stund reser han sig upp igen. Då rör sig plötsligt något i vedhögen och några vedträn ramlar åt sidan. Ut kommer ett långt och lurvigt ben. Nisse skriker till och alla tre springer skrämda ut ur vedboden och in i köket.

Fortfarande lite darriga står de där och hämtar andan. – Vad var det som hände? Leon tittar frågande på Nisse som rycker på axlarna och ser osäker ut.

En luciatärna kokar risgrynsgröt. – Jag måste putsa fönster och handla kanel. Hon torkar hastigt av diskbänken och låter stressad.

En annan luciatärna kavlar pepparkaksdeg och säger att hon också måste göra knäck och lite annat godis. Hon bjuder dem att smaka på degen.

– Vad är det, har det hänt något, frågar hon och ser bekymrad ut när hon tittar på dem. Nisse är tyst.

– Vi hörde en hemsk varelse ute i vedboden, säger Leon. – Den såg ut som ett monster. Han har inte hämtat sig än. Hur ska Nisse våga gå ut i vedboden igen, tänker han. De behöver ju massor med ved till hela vintern.

En stjärngosse ligger på soffan i köket med armen om en liten gris som ligger tätt intill honom. – Är inte gröten färdig snart, gnäller han. I handen har han en lång önskelista. – Jag tycker att du är löjligt feg, säger han till Nisse. Vad kan det finnas att vara rädd för. Ta dig i kragen Nisse och gå ut igen, säger han.

– Snälla Korre, säger en luciatärna till stjärngossen, tänk på att Tomten hör dig.

Bella och Leon lyssnar bekymrat. Här är det verkligen ingen julstämning.

Bella vänder sig till Leon. – Kanske kan vi hjälpa tärnorna, de verkar ha mycket och göra och det är så roligt att baka.

– Bra idé, tycker Leon.

– Får vi hjälpa till, frågar Bella.

– Det får ni gärna! Tärnorna skiner upp och ser glada ut. En av dem kommer fram med förkläden och snart står de båda och kavlar deg. Bella kan inte låta bli att smaka på degen, den är så god att hon blundar och njuter vid varje tugga.

Nisse smyger in i vedboden igen. Det är mörkt, men Nisse har en lykta med sig. Han ser sig försiktigt omkring och letar efter monstret. Nisse gör det trots att han är rädd. Modig är bara den som gör något som han vill eller måste, trots att han är rädd. Det har Tomten lärt honom för många år sedan.

Plötsligt rycker han till, i skenet av lyktan lyser monstrets ögon emot honom i mörkret. Nisse letar i sina fickor och får upp en lussebulle som han slänger på golvet när han plötsligt ser monstrets ludna ben. Bullen försvinner snabbt in under vedhögen.

Vad var det? Hans hjärta slår så hårt att han nästan kan höra det. Han fortsätter att hugga veden i en väldig fart. Man tänker bra när man arbetar med sina händer, brukar Tomten säga. Nisse funderar över hur han ska kunna hjälpa Tomten att må bra igen.

Leon står i köket och kavlar pepparkaksdeg. Han har varit tyst en bra stund. Känslan av hur sorgsen Tomten är stör honom. Det har ju alltid varit det roligaste på hela året när Bella och han har stått i fönstret och sett den glada Tomten komma gående med sin stora säck. Leon minns att det brukade vara svårt att vänta tills han fått se vad som fanns i paketen. Det är roligast när paketen är hårda. De senaste jularna har han fått precis vad han själv har önskat sig. Det har inte varit lika spännande, men ändå kul.

Jag minns hur jag brukade slita pappret av paketen när jag var liten och hur jag snabbt tog nästa paket, tänker han. Nu skäms han lite, när han förstår att han borde kommit ihåg att tacka.

Ofta har han fått bilar som man kan styra med en fjärrkontroll. Han har många sådana, numera står de bara som prydnad. Rummet som syskonen delar är stort. Förr brukade han köra bilarna på golvet. När de inte användes stod de prydligt uppradade på hans hylla ovanför sängen. Leon tycker om att ha ordning både där och på sitt skrivbord. Annars är det svårt att hitta bland alla grejer. Där står hans laptop. Förra julen fick han sin andra mobiltelefon. Kanske ska han önska sig en ny i år. Hans kompis fick den senaste modellen när han fyllde år nyligen.

Julen är verkligen det bästa som finns, tänker Leon. Men han minns också att han varje sen julaftonskväll, när han var liten, varit jätteledsen för att han måste vänta ett helt år tills nästa gång. Just nu är han mest orolig för Tomten.

Han blundar medan han tänker och blir överraskad när Bella plötsligt drar honom i armen. – Kom!

 

3 Resa med Tomtens släde

 

–Hur är det Leon? Du ser inte glad ut. Bella och Leon står ute i en hall utanför tomtens kök. Leon har vuxit enormt det senaste året. Hon slår armarna om hans midja, Bella når inte så högt. Typiskt Bella, hon bryr sig alltid om alla och särskilt om honom. – Jag är så orolig för Tomten, svarar Leon.

Då kommer Nisse tillbaka in från vedboden. – Jag har hunnit hugga massor av ved medan ni bakade, säger han. – Nu har vi så det räcker hela december.

– Hur vågade du, såg du monstret? Bella är orolig, men tittar med beundrande ögon på Nisse.

Nisse som har haft med sig flera lussekatter och lagt på golvet åt monstret, skakar på huvudet och ler lite. – Det gick bra. Bry er inte om stjärngossen Korre, han kan vara lite strulig och försöker visa sig tuffare än vad han är. Men har ett gott hjärta och han älskar sin gris Tjalle. Den betyder allt för honom. Jag har en idé, säger han. – Skulle ni vilja hjälpa mig att göra Tomten glad och kanske få tillbaka julstämningen här? Nisse låter lite ynklig.

–Ja, absolut! Leon och Bella säger det på samma gång.  – Men hur? Leon vill gärna, men kan inte förstå hur det ska gå till.
– Jag vet inte riktigt själv, säger Nisse. – Men jag vill försöka testa något som jag har tänkt på. Har ni lust att hänga med på en sväng i släden, så kanske vi kommer på något mer under tiden som vi reser runt lite?

Leon blir glad för frågan, det låter otroligt spännande. Vad skulle kunna hända? Han har sett vykort på Tomtens släde när den åker genom luften med sina renar. Leon har aldrig ens åkt flygplan. Tänk om man ramlar av. Det finns ju inget tak på släden. Leon har en känsla av att han ska få vara med om något stort och speciellt och få se saker han aldrig har sett förut. Tänk om de kan hjälpa Nisse att göra Tomten glad igen.

– Jag packar en matsäck. Nisse går ut i köket. Korre ligger som vanligt på kökssoffan och har sin stjärngossemössa på sig. Idag läser han serietidningar och tuggar på en lussekatt. Det är liv och rörelse i köket, tärnorna lagar mat och lucian diskar.

– Vi sticker ut en stund, hojtar Nisse till alla och Bella och Leon vinkar glatt mot de andra och följer efter honom.

– Med denna kan man ta sig vart som helst i världen med tankens hastighet, berättar Nisse. De står framför släden, den är tung att dra, de förstår att alla måste hjälpas åt. Tomten använde den senast förra julen och någon har ställt några tunga säckar framför den och de måste flyttas. Nisse och Leon som är starkast drar släden och Bella försöker skjuta på där bak.

Bakom ett säte ligger en liten trött varelse. Han brukar sova i släden när den står i garaget. Ännu så länge har ingen märkt att han har råkat komma med på resan.

Leon hoppar upp och sätter sig tillrätta i framsätet. Nisse hjälper Bella upp. Hon klättrar in och sätter sig där bak. Nisse försvinner en stund och kommer tillbaka med några filtar. – Lägg dem över benen så ni inte fryser, det kan bli kallt däruppe.

En tomtenisse kommer med fyra renar och spänner dem framför släden. Han pustar och stånkar, renarna verkar inte samarbeta. De hade det varmt och skönt i sin lada, tänker Leon. Ingen har röd nos, tänker Bella och plötsligt ser hon att det blir ljusare runt dem och en ängel kommer gående åt deras håll. Hon har en konstigt sned vinge och röda, runda glasögon. Hon ser glad och vänlig ut och hoppar in, sätter sig vid sidan om Bella och lägger armen om henne. Ingen verkar reagera. Det verkar som om ingen lägger märke till ängeln. Bella blir varm i hela kroppen och känner sig ovanligt nöjd och trygg med ängeln vid sin sida.

– Vänta på mig, jag vill också följa med! Korre kommer springande med stjärngossemössan på sned och hoppar upp i släden. Efter honom kommer Tjalle skuttande. Nu sitter Bella mitt emellan ängeln och stjärngossen som har grisen i famnen.

En tomtenisse leder spannet med renar ut på ett öppet fält och klappar första renen lite nätt i baken. – Ledarrenen heter Rudolf, berättar Nisse. – Det är den äldsta renen och han har alltid jobbat för Tomten, fortsätter han.

Renarna börjar röra på sig, sedan börjar de springa, fortare och fortare. Bella stirrar stadigt ner på sina skor. Hon vågar inte se vad som händer. Nu känner hon att släden lyfter, det skakar våldsamt. Bella blundar, håret piskar i ansiktet. Det kittlar i hennes mage. Hon känner att hon trycks bak mot ryggstödet när de snabbt far uppåt.

Släden gungar till ibland. Snart känns det väldigt lugnt. Det är helt tyst och ingen säger något. Man hör bara vinden. Bella öppnar ena ögat, sträcker sig förbi ängeln och kikar över kanten på släden. Det är mörkt runt om dem, men nedanför ser hon lyktorna som glittrar från bilarna på vägarna. Det lyser från många fönster och lamporna på gatorna ser ut som lysande pärlband. Oj, så vackert.

Leon njuter, det bubblar i bröstet när han ser lite av den rundade horisonten och han kan lätt föreställa sig jorden som en rund boll. Är det så här att vara i himlen, tänker han och inser samtidigt att det är just där han befinner sig. Han känner sig lätt och behaglig till mods samtidigt som han känner förväntan och spänning. Vart är de på väg och vad kommer att hända? Han vänder huvudet bakåt och tittar på Bella. Han ser att hon tittar sig förundrat omkring med ett leende på läpparna.

Månen lyser upp ett stort glittrande hav, det ligger massor med vit snö på alla hustak och det är alldeles stjärnklart. Han nästan tappar andan. Alla sitter tysta i sina egna tankar. Efter en lång stund börjar Leon fundera över hur långt de har åkt. Nisse tjoar plötsligt:

– Nuuuu dyker vi, håll i er. Jag har sett en pojke som behöver lite hjälp. Det kan vi gott hinna med när vi ändå är här.

Det slår lock för Leons öron och det kittlar i hans mage precis som när man åker berg- och dalbana. Jorden under dem verkar närma sig i en hastig fart.

Han ser stora gräsmattor och många träd. De närmar sig tydligen en park mitt i en storstad. Det står några människor och tittar upp mot himlen. – Har de sett oss? Korre kikar över kanten på släden och Leon lutar sig mot honom och tittar ner.

– De verkar inte titta åt vårt håll, svarar han.

– Det ser ut som att de tittar upp mot det höga trädet, skriker Bella.

Leon ser en drake som flyger högt ovanför tallen. Repet till draken ser ut att ha fastnat i en gren på tallen och det verkar som att en man försöker skaka hela grenen, kanske för att något ska komma loss? Grenen gungar ordentligt. Draken kommer loss och nu börjar de kasta något med sikte på grenen. Vad håller de på med? Det verkar konstigt.

Släden åker runt, runt ovanför parken. – Jag har en kikare här någonstans, säger Nisse. – Vill ni ha något att dricka? Nisse plockar upp några vattenflaskor och letar samtidigt i väskan.

Nisse håller kikaren framför sina ögon och berättar att uppe i trädet sitter en pojke. Han ser väldigt ledsen ut och verkar sitta fast. Hans drönare har tydligen fastnat allra överst i tallen, kanske har han råkat trycka på fel spak. Flera verkar vilja hjälpa till. En man plockar fram en metallpinne som går att förlänga med rör, så att pinnen nästan når upp till toppen på trädet. Med hjälp av pinnen puttar han hårt på en gren i toppen på tallen. Grenen gungar häftigt. Det är samma gren som de tidigare skakat med hjälp av draken.

Uppe från luften kommer tomtens släde farande och landar mitt framför gruppen av människor. – Tomtens släde, men det är ju inte julafton? En liten flicka tittar frågande på sin pappa.

– Det finns inga paket i släden och jag kan inte se Tomten, bara en tomtenisse och några till, svarar han.

– Jag ser en stjärngosse, ropar flickan.

– Vad händer här? Nisse hoppar ur släden och går mot gruppen. Leon följer efter med snabba steg.

– Hans drönare sitter fast däruppe. Mannen är orolig. – Lars klättrade upp, jag hann inte hejda honom. Nu sitter han också fast.

– Kom! Nisse och Leon skyndar sig tillbaka till släden. Inför allas åsyn lyfter den och stannar vid grenen där Lars klamrar sig fast. Han är röd i ögonen och snorig.

– Jag har sparat mina fickpengar jättelänge och har köpt den idag, snyftar han.

Nisse tar tag i Lars ena arm. – Jag håller dig, du kan vara alldeles lugn, säger han och lossar Lars jacka som har fastnat i en gren. Lars tar tag i slädens kant och hivar sig in i den med hjälp av Nisse. – Nu tar vi oss upp till drönaren. Släden lyfter snabbt upp mot toppen på trädet.

Leon tittar över kanten och känner svindel, det ilar till i magtrakten när han ser skaran nere på marken. Alla tittar upp mot släden. Nisse ställer sig vid sidan om Lars och de kollar forskande grenarna i närheten.

– Där ser jag den, säger Lars.

– Håll i mig, så tar jag den, ropar Nisse glatt. Lars och Leon håller hårt i Nisses båda ben medan han sträcker sig mot drönaren. Bella blundar, hon vågar inte titta. Tänk om Nisse ramlar ner på marken! Hon kan inte sitta stilla. Då ser hon ett tjockt lurvigt ben. Hon hajar till, tar tag i Ängeln och pekar på monstret med uppspärrade ögon.

– Det är Peter, spindeln som blir stor när han blir rädd, precis som när rädda människor ibland skriker, slåss och mobbar för att de själva är rädda. Han blir nog snart lugn och liten igen.

Hon klappar Peter som blir lugn med en gång. Han syns inte längre, tänker Bella. Ängeln har inte sagt något, Bella har bara förstått vad ängeln tänkte. Så konstigt att jag inte blev rädd för spindeln, funderar Bella. Tur att inte mamma är med, hon är livrädd till och med för pyttesmå spindlar.

Nisse kravlar sig tillbaka med en grön drönare i handen. – Här, var så god! Lars är helt tyst och ser glad ut när han tar emot drönaren. Han vet nog inte hur han ska kunna tacka Nisse tillräckligt. Nisse förstår och ger Lars en varm kram. Leon njuter och tänker att det är härligt att kunna hjälpa till. Lars glädje gör honom glad långt ner i magen.

Nere från marken hörs applåder och hurrarop, alla känner glädje för Lars skull. Lars kramar sin drönare hårt och har svårt att få fram ett tack. Men Bella förstår hur han känner.

 

4 Afrika – glada trots fattigdom

 

Det är skönt att Bella verkar lugnare, hon var orolig när Nisse skulle rädda pojken och hämta drönaren. Leon slappnar av och tittar på den fantastiska utsikten. Alla lampor på vår planet, den blå pärlan, glittrar nedanför dem och alla stjärnorna blinkar på himlen runt om dem.  – Undrar hur stjärnorna ser ut på nära håll. Kanske bor det människor på dem också? Jag är nyfiken, det hade varit kul att åka till någon stjärna och kolla.

– En stjärna är en mycket stor och självlysande himlakropp. Nisse håller på och fixar med mat men har alltid tid när någon fråga kommer upp. – Tänk på vår sol, det är den närmas-te stjärnan sett från jorden. I den hettan kan ingen leva. En planet är en himlakropp som rör sig i en bana runt en stjärna. Planeten jorden rör sig kring vår stjärna solen. Solen ger oss värme och ljus. Stjärnor är enormt stora, planeter är små. Kanske finns det liv på många planeter i vårt enormt stora universum.

Leon tycker om att lära sig av Nisse som vet så mycket. Han tittar på Bella som sitter hos Korre i baksätet. Han undrar hur hon har det och vad hon tänker på. Hon sitter inte vänd mot Korre, det ser ut som om hon pratar med någon på sin andra sida. Så konstigt. Hon skrattar och gestikulerar. Men Leon är van vid att Bella har livlig fantasi.

Nu märker Leon att de tappar fart och börjar sjunka. – Vi landar i värmen hos det glada folket, hojtar Nisse. – Nu kan ni ta på era badkläder.

Släden landar mjukt på en strand med palmer, det är varmt och skönt i solskenet. Runt om släden samlas många solbrända barn och vuxna som kommer från alla håll. Barnen skrattar och pekar på dem, de har säkert aldrig sett något liknande förr. De är klädda i fina kläder i de vackraste färger och fina mönster i orange, rosa, gult, rött och grönt. De skrattar och pekar på dem. Leon undrar varför, men slår sig till ro med att det säkert är vänligt menat, för de ser så glada ut.

En bit bort dansar ett gäng med ungdomar och en del män spelar på trummor och sjunger. Några kvinnor sitter på stubbar runt en eld och lagar mat i stora grytor. I händerna håller de grönsakerna medan de skär dem i bitar. Grytorna sköljer de med hjälp av en vattenslang, det finns ingen diskbänk. Allt görs utomhus. Leon känner att han är hungrig, maten ser god ut.

Bella springer bort till musiken. Oj, vad jag skulle vilja ha så-dana fina kläder i vackra färger, tänker hon. Hennes ögon glittrar när hon kommer fram och ser dansen på nära håll. Hon gungar i takt med trumslagen. Då kommer en flicka och tar henne i handen och drar henne med sig närmare musiken. Flickan dansar och Bella dansar också. Hon känner sig lätt och lycklig.

Dansen tar slut och flickan pekar på sin kind och sedan på Bellas kind och säger ”toubab”. Då förstår Bella att flickan menar att Bella är ljusare i huden. Flickan som lever i Afrika har en tåligare hud som inte blir lika bränd av solen som Bellas, berättar Nisse senare för Bella. Flickan som heter Tida har kanske aldrig sett en så ljus person förr och är förvånad över skillnaden.

– Nu är vi i Gambia, förklarar Nisse som kommit fram till dem. Jag brukar kalla dem för det glada folket för de ser nästan alltid glada ut och jag blir så glad när jag ser dem skratta, dansa och sjunga.

Kvinnorna visar att de är välkomna att äta ur grytorna. – Det är en gudomligt god rätt som heter Benachin, en risrätt som kan varieras i det oändliga med goda kryddor, berättar kvinnan som heter Binta och Nisse översätter för de andra. – Den andra rätten heter Domoda och är en köttstuvning i jordnötssås.

Alla äter med var sin sked direkt ur grytorna. Leon känner sig nära dem, nästan som om de är hans familj. Alla verkar bry sig om varandra och också om dem, trots att de kommit med en konstig farkost och ser bleka ut. I närheten av festplatsen finns ett torg där man kan köpa saker som är tillverkade av säljarna själva. Där finns bland annat sjalar, kjolar och skjortor i vackra färger, armband, halsband och djurstatyer som är snidade av trä.

Nisse berättar att befolkningen lever på att turister kommer dit och handlar, men att de har det svårt i regnperioden när ingen vill resa dit. – Då är det översvämningar och kläggigt på vägarna. De flesta gatorna är av grus och det är rena lervällingen här under den blöta tiden. Det är svårt för dem att ta sig fram och de har nästan inte råd ens med mat. Då äter de nästan bara ris och ofta har de ont om det också.

Efter maten tar de sig till en marknad i närheten. Här säljs levande hönor, grönsaker och massor med vackra kläder. Gångarna är trånga och det är fullt med människor överallt. Leon blir orolig över att bli av med någon i sällskapet och räknar alla i gruppen. – Korre och Tjalle saknas, ropar han. – Vad gör vi nu? Han tittar förtvivlat på Nisse.

– Alla stannar här, ingen förflyttar sig. Jag söker efter dem!

Nisse försvinner ut i folkvimlet.

Bella känner oro i magtrakten. – Vad gör vi om vi inte hittar honom? Leon lägger sin arm om hennes axlar, det känns lite bättre då för honom också. Han tittar åt alla håll och hoppas på att upptäcka Korre. Väntan känns lång som en evighet.

Då hör de ett enormt kacklande och långt framme i den smala gången bland en massa människofötter springer förvirrade hönor hit och dit. – Vad händer? Ska vi hjälpa till att fånga dem? Utan att lyssna på svar tar Leon Bella i handen och de rör sig så snabbt de kan mot hönsskocken. Då ser de Nisse och Korre som springande försöker fånga hönorna. Korres stjärngossemössa ser ut att ramla av när som helst och hans ansikte är svart av vått grus.

– Jag hittade honom, han hade öppnat en bur, suckar Nisse och försöker fånga en höna.

Från alla håll kommer hjälpsamma människor och de fångar in hönorna och det börjar kännas lugnt igen. Korre är förstås fortfarande ledsen, men Leon tänker att Nisse redan har gett honom en tillsägelse, så nu får det vara glömt och förlåtet.

– Jag vill köpa en sjal och ett halsband till mamma. Bella tittar beundrande på de vackra sjalarna. Vilken ska jag välja, tänker hon när hon lägger märke till en sjal som har många vackra färger, både orange, röd, lila, grön och blå. Den gör henne glad, den ska mamma få.

Efter torgbesöket springer både Leon, Bella och Korre ner och kastar sig i det ljusblå och varma havet. Tjalle simmar nära Korre och verkar njuta av svalkan. – Just nu känns det inte alls som att julen är nära! Leon höjer rösten för att försöka höras över ljudet från de stora vågorna. Sedan dyker han ner och tittar på de fina snäckorna på havsbottnen.

Efteråt vilar de i den varma sanden och de hör Korre sjunga högt …

”Jag ska bygga mig en båt och segla tills det blir vår
Jag ska försöka att förtränga doften av ditt hår
Jag ska skrika så det hörs igenom all grå betong
För här kommer alla känslorna på en och samma gång
Här kommer alla känslorna på en och samma gång”
(Per Gessle, sång och musik)

Korre har glömt att han har hörlurar i öronen, ligger antagligen och tänker på någon flicka och vet inte att han just nu uppträder med sin fina sångröst för alla. När han slutar sjunga blir han överraskad av jättemycket applåder från många människorna runt om dem. Han ler generat.

På stranden finns det flera försäljare som säljer frukter som är skurna i lagom munsbitar av bland annat ananas, bananer, papaya och mango. De ligger på fat som man ska lämna tillbaka när man har ätit upp. Korre är inne på sitt andra fat och hans ögon lyser. Man ser tydligt hur han njuter. Bella och Leon äter från en gemensam tallrik. Från flera stånd kan man köpa pressad apelsin, den godaste juice som Bella någonsin har druckit.

Tiden går fort, det börjar bli riktigt mörkt. Det är tråkigt att lämna detta fina. Bella har njutit hela dagen. Nu vill hon gå på toaletten innan de ska åka. Tida visar henne till en ranglig dörr. Därinne finns ett hål i marken i stället för en vattentoalett som de har hemma. Bella saknar sitt hem lite, särskilt sin mamma, men känner sig mycket nöjd med allt, kanske till och med lite lycklig.

När det är dags för släden att lyfta, står de många glada människorna och vinkar. – Kom snart tillbaka, ropar Tida. Bella förstår inte vad hon säger, men hon förstår vad hon menar, så hon nickar glatt och viftar med den orangerosa sjalen.

På väg upp mot molnen funderar Bella på hur olika folk lever.

– Har ni tänkt på att nyss hjälpte vi en pojke med en jättedyr drönare och här såg vi barn som leker och skrattar. Nisse, tänker en stund. – De äger nästan inget och det verkar inte som om de ens behöver några leksaker för att ha roligt. Jag funderar på Tomten och vad det är som gör honom sorgsen. Förr hade vi mycket roligare på jularna. Det kanske berodde på att vi var flera som hade roligt tillsammans? Kanske saknar Tomten att vi brukade sjunga och spela spel?

 

5  Samtal med Ängeln – tro och vetenskap

 

De sitter åter i släden. Bella ser ut att vara försjunken i tankar. Leon har inte fått tillfälle att prata med henne. Han tänker på hur lyckliga människorna såg ut i Gambia, fast de har det så fattigt. Inga fina leksaker och nästan inga cyklar. Flera gamla människor var med i festligheterna och alla verkade respektera och tycka om dem. Hemma i Sverige träffar han mormor och morfar bara någon gång ibland, annars är han mest tillsammans med mamma eller pappa. Här verkar det som att alla har en jättestor familj. Det måste vara härligt att vara omtyckt av så många.

Leon kan se hur Bellas ögon ibland tittar uppåt, ibland tittar hon sig runt omkring och bakåt. Nu ser hon ut att vara helt inne i sig själv, i sina egna tankar. – Så många stjärnor, säger hon.

Leon har tänkt samma tanke och funderar högt – var tar rymden slut?

Alla är tysta och tänker. Ingen verkar ha något svar. Nisse harklar sig, ställer sig upp och tittar ut i stjärnhimlen.

– Det finns så mycket som vi inte vet och som vi inte ens skulle ha förstått om vi fick veta. En del tror att det inte finns något slut på rymden. Andra tror att det finns ett slut. Alla bara tror, ingen vet. En del tror att allt är slut när man dör. Andra tror att det finns ett liv efter detta livet, att själen lever kvar i en värld som vi andra inte kan se men kanske kan känna. En del tror att det finns en gud i himlen, andra tror att vi alla har gudomligheten inom oss. En del tror inte alls på någon gud eller god kraft. En del tror att vi både har det onda och det goda inom oss och att det finns en kamp som vi hoppas att det goda ska vinna.

– En del tror att de inte har någon tro! Men det är bara som de tror. Man väljer själv vad man vill tro på. Med ett snett leende tillägger han – det tror i alla fall jag.

– Det finns ingen människa som vet säkert, jag tycker att man ska tro på det som man själv mår bäst av just nu. Kanske tror man något annat längre fram. I så fall kan man ju ombestämma sig.

Leon känner att han tycker mycket om Nisse eftersom han är en ödmjuk person. Han är alltså inte kaxig och verkar inte vara helt säker på något. En del människor vill alltid ha rätt. Det tycker Leon är jobbigt. Ingen vet ju allting. Han orkar inte lyssna på sådana människor. Han vet ju att det finns olika sätt att se på samma saker och att man lär sig mycket av att lyssna på andra människors tankar och funderingar.

Nisse fortsätter – de som trots allt vet lite mer än de flesta, åtminstone av det som går att undersöka och bevisa, det är vetenskapsmännen, forskarna. För de undersöker, måste ha bevis på sin kunskap och bli överens med andra forskare. Deras upptäckter samlas och leder vidare till forskningsrapporter i hela världen. Man brukar kalla det ”den samlade vetenskapen” och man kan känna sig ganska säker på att det man hittat är sann kunskap, till exempel om en ny medicin. Men det händer att andra vetenskapsmän senare upptäcker att det var fel och då måste vetenskapen också ombestämma sig.

Bella sitter vid sidan om Ängeln. De har haft flera tysta samtal, som om de talat med hjälp av sina tankar. Ängeln är den vackraste varelse som Bella någonsin har sett. Det liksom lyser om henne, något som strålar inifrån. Det verkar som om Ängeln verkligen kan se vem Bella är och hon känner sig speciell tillsammans med Ängeln. Det är nästan som att hon tycker om sig själv lite mer när hon är tillsammans med henne. Bella är jätteglad för att Ängeln följde med på resan.

– Min mormor har sagt att hennes hund finns i himlen och att jag kan få träffa honom när jag är död. Det vill jag. Tror du att jag får det, tänker Bella till Ängeln och ser lite generad ut.

– Ja, själen finns kvar när man dör, det är därför som jag finns, får Bella till svar. – Alla kan inte se mig och alla tror inte att jag finns.  Kanske har de rätt, ler Ängeln. Eftersom Bella tydligt ser Ängeln, så tror hon på henne. – Vetenskapsmännen kan inte se mig! Ängeln skrattar.

– Själen finns kvar, säger Ängeln, men man lämnar sin sjuka eller gamla kropp. Kanske själen inte precis är i himlen, den kan finnas där den själv vill. Just nu är jag här med er, för det känns viktigt för mig.

Så bra att man kan finnas var som helst, då kan man ju träffa alla som man saknar. Det vill Bella tro på. Hon tänker på sin hund Vanna, som dog för ett bra tag sedan. Fortfarande känner hon klumpen i halsen när hon tänker på henne. Så roligt det skulle vara att få träffa både henne och gamla farmor igen. Hon torkar bort en tår med baksidan av handen.

– Varför är din vinge så konstig, vågar Bella äntligen fråga.

– Jag föddes så här, svarar Ängeln. Det var svårt när jag var liten för alla tittade och undrade, fortsätter hon. – Några hånade mig och kallade mig för fula namn. Men numera känner jag mig glad, jag känner att jag är speciell. Om jag vågar vara annorlun-da och inte perfekt, då vågar andra också. Ingen som är tillsammans med mig känner att de måste vara perfekta. Därför träffar jag nästan bara själar som vågar vara naturliga. Det är så skönt när de är sig själva och inte låtsas att de är bättre än de är.

– Man blir inte riktigt duktig på något förrän man har vågat prova och misslyckats några gånger. Vetenskapsmän miss-lyckas också ofta. Det är på det sättet de hittar sina svar. Man kan lära sig väldigt mycket av alla fel man gör.

– De flesta tycker nog mest om människor som inte försöker vara perfekta, fortsätter Ängeln. – De som vågar misslyckas och som kan skratta åt sig själva blir ofta populärast. De gör ju så att andra också vågar misslyckas och att man kan skratta tillsammans. Alla slappnar av och trivs bättre när de vågar vara som de är, det blir ju mycket roligare då.

Bella förstår plötsligt varför hon tycker om att vara tillsammans med Ängeln. Så skönt, hon känner att hon är fin precis som hon är, det brukar mamma också säga till henne att hon är.

Korre ligger i sätet och skrattar högt.

– Vad har du så roligt åt? Leon kan inte låta bli att skratta han också.

– Om jag vill kan jag höra vad folk pratar runt om på jorden, hur långt ifrån de än är. Därför brukar jag kunna hjälpa Tomten att ta reda på vad barnen önskar sig. Jag får höra jättemycket och älskar att lyssna på när folk berättar om när de har gjort bort sig. Korre skrattar så att han knappt kan prata. – Nu precis hörde jag en professor som berättade, ha ha. Jag kan knappt prata. Han och hans fru skulle åka taxi till en fin middag. När han satte sig i taxin såg hans fru att han hade en slips på sig i en färg som inte passade till kostymen. Hon sa till honom att han måste gå upp och byta om snabbt medan hon väntade i taxin. Professorn stod på toaletten och tittade sig i spegeln, tog av slipsen, föll i tankar och fortsatte att klä av sig, ha ha, jag dör …. ha ha, jag får ont i magen… professorn la sig i sängen och somnade… ha ha. Grisen Tjalle ligger på Korres mage och försöker hålla sig kvar, men det är svårt när magen hoppar av varje skrattanfall. Skrattet smittar och gör det svårt för de andra att sluta skratta. Korre försöker hämta sig och visar med att lyfta sin hand att han vill fortsätta berätta.

– I förrgår lyssnade jag på två lärarinnor som berättade för varandra om när de hade gjort bort sig. Den ene sa att hon alltid cyklar samma väg till jobbet. Men en dag skulle hon ta med en massa böcker. Hon var stressad och tankspridd och upptäckte plötsligt att hon körde bil på cykelbanan av gammal vana, ha ha. Jag kan se det framför mig.

– Den andre lärarinnan berättade att hon vid en station hade sett en man som hon kände igen, men hon visste inte riktigt varifrån. Hon gick fram till honom och frågade: Är inte du pappa till ett av mina barn? När hon insåg vad hon hade sagt blev hon generad, röd i ansiktet och gick snabbt därifrån.

Leon skrattar så mycket att det gör ont i magen.

 

6  Viskleken – sanning, heder och ärlighet

 

– Om inte ens vetenskapsmän vet säkert vad som är sant, vem kan då veta? Bella har suttit och funderat på sitt samtal med Ängeln. – Jag vill ju veta vad som är sant! Mamma har sagt att man ska vara ärlig!

– Att vara ärlig, säger Nisse, betyder att man talar så sant man kan. Att man inte menar att luras. Det behöver inte betyda att man vet hela sanningen om något. I en domstol får man svära på “heder och samvete” att man talar “sant”, om vad man själv har hört eller vad man själv har sett, att man inte ljuger med vilje.

– Man vill ju kunna känna sig stolt över att man inte är en falsk person, att man inte gör något som man får dåligt samvete för. Att jag kan känna heder över mig själv, vad än andra säger om mig. Det är inte lönt att försöka bli omtyckt av alla. Men det är viktigt att du kan tycka om den du själv är. Man ska aldrig skämmas för någon annan och andra har heller ingen anledning att skämmas över dig.

– Jag ska försöka förklara “sanning” lite mer med hjälp av en gammal historia som någon berättade för mig en gång. Lyssna noga!  Nisse reser sig upp, harklar sig och fortsätter:

– Det var fyra blinda män som skulle beskriva en elefant för varandra:

Den ene la sina armar runt elefantens ben och sa att en elefant liknar ett träd.

Den andre kände på elefantens rygg och sa att en elefant liknar ett skrovligt berg.

Den tredje kände på snabeln och sa att en elefant liknar en orm.

Den fjärde kände på elefantens bete och sa att en elefant liknar ett blankpolerat handtag.

– Tänk om ni aldrig hade sett en elefant förut och de blinda männen står här framför er och berättar för er hur en elefant ser ut. Då skulle ni nog säga att det är minst tre av dem som ljuger, eftersom de säger helt olika saker. Det beror på att de bara kan uppleva och berätta sin egen sida av sanningen.

– Sanningen ser olika ut från olika håll, bland annat beroende på vem som tittar och vad man känner till sedan tidigare. Om de blinda hade lyssnat på varandras sanningar hade de nästan kunnat föreställa sig hela elefanten. Det mesta i alla fall. För hela sanningen kan vi ändå aldrig varken se eller förstå. Men ju mer man lyssnar på andra, desto större bit av sanningen kan man se!

Bella har somnat i Leons knä. Han sitter obekvämt och vill inte väcka henne. Men han vill lyssna på Nisse som fortsätter. – Just därför är det bra att vi har flera olika politiska partier som berättar hur de vill styra landet. Något parti ser till exempel sanningen mest från arbetarnas håll, ett annat kanske ser sanningen mest från chefernas håll. Det skulle vara bra om de ville lyssna mer på varandra och försöka komma överens om beslut som blir så bra som möjligt, för så många som möjligt och så länge som möjligt. Då blir det bäst för både arbetare och chefer.

– Om det alltid bara är man själv som pratar så lär man sig inget. Då tror man kanske att man har rätt i allt. Alla har liksom ett pussel i sitt huvud. Ju mer man lyssnar på andra, ju fler pusselbitar av sanningen kan man få och bli lite klokare för varje gång.

– Om två kompisar har bråkat och någon försöker hjälpa dem att lösa problemet, skulle denne säkert också fått höra två olika historier. Om kompisarna hade lyssnat på varandra ordentligt, så hade de kanske förstått varandra bättre och inte behövt bli ovänner.

Bella har vaknat och ser fundersam ut. – Ibland förstår jag inte vad pappa menar, men jag har inte vågat fråga honom, säger hon.

Leon tittar ut i rymden. – Jag håller med, ibland är han jättearg och jag vet inte vad jag ska säga. Jag har bara gått in på mitt rum. Leon funderar på om han ska fråga pappa nästa gång och passa på när pappa inte är arg. – Ibland har jag märkt att mamma inte heller förstår vad pappa menar och då har de bråkat jättemycket, suckar han.

– Om man tittar på siffran nio från andra hållet, ser den ut som en sexa. Korre ser ut som om han precis har vaknat, men han har tydligen legat och lyssnat.

– Javisst, så är det ju, säger Leon. – Det var klokt tänkt av dig.

Korre skiner upp, Leon tycker att han är smart. Ingen har någonsin sagt att han är duktig på något annat än att sjunga. Det känns gott, Korre reser sig från sin liggande ställning. Jag vill att vi leker något, säger han.

– Vi lekte viskleken i förskolan, säger Leon. Det var jätteroligt, vi kan väl prova den nu?

Bella studsar upp och ner på sätet. Hon vill gärna leka. – Jag viskar något i Korres öra, som han viskar till Leon, som viskar till Nisse och så ser vi vad det blir. Bella är ivrig.

Hon viskar i örat på Korre.  – Du luktar gott.

Korre viskar i örat på Leon. – Du lutar kort.
Leon ser förvånad ut, men viskar i örat på Nisse. – Hon kutar runt.

Nu ska Nisse berätta vad Bella menat från början. Han ser generad ut.– Kon pruttar fort.

Bella skrattar med hela kroppen och berättar vad hon sagt till Korre. – Vi gör det igen, säger hon ivrigt.

– Jag vill göra det igen, vi kan väl göra det var sin gång. Korre är inte ett dugg trött och dåsig längre.

– Det bästa är att man kan leka detta precis var som helst. Man behöver inga hjälpmedel, säger Leon och lutar sig fram emot Bella och viskar i hennes öra.

– Är det någon som är hungrig, frågar Nisse. Han får inget svar. Korre viskar något i hans öra, ett konstigt ord. Nu är det Nisses tur att berätta vad Korre sagt men han skrattar så mycket att han inte ens kan prata.

 

7  Lisa och gänget – självkänsla och självförtroende

 

Bella har funderat en hel del efter det att hon och Ängeln hade tankeöverföring. Aldrig tidigare har hon tänkt på hur det är att vara Bella, på att vara sig själv.

– Jag förstår inte alls. Vem jag är? Jag är ju jag! Bellas fråga kommer plötsligt och överraskande. Leon känner inte att han har något svar på det. Han har aldrig ens tänkt en sådan tanke.

– Du känner efter vad du tycker om och vad du inte tycker om, vad du vill och vad du inte vill och försöker leva efter vad du känner är rätt för dig. Du känner i kroppen om du mår bra eller dåligt när du gör något som är bra eller dåligt, svarar Nisse snabbt. Din kropp talar om för dig hur Bella är, ibland berättar ditt samvete det för dig. Alltså det som du tycker känns rätt för dig.

– Du kanske har sagt något till en kompis som gjorde henne ledsen. Du kanske skulle må bättre om du berättar för din kompis att du inte menat så illa. Då är du den du egentligen vill vara, alltså dig själv.

– Om du mår dåligt när du är tillsammans med kompisar som är falska, stjäl eller ljuger, då vet du att du själv vill vara en ärlig person. Du skulle kanske till och med kunna få ont kroppen om du själv börjar stjäla eller ljuga eller gör något annat mot din egen vilja. Man mår bara bra om man försöker leva så att man kan känna heder och vara stolt över sig själv.

– Det finns de som gör saker som de inte mår bra av och försöker döva sina skuldkänslor med att dricka alkohol eller äta för mycket mat eller godis. De svåra känslorna försvinner kanske tillfälligt. Men på sikt kan de öka så mycket att man kanske inte står ut med sig själv.

Jag förstår ändå inte! Bella ser fundersam ut. – Om man själv tycker att man är okej, då är man väl sig själv?

Leon tittar frågande på Nisse. – Precis, så enkelt är det, ler Nisse.

– Vi dyker, hojtar Nisse. Håll i er. Vi ska ner till en liten sjuårig tjej som kanske är illa ute. Kanske vi måste hjälpa henne. Nu kittlar det i magen på Bella igen. Inte bara för att släden åker ner så snabbt. Hon känner sig orolig för den lilla tjejen, vad kan det vara som händer henne? Nisse är en baddare på att känna på sig när han behövs. Bella reser sig mot kanten på släden, lutar sig över axeln på Ängeln och tittar ner på gatan nedanför dem.

Där går en tjej med sin skolväska, alldeles ensam. Bakom henne går ett gäng med killar och tjejer. Det ser inte bra ut, varför går hon ensam? Nisse stannar släden en bit ovanför taket, han vill se om tjejen behöver hjälp.

Nere på marken står Lisa och gänget inne i en port. En kille står framför henne. – Vad är det med dig? Tror du att du är speciell? Du smörar för fröken i skolan, säger han. – Är du så mesig som du ser ut? Han tittar hånfullt upp och ner på henne, sedan på hennes raka, ljusa hår, klippt i en enkel frisyr. Är du snäll mot alla, eller? Kan du prata skit om någon? Kan du berätta vad du tycker om Stina, det är ingen som gillar henne. – Gillar du henne, eller?

Lisa står tyst och lyssnar. Hennes mamma pratar aldrig illa om någon. Hon är stolt över sin mamma som alltid är snäll, men samtidigt bestämd. Lisa vet att båda hennes föräldrar älskar henne utan att de ens säger det. Hon ser det i deras ögon. De bryr sig om henne, jättemycket. Hon är inte van vid att behöva låtsas att hon är bättre än hon är. Hon vet att hon duger. Lisa tycker att alla i gänget verkar konstiga, hon bara tittar på dem. De tittar tillbaka, men verkar lite osäkra. En kille tröttnar och går därifrån. Sedan droppar de av en efter en.

– Det här verkar lösa sig, säger Nisse.  –Tjejen har en styrka inom sig, en stark självkänsla. Den syns kanske inte, men hon känner den och de upplevde den. Nu tar vi en fika, säger Nisse och tar fram kylväskan.

Bella vänder sig mot Ängeln. – Hur vågade tjejen stå emot hela gänget, frågar hon med sin tanke.

– Hon kände sig trygg i sig själv. Svaga människor samlas gärna i gäng för de behöver andra för att känna sig starkare. När alla i gruppen är svaga vågar ingen gå emot ledaren som bara låtsas att han är stark. De vill vara som alla andra, för de vågar inget annat. Därför gör de som andra gör och vågar inte säga ifrån. De börjar prata illa om och skratta åt andra, även om de inte vill. De är fega och vill vara populära i gruppen men de mår inte bra. Människor som är starka på riktigt har inte behov av att visa det. Lisa hade inte det behovet.

– Det finns ingen anledning att försöka vara perfekt. Man blir inte ens omtyckt av den anledningen. Alla gör fel ibland och duger ändå.

Oj, så mycket att fundera över, Bella kände sig plötsligt väldigt trött. Nu ville hon inte tänka mer idag. – Du får sova på saken. Ängeln försvinner som i en dimma och Bella sover redan, sittande på sätet med en filt ända upp över näsan.

– Jag förstår inte. En del pratar om självkänsla och en del om självförtroende. Är det samma sak? Korre har satt sig upp, lutar sig framåt och sneglar på Nisse.

– Jag undrar också. Leon tittar beundrande på Nisse som verkar ha svar på det mesta. Leon känner sig säker på att Nisse har bra självförtroende. Nisse lägger sig på knä på golvet och börjar rota i väskan efter något för dem att dricka. Han får tag i en flaska vatten, reser sig upp och vänder sig mot Leon. Han ler.

– Många med svag självkänsla bär den inom sig och försöker visa sig starkare än de känner sig. Det finns en del som tror att de ska må bättre av att ha makt, de vill verka starka och mobbar andra. En del av de som har låg självkänsla kan söka trygghet hos en ledare som verkar vara stark. De gör allt som ledaren vill för de vågar inget annat.

– Människor med svag självkänsla, känner att de inte duger som de är. Om de trots sin rädsla vågar låta bli att följa en ledare som mobbar, kan deras självkänsla och självförtroende öka.

– Bra självkänsla är grunden för att människor ska må bra. Då känner du att du duger och väljer att göra vad du själv tycker är viktigt, på ditt eget sätt. Till exempel kan du välja att vara lojal och ärlig, så att du kan känna dig stolt över dig själv.

Leon funderar över vad han tycker är viktigt. Han gillar fotboll och det känns viktigt. Och han är stolt när han lyckas göra mål. Han är inte så duktig men han tycker att det är roligt ändå. Är det bra självförtroende eller är det bra självkänsla? – Jag förstår inte riktigt hur du menar?

– Tänk dig att du är en krukväxt, som har en stor rot och många fina tunna rötter under jorden. Det är som att ha en bra självkänsla. Du står stadigt rotad. Man kan inte se in i roten, men där inne finns din inre trygghet och styrka, ditt goda samvete, ditt ansvar och din medkänsla för andra människor.

– Plantans stora, fina gröna blad visar tydligt ditt goda självförtroende när du vågar göra allt du vill. Andra kan se att du vågar sjunga, spela fotboll, tala inför en grupp och så vidare. Det är lättare att få bra självförtroende om du har en bra självkänsla. Du har kommit långt när du vågar misslyckas och känner att du duger ändå, som till exempel vågar sjunga, även om du inte tycker att du kan.

– Man kan träna sitt självförtroende, till exempel genom att sluta vara den tyste i gänget. Säg något, vad som helst, så att alla hör att du har en röst. Nisse tittar på Leon och ler. – Sen vågar du kanske säga din åsikt, kanske vågar du ändra dig om du

hade fel. Man kan ju bli duktig på allt som man vågar göra, om man tränar. Oftast tränar vi på sådant som vi gillar och då har man chans att bli riktigt duktig så småningom.

– Alla vi människor är ledare för varandra om vi hjälps åt med det som vi själva är duktiga på. När vi uppmuntrar varandra och ger beröm när någon är värd det. Det är som att vattna plantan.

– En del personer är ledare för grupper. Det finns både bra och dåliga ledare, fortsätter Nisse. – Människor med bra självkänsla vill använda sin makt för att hjälpa andra människor att må bättre. Det är sådana ledare världen behöver.

– Självsäker, vad är det? Leon har hört pappa säga det om en arbetskamrat som han är arg på.

– Det är när man uppfattar det som att någon ofta är säker på sin sak. Det kan vara sant, men det finns också de som låtsas, som bara spelar en roll som på en teater för att imponera för att andra ska tro att de vet bäst. Men de flesta tycker bättre om ödmjuka människor, sådana som inte är stöddiga och som lyssnar på andra. Leon ler och nickar, fina Nisse, han kan förklara så man förstår.

 

8  Resan till 1800–talet – jordbruk, skola och vaccination

 

Nisse sitter för sig själv och verkar vara långt inne i sina tankar. Han har inte sagt något på en lång stund. Leon tittar oroligt på honom. Är Nisse ledsen för något? Kanske är det Nisses oro för Tomten som gör att han inte orkar prata. Leon närmar sig Nisse och viskar tyst så de andra inte ska höra.

– Hur mår du? Nisse rycker överraskat till. Han var långt borta i sina tankar.

– Jag funderar på om vi ska prova något som jag aldrig har gjort tidigare. Om vi vågar. Jag vet inte om det är farligt. Jag vill inte riskera något. Han viskar. – Släden flyger med tankens hastighet, men tänk om släden också kan flyga bakåt i tiden? Jag vill prova och samtidigt kolla lite på hur en del saker var förr, hur det var en gång för länge sedan.

– Vad kan hända? Leon ser undrande ut.

– Vi måste ju vara säkra på att vi kan komma tillbaka till rätt tid! Nisse ler och tittar bort på renarna. – Jag tror att de vet. Djur har instinkt och intuition, precis som människor. Det betyder att de ofta känner på sig hur allt ligger till. De kan inte läsa sig till svar och de kan inte fråga någon annan. Men de kan veta inom sig, precis som människor också kan ibland.

– Grisar anses till exempel vara smartare än hundar och de är minst lika lättlärda, tillgivna och lojala. Korre har lärt Tjalle en hel del och de är fästa vid varandra och kan inte vara utan varandra.

Nisse sätter sig närmre den första renen. Han sitter där en lång stund. Leon undrar hur Nisse gör när han frågar, men han gissar att han ändå inte skulle kunna förstå hur det går till.

Nu reser sig Nisse, han ser mer än nöjd ut. Han nästan strålar av energi. – Vet ni vad, hojtar han. – Nu ska ni få se något, som ingen på jorden kan se längre. Vi byter kurs och då måste ni blunda, ingen får titta för då kan det vara kört. Lovar ni det?

Bella känner en spänning i kroppen, nu kittlar det lite i magen igen. – Jag lovar, säger hon högtidligt.

– Kan vi inte äta först, frågar Korre.

– Du får en korv, om du lovar att blunda hårt, svarar Nisse. Korre smaskar på korven, alla blundar. Det känns som om släden åker på en backig väg, lite upp och ner, lite hit och dit och det känns som om jorden plötsligt börjar snurra åt andra hållet. Hur länge ska jag blunda, tänker Bella. Då studsar släden ett par gånger innan den landar nere på marken.

– Nu får ni titta. Nisse låter glad. Bella vet inte alls var hon är, hon tittar sig storögt omkring.

Det ser ut som ett slott. Leon har rest sig upp och spejar ut över åkrarna. Han ser på långt håll en häst som drar en plog efter sig och en bonde i gammaldags kläder som går bredvid. Det är liv och rörelse kring slottet, många män som diskuterar med varandra och pekar ut mot åkrarna. De ser en man som kommer ut från slottsgården. Han tittar på dem och ser förvånad ut.

Nu går han sakta fram mot dem, kliar sig lite i håret. – God dag, vilka är ni?

– God dag! Var har vi landat? Och vad händer här? Leon försöker uppföra sig artigt men tittar samtidigt på de ålderdomliga kläderna som mannen bär. – Vad är det för årtal?

– Ni är på Svaneholms slott i Skåne och jag heter Rutger. Jag ser att ni kommer från Tomtens trakter. Här är året 1805. Jag har ärvt det här fina slottet för några år sedan. Nu håller vi på att försöka få ordning på alla de utspridda smala åkrarna i landet, för de är för svåra att sköta för bönderna. Det blir mycket enk-lare om vi lägger ihop dem så de blir större. Då kan bönderna få sina ägor samlade på ett och samma ställe. Det är bara fördelar. Rutger ler och ser stolt ut.

Bella hoppar ur släden och springer med sikte på den lilla sjön. Leon håller ett öga på henne, samtidigt som han försöker förstå vad Rutger menar.

– Nu ska vi bygga nya gårdar till dem och deras familjer i närheten av deras nya ägor. Vi ska också börja med växelbruk, växterna ska byta plats varje år. Annars får säden brist på näring, det kommer skadedjur och det blir sjukdomar.

Rutgers ögon lyser av entusiasm och det märks att han är mycket engagerad. Nisse står kvar och samtalar med honom när Leon går för att leta upp Bella.

Han hittar henne vid sjökanten, hon sitter och kelar med en vit kattunge. – Det kom en farbror och slängde en säck i sjön. Bella pratar fort och är upprörd.

– Men påsen flöt och jag hörde ljud från den. Den var inte långt ut så jag fiskade upp den för att se vad det var. Denna lilla låg där, var blöt och säkert jätteledsen. Vilken elak farbror, katten kunde ju ha dött. Den ska heta Snövit. Bella pussar på den vita katten och Leon förstår att hon kommer att få svårt att skiljas från den.

– Tror du att vi kan ta den med oss?  Bella tittar bedjande på honom. Leon vet inte vad han ska svara för han tror inte alls att det är möjligt. De går tillbaka och sätter sig i släden. Bella gömmer kattungen innanför sin kofta. Farbrorn får inte se att hon har tagit hand om den.

Korre knaprar på en morot när Nisse hoppar in i släden och direkt börjar berätta. – Kan ni tänka er hur gammal vår planet är? Jag vet att forskarna har kommit fram till att jorden är 4,5 miljarder år gammal, alltså 4 500 000 000 år gammal. Först fanns det bara växter och små encelliga varelser på jorden. De äldsta fynden av människor som hittats utvecklades för 1,8 miljoner år sedan, alltså 1 800 000 år sedan. De kallas Homo erectus, den upprättgående människan. De uppkom i Afrika och spred sig med tiden över hela världen. Homo sapiens, vår egen art, betyder den tänkande människan och fanns för 200 000 år sedan. För cirka 12 000 år sedan började man med jordbruk. I Europa blev vetet den viktigaste grödan, i Asien odlades bland annat ris, i Amerika till exempel majs och potatis. Hjulet uppfanns för cirka 5 500 år sedan och det gjorde allt mycket lättare såklart.

– Hur kan du veta så mycket? Bella kan inte dölja sin beundran för Nisse.

– Jag vet inte, jag vet bara att jag har levt väldigt länge, men det kan man inte se på mig för jag har mycket energi och har lärt mig mycket genom alla års erfarenheter.

Rutger berättade för mig att han har startat ett par skolor i trakten. Här ska barnen lära sig det mesta som är viktigt att kunna. Förutom att lära sig läsa, skriva och räkna, ska de lära sig att sköta ett lantbruk. Han menar att marken som vi odlar är något av det viktigaste som finns på jorden. Jag är så imponerad av honom!  Nisse tittar bort mot slottet där Rutger bor.

Bella tänker bara på katten, funderar på att den säkert känner sig rädd. Hon hoppas att Snövit blir lite lugnad av att vara gömd innanför hennes kofta. Men själv känner hon sig orolig för att hon snart måste lämna henne.

– Rutger ordnade med så att det blev massvaccinering mot den farliga och mycket smittsamma och dödliga virussjukdomen smittkoppor, fortsätter Nisse. – En läkare i England hade upptäckt att pigor som mjölkade korna, var de som blev sjuka i kokoppor. Det konstiga var att ingen av dem blev allvarligt sjuk i smittkoppor. Därför ”ympades” människor med denna ofarliga sjukdom och då lyckades man så småningom utrota den dödliga sjukdomen. Numera vet vi att minst 300 000 människor dog av den innan dess. Detta blev den första och allra värsta sjukdom som man vaccinerat mot och namnet kom av det latinska ordet för ko som är vacca.

– Ofta kommer vetenskapsmän på lösningar nästan av en slump. 1980 var världen fri från smittkoppor och man avslutade vaccineringen.

Nu får Nisse syn på Snövit. – Oj, det var en söt liten katt. Jag gissar att du vill ta med den hem?

Bella vågar inte tro att hon hört rätt. – Får jag?

– Såklart, det syns ju att den vill vara med dig och jag känner på mig att den inte har haft det bra här. Jag tror dessutom att Tomten skulle må lite bättre av att få låna Snövit lite. Människor och djur mår bra av att vara tillsammans.

– Nu far vi vidare lite framåt i tiden! Mot 1900-talet. Nisse går fram och sätter sig och pratar med Rudolf.

Bella känner att hon måste svälja flera gånger för att inte gråta av glädje, men det kommer tårar i ögonen i alla fall. Hon gömmer huvudet och sina tårar i Snövits mjuka varma päls.

 

9  Resan till 1950-talet – när mormor var liten

 

Släden skakar och gungar. Leon håller sig i slädens kant och är spänd av förväntan över vad han ska få se på 1950-talet. Det måste ha varit när mormor var liten.

Nisse reser sig upp. – Som jag sa, jorden är enormt gammal. Fossila bränslen som kol och olja, alltså urgamla rester av växter, djur och människor, har de senaste 200 åren varit viktiga för att vi ska ha ström och värme i våra hem. Då började kol brytas i större skala. De första ångloken eldades med kol. Den första bensinbilen tillverkades för cirka 140 år sedan och det flög passagerarplan först för 100 år sedan.

– På lite mer än 100 år har vi gått från att vara strömlösa till att bli totalt beroende av elektricitet och den tekniska utvecklingen gick enormt snabbt framåt på grund av det. Redan på 1970-talet varnade forskarna för att detta skulle komma att orsaka förändringar i klimatet. Numera säger över 97 procent av forskarna att mänskligheten orsakat klimatförändringarna.

– På 1950-talet fanns det svartvit TV och bandspelare så att man kunde spela in tal och musik. Långt ifrån alla hade råd med det och många hade inte telefon. På den tiden satt telefonen alltid fast med en sladd i väggen och man slog telefonnumret genom att dra runt en skiva med siffror. Många lyssnade på radio, ofta på någon radioteater eller annat underhållningsprogram. Man hade levande ljus i granen på jularna, mamma var hemma och barnen sprang ut och in. En del hade toaletten på vinden och inget badkar. En och annan hade till och med fortfarande utedass. Det är inte ens hundra år sedan.

– När vi ändå är längre bak i tiden vill ni kanske se hur roligt man kunde ha det då, alldeles gratis, frågar Nisse. Bella nickar så häftigt att lockarna flyger fram i ansiktet på henne. Med ena handen stryker hon tillbaka håret lite smått irriterat och skakar lätt på huvudet för att det ska hamna rätt. Med den andra stryker och klappar hon Snövit som ligger vid sidan om henne på en kudde och sover.

Sagt och gjort, Nisse vill inte vänta med att göra Bella glad. Gruset ryker när släden landar på en gård inne i en stad. Barnen som är på gården pratar och skrattar. En söt flicka sitter i rullstol. Hon har långt ljust hår och hon ser ut att njuta av att titta på de andra barnen. De är lite annorlunda klädda och har andra frisyrer än Leon och Bella är vana att se. Några har lugg och någon har flätor. Ett par pojkar har det kortaste hår som Leon har sett. De står båda och tittar på en liten tjej som kastar en sten.

Sedan hoppar hon vidare på bara ett ben. I gruset är det ritat några rutor i ett mönster. När hon kommer fram till rutan med stenen lutar hon sig ner, fortfarande stående på ett ben, hämtar stenen och hoppar vidare fram, vänder och hoppar samma väg tillbaka.

– Jag vill prova! Bella springer fram till gruppen. En pojke i mycket kort hår tittar förvånat på henne. Han tycker nog att hon också har lite annorlunda kläder. – Vad gör ni?

– Vi hoppar hage, svarar en pojke som har byxor med hängslen. Byxorna når bara till knäna. Bella tittar nyfiket på honom.

Pojken, som heter Lars-Erik, ger henne en liten sten. Han berättar och visar alla stegen i leken.

–  Om du misslyckas genom att landa jämfota i en ruta eller landa på strecken är det nästa deltagares tur, säger han. Den som först blir färdig med alla rutor vinner.

Bella kastar stenen i första rutan, tar sats och siktar på ruta nr två. Hon snubblar och ramlar på ändan, men skrattar och tar sig upp igen.

– Nu är det min tur, säger Lars-Erik. Han är tydligen van och klarar hela hagen. – Vi tar en runda till. Det kommer att gå bättre och bättre och det är nog bra för ditt självförtroende om du inte slutar förrän det går lite bättre för dig, skrattar han.

Korre och Leon har kommit fram till gruppen. – Det ser kul ut, säger Leon. – Jag vill också prova. Korre vill bara titta på, men det kommer en flicka med långa mörka flätor fram till honom.

– Vill du vara med och kasta boll, frågar Anna-Lena och drar iväg med honom till en vägg där det står några flickor med bollar i händerna. Han följer snällt med.

– Jag vet inte hur man gör, säger Korre blygt. Han tycker att Anna-Lena är den sötaste tjej han någonsin har sett och vågar nästan inte titta på henne, trots att han vill det jättegärna.

– Det finns lite olika regler. Vi har tillsammans bestämt vad som gäller på vår gård och vi använder två bollar i tio spel. Man får göra det tills man misslyckas och då blir det nästas tur. Anna-Lena tar en boll i var hand.

– Först kastar du båda bollarna med handflatan uppåt tio gånger, det kallas för tian och du måste lyckas fånga dem igen. Hon visar medan hon kastar bollarna. Nu får du prova. Korre kastar bollarna mot väggen, men lyckas inte ta dem när de studsar tillbaka. De rullar ut på gården åt olika håll. Tjalle blir lycklig, den lille grisen älskar att leka och lyckas hämta upp den ena och lämna till Korre.

– Prova en gång till, säger Anna-Lena. Korre tar upp den andra bollen som har rullat fram till hennes fötter. Han känner sig dum. Men han försöker igen. Nu lyckas han. – Bra, säger hon och ser glad ut. Korre känner sig stolt.

Korre tycker om Anna-Lena och han känner att det är skönt att röra på sig. Han förstår nu att han har suttit stilla i släden alldeles för länge. Han tittar bort mot Bella och Leon som fortfarande hoppar hage. De tycker säkert också att det är härligt att inte längre sitta stilla, tänker han och blir avbruten i tankarna av Anna-Lena som visar hur han ska kasta bollar och hinna klappa framför sig innan han fångar dem. Han försöker men hinner inte. Tjalle hoppar runt omkring honom och försöker hjälpa till. – Det är bara att träna mer, säger Anna-Lena glatt.

Korre kastar den ena bollen upp i luften och den andra på väggen. De rullar åt två håll och Tjalle kommer springande och hjälper honom att jaga den ena. Han tar den i munnen och lämnar den till Korre. Resten av spelen går bra ända till sista bollen.  – Nu blir det riktigt svårt. Du ska hinna snurra ett varv och sedan fånga bollarna med en hand. Korre försöker men han blir snurrig och tappar balansen. De skrattar båda när Korre ligger på marken. Han tycker inte ens att det är pinsamt. Tjalle slickar honom tröstande på handen.

– Kan vi ta allt en gång till ber Korre som inte vill att leken ska sluta. Han vill gärna leka med Anna-Lena så länge som möjligt.

Hon går fram till flickan i rullstolen.

– Vill du också kasta boll Ninni? Flickan nickar glatt och Anna-Lena kör henne närmare väggen. Ninni är min syster, berättar hon. Hon fick barnförlamning, alltså polio, för några år sedan, säger hon tyst till Korre. Ninni fångar bollarna varenda gång.

Hon har nog tränat mycket, tänker Korre.

Nisse ser roat på hur alla leker. Han njuter av synen och sätter sig på en trappa på gården. Han vill inte bryta när de har så roligt och han funderar på att lära dem hur man spelar kula genom att bygga upp fyra kulor i en pyramid som den andre ska försöka träffa med sin egen kula. Lyckas den andre så får han alla fyra i vinst.

Han känner i fickorna och som av en slump drar han upp en genomskinlig påse med fantastiskt vackra glaskulor. När de kommer hem till tomteverkstaden ska han visa dem hur man gör.

Nu ska släden styras till vårt eget årtal och dagens datum, tänker han. Det finns en del som väntar där.

 

10 Bekymmer – kan ge inre styrka

 

– Jag minns inte att jag har varit så glad nästan någonsin, viskar Korre till Leon. Nu sitter de åter i släden och vilar sig och Bella har somnat med en filt över huvudet. Man kan bara se hennes rufsiga hår. Snövit ligger också under filten. – Jag har helt glömt att vara hungrig, skrattar han.

– Så är det nog, säger Nisse. Har man roligt kan man glömma att äta. Men har man tråkigt och inte vet vad man ska hitta på, då är det lätt att börja fundera över om det finns något gott i närheten som man kan tugga på. Och när man tänker på det goda och ser det framför sig, kommer lusten att äta.

– Lusten kommer, vad man än tänker på som man tycker om. Man får massor av energi och vill nästan sätta i gång direkt, fortsätter han. När man tänker på fotboll, åka skridskor, dansa, sjunga, rita, måla …. då vill man ofta börja på en gång.

– Om man bara tänker på tråkiga saker, då får man ingen energi, man blir bara trött. Det är nog det som hänt Tomten. Nisse blir tyst, tänker. – Då kan det hända att man inte orkar planera för julafton och knappt vill gå ur sängen på morgonen. Man kan till och med bli deprimerad. När andra bestämmer vad man ska göra, då tappar man också lusten. När barnen själv får bestämma sina julklappar kan tomten inte längre överraska dem och då är lite av det roliga borta för honom.

– När man själv kan vara med att styra hur och när man ska göra något, till exempel sina läxor eller städa sitt rum, då blir allting både lättare och roligare.

– Tidningar och TV berättar mest om tråkiga saker som händer. Då kan vi luras att tro att det bara är svårigheter i världen. Nisses ögon är sorgsna. – Massmedia borde också lyfta fram alla bra saker som händer och alla duktiga människor som har löst problem och gjort vår planet till en bättre plats att leva på. Särskilt om man jämför med hur det var för ett par hundra år sedan. Fattigdomen har minskat, fler flickor än förr får gå i skolan och föder mindre antal barn som därför har större chans att få det bättre. Fler barn överlever, mer tid satsas på barnen, fler människor har bättre lön och fler människor är läskunniga. För länge sedan levde människor bara i 25 till 40 år, numera kan vi bli 80 år och till och med mycket äldre än så. En del blir till och med 100 år.

– Vetenskapsmännen har hittat många lösningar för svåra sjukdomar. Till exempel hur det mystiska insulinet kunde föras över från djur till människa och miljoner människor med diabetes därför har räddats till livet. En forskare upptäckte antibiotika av en slump eftersom han glömde en skål med bakterier på sitt bord. Flera veckor senare såg han att det fanns mögelsvamp i den och att bakterierna närmast möglet hade dött. Så hittade han penicillinet som kan bota sjukdom som beror på bakterier.

– Tack vare en av de största vetenskapliga hälsoframgångarna i världshistorien har vi kunnat vaccinera mot smittosamma sjukdomar som beror på bakterier och virus, till exempel influensa. När spanska sjukan kom dog minst 50 miljoner människor, alltså 50 000 000 på bara ett par år, eftersom man då inte hade vaccin  mot influensa. Numera finns det redan vaccin som skyddar mot flera former av cancer och det forskas på fler vacciner för att bota cancer.

– Är det sant? Leon spärrar upp ögonen och gapar. Sedan ler han stort. Min kompis mamma har cancer. – Så glad jag blir, det ska jag berätta för honom.

– Vi har många fler vetenskapliga framgångar att vara glada för och det ska jag prata mer om med Tomten när vi kommer hem. Han behöver tänka på allt som har gått framåt i världen. Nu ska vi ta en fikapaus. Ska vi landa på en rolig lekplats tycker ni? Just här nere finns Skrotnisses lekplats och där finns det kul grejer.

Bella känner hur det bubblar i magen av lycka. Hon älskar att åka rutschkana. När släden landar tittar hon över kanten för att se var hon kan hitta en sådan. Alla riktiga lekplatser har en rutschkana, det vet hon. På denna ser det ut att finnas många ovanliga och roliga saker. Det första hon ser är ett flygplan som egentligen är en gammal bil med vingar. Hon kollar på Snövit som älskar att sova på sin gröna kudde. Hon ser ut att sova lugnt. Snabbt tar Bella sig ur släden, springer fram och klättrar upp i flygplanet. Det känns som att hon vill stanna här, den här dagen får aldrig ta slut. Hon tittar sig omkring och får syn på rutschkanan. Den liknar en raket, hon känner sig lockad att prova den på en gång.

Bella klättrar upp på stegen som leder till rutschkanan, ställer sig en stund uppe på toppen innan hon sätter sig och släpper taget och susar ner. Så fort hon kommit ner vill hon upp igen.

När hon har åkt några gånger kommer Nisse fram till henne.

– Prova att ta dig upp på rutschkanan utan att använda stegen. Han ler. Bella förstår inte varför, det finns ju en stege. Men hon ska försöka, tänker hon. Hennes skor har släta sulor och rutschkanan är hal. Hon försöker ta ett steg, men det går inget vidare. Bella halkar och snubblar.

– Nu tar jag stegen, utbrister hon irriterat. Hon förstår inte varför Nisse kom på en så tokig idé.

Oj, vad hon är trött, nu har hon åkt nerför rutschkanan i säkert en timme. Svettig är hon också. Bella sliter tröjan över huvudet och slänger den på marken. Hon vill åka många gånger till, det var länge sedan hon varit och lekt på en lekplats. Uppifrån rutschkanan kan hon se det konstiga flygplanet och då kommer det en längtan dit också. Hon undrar var de andra är.

Bella söker med blicken efter Nisses röda tröja. Då ser hon Korre som just tar sig upp i flygplanet och Nisse står nedanför och tittar åt hennes håll. Hon vinkar glatt och susar ner i gruset.

– Vet du, säger Nisse som har kommit fram till henne, jag funderade på en sak när vi pratade om bekymmer. Det finns människor som inte står ut med bekymmer, som låtsas att bekymmer inte finns. Några tror att man kan tänka bort dem genom att bara se sådant som är bra. Andra människor flyr från bekymmer med hjälp av droger och alkohol.

– Det kan verka enklast att strunta i problem, lika enkelt som att åka nerför en rutschkana. Det är ju lätt och går fort. Men att lösa bekymmer som man struntat i länge är svårare, det är som att försöka ta sig upp för en hal rutschkana. Det är bättre att ta trappan, alltså ta tag i ett problem åt gången och helst med detsamma.

– De flesta människor tycker om spänning och många tittar på hemska filmer på tv och video. Men ens eget liv kan vara spännande också. Särskilt om man bestämmer sig för att ta tag i och lösa sina problem, våga prata om dem och visa vad man känner. Våga berätta när man har ”ont i psyket”. Det är ju inte konstigare än att ha ont någon annanstans. Särskilt viktigt är det att våga prata med någon när det händer sorgliga saker och våga gråta tills man har gråtit färdigt.

– Ibland blir jag så rädd så det gör ont i hela kroppen utan att jag vet varför jag är rädd. Det känns nästan som att jag ska dö. De har inte märkt att Korre kommit fram till dem. Han tittar frågande på Nisse som har svar på det mesta.

– Det kallas ångest och är något som de allra flesta känner av någon gång. Ångest är inte farligt men kan kännas så som du beskriver det Korre. Då kan det vara bra att berätta för mamma, pappa eller någon annan vuxen. Ibland kan man behöva hjälp för att må bättre.

– Det är viktigt att man gör vad man kan för att själv må bra. Men det finns problem i samhället som påverkar oss alla. Många människor anstränger sig tillsammans i olika föreningar för att lösa problem i samhället och på planeten. Många blir politiker, poliser eller forskare och jobbar för ett bättre samhälle. Det bästa är att fråga sig själv och varandra: Vad finns det för möjliga lösningar? Man mår bättre när man gör något åt det som bekymrar en. Jag är övertygad om att Tomten skulle må mycket bättre om han får höra talas om alla som hjälps åt med de problem som finns.

– Det bästa är att man får bra självkänsla och en egen inre styrka av att lösa problem. Man ska bara inte glömma bort att ha kul också.

– Och jag har en kul idé, en överraskning, viskar han i Bellas öra.

 

11 Överraskningen – ansvar och få känna sig duktig

 

Han är den snällaste som finns, tänker Bella och tittar på Nisse med varma ögon. Han vill att de ska ha roligt och har fixat en överraskning. Det känns spännande. Nisse ser till så att Bella, Leon, Korre, Tjalle och Snövit inte fryser och att de är mätta. Han tar ansvar för dem och väskan med mat verkar aldrig bli tom. Så fort någon är hungrig så rotar Nisse i väskan och tar upp precis det som de är sugna på att äta.

– Du har berättat att man lätt kan bli sjuk om man äter för mycket godis och mest bara sitter eller ligger. Bella tittar på Nisse. – Är det därför som det nästan inte finns godis i din väska, men massor med andra godsaker som äpplen, bananer, nötter, mandel, söta morötter och sockerärtor?

– Ja, alla har ansvar för sin egen kropp. Alla människor har ett immunförsvar som skyddar mot sjukdomar och det ska man vara mycket rädd om genom att äta vad kroppen behöver. Det är lättare att hålla sig frisk om man gör roliga saker, tänker fina tankar och matar sin kropp till exempel med fullkornspasta, frukt och grönsaker som innehåller fibrer och vitaminer. Men en och annan korv, bulle eller godis är väl okej, säger Nisse och tittar på Korre och ler.

– En gång tankade min pappa vår dieselbil med bensin i stället. Då gick den inte att köra med. Det är väl samma sak? Leon skrattar åt minnet.

– Precis, smart liknelse, skrattar Nisse.

Ibland händer det att mamma och pappa är lite för snälla. Bella tänker att hon har märkt att när de har mycket att göra så får Bella och Leon köpa färdig mat som pizza och hamburgare och till och med godis, fast de själva säger att det inte är nyttigt. Mamma är snäll och gör allt hemma, till och med bäddar deras sängar. Det är alltid mamma som städar, tvättar och lagar mat, fast Bella märker att hon ofta är trött och blir irriterad när hon gör det.

En gång när mamma var på kurs och pappa skulle komma hem sent, fick Bella själv ta ansvaret för att göra mat, både till sig själv och Leon. Hon skulle öppna en konservburk med tomatsoppa och värma den på spisen. Hon kände att pappa tyckte att hon var stor och hon längtade jättemycket hem från förskolan när hon tänkte på hur fint hon skulle duka. Bella tycker mycket om att känna sig duktig.

Mamma har till och med visat henne hur hon ska sortera tvätt i korgar med mörka och ljusa färger och visat vilka grader man ska ställa in på tvättmaskinen för olika kläder. Det kan inte ens Leon. Tvättmaskinen fungerar precis som en datamaskin och Bella är ju van vid sin iPad så hon klarar det lika bra som mamma gör. Morfar brukar ofta be Bella om hjälp med sin dator. Bella ler för sig själv när hon tänker på honom. Han blir alltid så glad när hon kommer och han får hjälp.

– Nu far vi med tankens hastighet till staden New York i Amerika. Nisse pekar. – Titta här nere, nu ser ni en trettionio våningar hög skyskrapa, kallad för FN-skrapan. FN, som är en förkortning för Förenta Nationerna, bildades efter andra världskrigets slut för att alla länder ska samarbeta för världsfreden. Det finns många goda ledare som tar ansvar och vill använda sin makt för att världen ska bli bättre.

– Här kommer överraskningen, nu är vi i Central Park. Nisse låter glad. – Den ligger på Manhattan i New York. Släden cirklar ovanför en enormt stor park. – Här finns tjugosju lekplatser och bland annat en minnesplats i närheten av där den världsberömda Beatlesmedlemmen John Lennon bodde. På den platsen finns texten till Imagine, hans berömda fina sång, fritt översatt:

– Imagine betyder ”föreställ dig”….  ”Föreställ dig att det inte finns några länder, inget att döda eller dö för, och ingen religion hellerföreställ dig att folk lever sina liv i fred, föreställ dig att inte ha några ägodelar, ingen snålhet eller hunger, du kan säga att jag är en drömmare, men jag är inte den enda”.

– Jag har en stark känsla av att Tomten skulle hålla med om den texten. Tänk Korre, om du skulle vilja sjunga den sången för honom på julafton, du sjunger minst lika bra som John Lennon.

– Tack! Korre tittar överraskat upp. Nisse tycker verkligen att Korre kan sjunga. Visserligen sjunger han jämt, men han brukar inte få höra att det låter fint. Han känner sig stolt.

Det rycker till i släden när den landar. – Här kan vi ha roligt hela dagen och det är jättenyttigt att ha roligt. Man kan bland annat ro i en sjö och bada i en pool. Hit tar sig Manhattanborna när de behöver frisk luft och avkoppling från det stressiga storstadslivet med avgaser på bullriga gator och fullpackade tunnelbanor.

Tur att de har med sig badkläderna. Bella älskar att bada och är mest under vattnet. Hon kan inte simma så bra, men hon hoppar i med fötterna före och klarar att simma bort till stegen. Hon går upp och sen hoppar hon i direkt igen. Leon kan simma jättelångt. Men var är Korre? Bella tar sig upp på kanten av bassängen och ser Korre sitta en bit bort.  – Varför badar inte du?

– Jag kan inte simma. Han ser lite skamsen ut.

– Men jag kan visa dig. Bella känner lust att hjälpa till. – Vi kan sätta oss här i gräset så visar jag dig hur man ska göra med armarna och benen. Du ska hålla ihop fingrarna så att dina händer kan fösa bort vattnet. Då åker du framåt när du håller båda händerna vid bröstet och för armarna från bröstet, framåt och åt sidorna och föser bort vattnet. Du gör likadant med benen. Till att börja med måste du ha simdynor tills du känner dig säker.

– Man måste kunna simma, annars kan man drunkna. Bella ser bestämd ut. Hon sitter hos Korre medan han tränar simtagen.

– Nu orkar jag inte längre. Han låter trött och är nog lite hungrig, tänker Bella. – Jag tror att Nisse har matväskan med. Hon tar Korre i handen och de går för att leta upp de andra.

Mätt och belåten och väldigt nöjd med att ha varit snäll mot Korre, känner Bella sig duktig, glad och stolt. Nu vill hon gärna fortsätta hjälpa honom i gång att träna att simma med simdyna. Men, han ser ju fortfarande inte glad ut? Korre brukar ju bli nöjd när han är mätt. – Vad är det, är du ledsen? Bella lägger sin hand på hans arm. Korre är tyst och tittar ner i marken. Bella känner sig orolig. – Vad är det med dig?

– Du är mycket mindre än jag, men ändå är du mycket duktigare. Jag vill också vara duktig.

Bella ser fundersam ut och rynkar sin panna. Hon förstår varför Korre inte är glad, men hur ska hon göra nu? Hon vill inte visa att hon tycker synd om honom för då blir han nog ännu mer ledsen. Hon vill att han ska må bra.

– Vi är bra på olika saker. Du är mycket starkare än jag. Du har hjälpt mig många gånger med andra saker. Vi är ju vänner och då hjälper man varandra när man kan. Då kan vi båda bli ännu duktigare. Bella tittar lite osäkert på Korre.

Korre känner att han blir glad och rörd över Bellas ord. Det är fint att ha vänner som kan hjälpas åt när någon av dem behöver det. Och nu har han tre fina vänner som han känner att han gärna vill hjälpa när det behövs.

 

12  Människorna i båten – demokrati och diktatur

 

Korre hänger på framsätet med blicken riktad mot golvet. – Vad är det med dig? Saknar du Anna-Lena? Bella har sett hur Korre tittat med beundran på tjejen med flätorna när de kastade boll.

Korre ser generad ut. – Ja, jag skulle gärna vilja träffa henne igen.
– Jag saknar min iPad! Leon låter trött.
– Min mamma saknar nog mig. Bella stryker Snövit över pälsen och tittar tomt ut i rymden.

– Jag förstår att ni är trötta och hängiga nu. Ni behöver något att äta och dricka. Nisse börjar rota i sin väska som vanligt. – Dagen har varit lång. Nu är vi vid Medelhavet.

– Vad är det där för en båt? Leon tittar på havet nedanför och ser en båt som är överfull med både vuxna och barn. Den är i hamn och människorna håller på att stiga ur båten. Flera människor möter dem med filtar. De verkar frusna och ser ut att vara mycket blöta. – Vad händer, kan vi hjälpa dem?

– I släden ligger det massor med saker till människor som har det svårt. Tomten blir glad när han får veta att några hade användning för dem. Han är alltid hjälpsam, blir lätt orolig och vill göra vad han kan för människor. Kan ni hjälpa mig att lasta av? Nisse har redan börjat öppna bakluckan.

Leon har fort fått fart. Klart han vill hjälpa till. Snart har han och Nisse famnarna fulla med tröjor, filtar och de har snabbt fixat varm soppa. Nisse styr släden ner mot båten. Leon hoppar ur släden och halvspringer fram till båten trots allt tungt han bär på. Nisse kommer efter med mat och dryck. Han har en stor väska i var hand.

– Hur mår ni, vad har hänt, undrar Leon. Mannen ser oförstående ut och rycker på axlarna. Leon förstår att han inte kan språket och Nisse tar över. Han kan ju prata alla språk i hela världen.

En man som skallrar tänder för att han fryser berättar att de kommer från ett land där det är krig och att de behöver komma någonstans där de får leva i fred. De har haft det väldigt svårt i sitt land, nästan helt utan vatten och det är krig och mycket våldsamheter där. De skulle helst av allt vilja bo i sitt eget hem i sitt eget land, men det är inte längre säkert för dem att bo kvar där. Nu känner han sig orolig för att komma till ett nytt land, där han inte ens kan språket. Hur kommer det att gå? Mannen suckar högt, skakar av köld och värmer sig med filten som han har runt axlarna.

– Vi bor i Sverige och många har redan kommit till oss och en del har fått det bra, berättar Nisse för mannen. – En del av dem har lärt sig svenska och lyckats få både arbete och bostad. Men alla har inte lyckats få något jobb och bor bedrövligt. Jag förstår att ni kommer att sakna ert eget land, alla släktingar och kompisar som finns kvar där. Men nu måste ni få mat och värme först och främst.

– Detta gör ont i mig, säger Nisse till Leon. – De borde fått hjälp i sitt hemland med hur de ska ta sig hit på ett säkert sätt, fort-sätter han. Inte ska de åka omkring på haven och riskera livet!

– Jag vill att vi åker till något roligt! Korre sitter kvar i släden och stampar hårt med fötterna i golvet. – Och så är jag hungrig!

Bella tar upp en påse med bullar och räcker snabbt en till Korre. – Ditt blodsocker har sjunkit för att du öste i dig bullar i morse, säger hon. – Du blir nere i humöret då. Det hjälper nog med en smörgås. Bella har lärt sig hur Korre fungerar.

Korre ligger kvar på sätet och tuggar på sin bulle. Plötsligt ser han ett lurvigt ben som kravlar sig ut på golvet. – Vad är detta! Han blir så rädd så att det gör ont i hela kroppen och han vet inte vart han ska ta vägen. Monstret är en enormt stor spindel. Korre vågar inte titta, han håller för ögonen. Det syns tydligt att han är mycket rädd. Bella har snabbt gömt sig under en filt. Hon är skräckslagen trots att hon vet att det bara är Peter som har blivit stor för att han är rädd.
– Jag är inte farlig. Spindeln pratar tyst och låter ynklig. Korre kikar med ena ögat. Spindeln kan tydligen prata och han ser både ledsen och rädd ut. Korre slappnar av lite.
– Du behöver inte vara rädd för mig i alla fall, säger Korre. – Är du hungrig så kan du få min bulle.

– Jag heter Peter, säger spindeln och hela bullen åker in i munnen på en gång.

Nisse och Leon kommer tillbaka till släden. Båda två hoppar till av förskräckelse när de får se Peter. – Hjälp, ett monster, skriker Leon och gömmer sig bakom Nisse.

– Lugna er, säger Korre. Det här är Peter och han är inte farlig, han är bara rädd.

– Vad är det som händer här? – Varför gråter de, varför är människorna våta och fryser, frågar Peter. – Jag blir rädd för jag förstår inte.

– Människorna i båtarna flyr från krig och vattenbrist, säger Nisse. Han och Leon står utanför släden. Peter är stor och tar så mycket plats att de inte kan inte kliva in.

– Varför krigar man i deras land? Det är ju dumt! Bellas min är bister, hon tittar ner i golvet. Nisse andas in djupt och tar sats för att försöka förklara. – Deras land har en diktator som ledare. Han styr och bestämmer allt med hjälp av militärer. Genom hot om våld gör han människor rädda.

– Hos oss får alla vuxna människor vara med och rösta på vilka politiker som ska få bestämma mest i vårt land. Det kallas demokrati. Det betyder att ingen ledare kan styra ett land mot folkets vilja, man kan rösta bort honom om någon skulle försöka. Det finns många politiker som sitter i vår riksdag och hjälper till att styra.

– I några länder har människorna hjälpts åt och lyckats få bort sin diktator från makten. Det går att förändra saker, men ofta är det svårt och tar lång tid.

– Tänk er några kompisar som brukar leka. Om det bara är en som bestämmer allt blir det inte kul. Om det är en mobbare och många är rädda för honom och gör allt som han säger, blir det svårt att gå emot. Men om alla får vara med och bestämma, så blir det mycket lättare och roligare. Alla kanske inte kan få precis som de vill, men man kan rösta om vad man ska göra. Demokrati innebär att den lek som får flest röster vinner. En annan gång kanske det förslag vinner som man själv hade.

– Var är Peter, han är borta! – Peter, ropar Leon!

– Var är du Peter, Bella låter orolig och tittar sig omkring åt alla håll?

– Jag är här. En svag stämma, var kommer den ifrån? Bella böjer sig ner och ser att på Korres ben sitter en liten söt spindel.

– Vad hände, undrar Leon.

– Jag blir stor när jag blir rädd, men nu när Nisse berättade att vi har demokrati och inget krig hos oss, så känner jag mig rätt lugn. Fint att det gick bra för människorna i båten, att de inte fryser längre.

Nisse och Leon hoppar in i släden och Nisse fortsätter berätta.

– Folket i landet som båten kom ifrån, ville också få bort diktatorn som bestämde, för han är en hemsk och våldsam ledare för landet. Han lät bara sin egen familj och sina vänner vara med och bestämma. Andra i landet hade inget alls att säga till om.  Nu flyr miljontals människor därifrån.

– Det tokiga är att vårt eget land säljer vapen till andra länder och tjänar mycket pengar på det. Men vi vill också hjälpa de flyktingar som flyr från krigen och det kostar också mycket pengar. Nisse rycker på axlarna med ett snett leende.

– De skulle ju inte kunna kriga utan vapen, utbrister Leon som har rest sig upp i släden och han är röd om kinderna.

– Jag tycker att alla länder ska sluta sälja vapen! Bella stampar med foten i slädens golv. – Då skulle människorna kunna stanna kvar i sina egna länder, med sina egna familjer och prata sitt eget språk, säger Bella och nu rinner hennes tårar. Hon torkar sig i ögonen med baksidan av handen.

Släden lyfter. Så skönt med den friska luften, tänker Leon. Tystnaden i släden är total. Alla tänker nog på de människor som inte har ett eget hem, ingenstans att fira jul och som saknar sin familj och släkt. Så bra jag har det som lever i ett land där de inte krigar, att jag kan språket och får vara nära min familj, tänker Leon och saknar mamma och pappa. Han bestämmer sig för att han ska ringa pappa så fort han kommer hem. Han ska berätta att han saknar honom och vill träffa honom oftare.

 

13 Lucia – känslor och empati

 

– Titta, så mycket snö det finns därnere, härligt här måste vi göra ett stopp! Nisse står och spejar ner mot jorden och styr släden så att den flyger neråt med en väldig fart. De landar med en duns mitt i en snödriva. Snön virvlar så de nästan inte kan se varandra. Alla har vinterkläder på sig, snön faller mjukt och de ser ut som om de har fått pudersocker på sig allihop. Snön är tjock, det måste ha snöat länge.

Bella plumsar glatt runt och gräver upp snö med händerna och kastar upp i luften. Hon kan nästan inte se med all snön som lägger sig i ögonen. Hon är alldeles vild, lägger sig ner och gör ett avtryck av en ängel genom att fösa bort snön med armarna.       – Titta på min ängel!

Leon får en snöboll i nacken. Han vänder sig hastigt om och ser Korre skrattande göra en ny snöboll. Leon böjer sig ner och fångar så mycket snö han kan med båda händerna. Korre rusar därifrån och Leon kommer skrattande efter honom. Snart är bådas kinder röda av både kyla och svett.

Bella börjar bygga på en snölykta medan Nisse och Leon rullar klot som de fäster vid varandra för att göra en snögrotta. – Jag ska göra en fin snögubbe när jag är klar med denna. Hon tittar sig omkring och ser massor med snö överallt. – Det kommer att räcka, konstaterar hon.

– Här blir det mysigt att övernatta, säger Nisse bestämt när grottan äntligen står klar och snögubben står färdig utomhus.

Bella känner sig lycklig för att hon ska få bo i grottan. – Här är det julstämning, utropar hon glatt när hon ser de levande ljusen som Leon har tänt och ställt mitt i grottan. Nisse lägger filtar som de kan sitta på och dessutom några över deras ben. Han serverar rykande varm choklad. Snövit och Tjalle ligger tätt tillsammans och sover.

Vid utgången ser de skenet från månen som lyser på den vita snön. Inne i grottan är det ganska mörkt trots ljusen. – Nu längtar jag till julen, tycker ni också att det ska bli roligt? Bella tittar på Leon, sedan på Korre och Nisse.

– Jag vet inte, Nisse mumlar och förmodligen tänker han på Tomten.

– Hör ni vad jag hör? Leon tittar mot utgången. Det hörs svag sång som närmar sig, det låter gudomligt vackert. In genom öppningen i grottan kommer en ljus gestalt och grottan lyses upp. Den finaste Lucia sjunger luciasången med en vacker stämma. ”Sankta Lucia, ljusklara hägring…” Tårar kommer i Leons ögon. Han är inte ett dugg ledsen och ändå vill han gråta. Han försöker att inte visa det. Han skäms och torkar ögonen med ärmen på jackan. Lucian har varma ögon, ler lite blygt och bjuder på julmust och lussekatter. Leon känner sig både generad och lycklig. Kan jag få julmust, ber Korre snällare än vanligt, samtidigt som han tar två lussebullar från fatet, en i var hand.

– Jag såg att du blev rörd Leon, säger Nisse när Lucian försvunnit ut igen. – Det blev jag också, jag tycker att det är modigt att visa känslor, tillägger han. – Det finns en del som tror att tjejer är känsligare än killar, men det är alldeles fel. Vi har tyvärr blivit uppfostrade att tro att vi killar alltid ska visa oss starka och just det kan göra oss svagare. Många killar skäms för att gråta. Det gör egentligen tjejer också. Men människor som vågar visa sin svaghet känner sig starkare.

– Folk räknar med att killar kan bli arga och slå varandra. De som inte vågar visa att de är ledsna får kanske ut sina känslor genom ilska och börjar kanske slåss istället. Då är det bättre att man visar och berättar vad man verkligen känner.

Nisse tar en klunk av julmusten och sträcker sig efter ytterligare en lussekatt.

– Folk räknar med att tjejer blir ledsna och gråter. Ofta har flickor svårare att visa när de är arga. Då händer det att de gråter av ilska istället. Hur ska tjejer och killar kunna förstå varandra då? Det blir lätt missförstånd mellan människor om man inte klarar att visa eller berätta om sina rätta känslor. En tjej som går in på toaletten och smäller igen dörren är kanske väldigt arg men vill inte visa att hon gråter.

– Alla mår bättre och blir starkare av att våga känna och visa sina rätta känslor, vara arga, ledsna, sörja eller sakna så att känslorna kan få värka färdigt. ”Man måste vara i det, för att komma ur det”, har någon sagt. Om man inte får ur sig känslorna så finns de kvar inne i kroppen, som inne i en ballong. Då får man ”ont i psyket”. En dag kanske ballongen spricker när den är helt full av sorger och bekymmer och då kommer alla känslorna på en och samma gång. Det kan kännas jobbigt. Det är bättre att släppa ut lite i taget, när man känner att man behöver det.

– Det hjälper mycket om det finns någon i närheten som visar empati, alltså visar förståelse, håller om och kramar den som mår dåligt. Någon som sprider värme som vår Lucia gjort idag. Jag hoppas att Tomten har någon att prata med i tomteverkstaden. Någon som lyssnar på honom. Jag försöker hitta olika sätt att hjälpa honom och jag är glad att ni är med och stöttar mig.

 

Nisse tystnar efter sin långa förklaring när Bella drar honom i ärmen. – Jag tror att om man har lätt för att gråta så har man också lättare för att skratta. Min mamma gråter lätt, men hon skrattar också mycket mer än min pappa.

– Du har säkert rätt. De glada känslorna måste också få komma ut. Det är inte lätt att hålla inne med dem om man har blivit riktigt glad för något. Då vill man genast berätta det, nästan för vem som helst.

Snön faller, tystnaden och himlavalvets alla gnistrande stjärnor gör att julstämningen känns starkt. Leon går ut och hämtar frisk luft och tänker på Tomten. Tänk om han ändå hade varit här och fått se hur vacker jorden är. Leon spejar ut över himlen, han kan aldrig se sig mätt på stjärnorna och han fantiserar om vad som kan finnas därute. Inte kan det vara möjligt att det bara skulle vara här på jorden som det finns liv. När han kommer in i grottan igen blir han avbruten i sina tankar av Nisse.

– Nu leker vi igen! Många julaftnar i tomteverkstaden har vi lekt med ord. Man tar ett ord, till exempel JULAFTON och så gör man så många ord man kan av det. Den som hittar flest ord vinner. – Vi provar tillsammans, vad hittar du för ord Bella?

– Jag hittar JUL! Bella kan läsa och skriva kortare ord. Det har Leon lärt henne.

– AFTON, säger Korre som äntligen visar intresse för något annat än mat. Det blir tyst en stund. Leon som är duktig i skolan säger att han hittat orden LUFT och FUL.

– Får jag lov att svära så hittar jag FAN. Korre låter lite generad. Alla skrattar.

– Det finns fler ord, säger Nisse. – Till exempel JU, FAT, NOT och LUTA.

– Kan ni hitta ord i KISSEKATT? Leon tycker att leken är rolig.

– KISSA skrattar Korre. – SITTA och KIKA, fortsätter han och verkar inte kunna sluta. – MAJBRASA, vad kan ni hitta i det ordet? Jag vet själv, BAJS. Korre kluckar av skratt.

– Försök att leta ord i SNÖVIT, LUCIATÄRNA, ADVENTSKALENDER och i JULKLAPPAR. Jag ska bara hämta lite dricka och kommer strax. Nisse plumsar med stora steg bort mot släden.

 

 

14  Isbjörnsungen – isen smälter

 

Den vita snön gnistrar i ljuset från månen. Ingen verkar vilja lämna denna rofyllda plats. Bella har satt en pinne som näsa på snögubben. Nisse sätter på honom sin tomteluva. – Han kan få låna den ett tag, skrattar han. Korre kastar snöboll så långt han kan och försöker slå sitt eget rekord.

Bella har sett hur Nisse plockar undan en del skräp. – Du är lika duktig som min mamma på att städa.

Det är ingen som städar i naturen brukar Nisse säga till dem när de lämnar en plats. Det måste alla göra själva för att naturen ska fortsätta att vara vacker och fri från skräp som annars kan riskera att skada djuren. Så fort någon av dem skalat en banan, tar Nisse hand om skalet. Ingenting får ligga kvar.

Nisse pustar. – Tack! Ja det är viktigt att hålla undan efter sig. Det gäller både skräp och bekymmer. Det finns bekymmer som är gemensamma för hela världen, som vi alla har ansvar för att hjälpas med, speciellt de som är ledare, men också alla vi andra tillsammans. De allra flesta vetenskapsmännen är helt överens om att det är människorna som är skyldiga till att vi har en klimatkris som måste lösas. Vi har vattenbrist och vi bör vaccinera oss mot smittosamma sjukdomar och göra något åt den svåra fattigdom som leder till kriminalitet och krig. Många lyssnar på den vetenskapliga kunskapen och många kloka företagsledare förstår att det är viktigt för både världens och företagens ekonomi också.

– Oj, nu har vi bråttom, utbrister Nisse plötsligt och drar på sig sin halsduk och tar sig fram till snögubben. – Förlåt, säger han och rycker till sig sin luva. Sedan är han snabbt framme hos den första renen Rudolf och pratar med honom. Alla hoppar in i släden på sina vanliga platser. Nisse klatschar i luften med piskan. Direkt börjar Rudolf röra sig framåt och alla renarna sätter fart och snabbt ökar de takten.

– Vad är det? Vad händer? Leon hade blivit överraskad, han hade suttit och slumrat till inne i snögrottan. Den hastiga rörelsen när han sprang upp gjorde honom lite yr i huvudet. Nu sitter han i släden och gnuggar sig sömnigt i ögonen. Nisse har en märklig förmåga att känna på sig när något är viktigt, tänker han.

– Vi måste till Arktis vid nordpolen, jag hoppas att vi hinner. Isen smälter och det drabbar isbjörnarna. En isbjörnsunge är illa ute just nu. Nisse ser bestämd ut och har en rynka i pannan.

Leon ställer sig bredvid honom och spejar ner mot marken. Vinden viner i ansiktet, det är tydligt att släden har full fart. Han kan bara skymta några höga isberg. Sedan händer allt snabbt. Släden dyker. Det kittlar i magen på Leon, den isiga vinden blåser i ansiktet och kölden svider i skinnet. Han försöker värma kinderna med händerna, men de är iskalla. Leon huttrar och darrar.

Snön ryker över släden när den studsar ner i marken. Det är snö överallt, som en dimma framför dem. Leon skymtar en stor skugga och kan nästan inte urskilja den stora vita isbjörnen mot den vita snön. Isbjörnen låter förtvivlad, som en stor hund som ylar.

– Isbjörnens unge har flutit ut på ett isflak! Håll i er, vi ska försöka rädda den. Nisse tar sig snabbt fram till Rudolf och viskar något i örat på honom. Sedan tar han sig lika snabbt ner i släden igen. De lyfter sakta och förflyttas ut över havet. Nisse har bundit fast en korg i ett rep, som han binder runt sin midja. Sedan lägger han sig över kanten på släden och hissar ner korgen mot den lilla förtvivlade isbjörnsungen.

Bella vågar inte titta. Stackars isbjörnsmamman och hennes lilla unge. Tänk om den drunknar i det kalla vattnet. Själv fryser hon så att hon skakar. Hon är ändå glad att hon har sin varma jacka på sig och den rutiga halsduken som mormor stickade förra vintern. Hon fryser om fingrarna så att det gör ont och blåser på dem med sin varma andedräkt för att värma dem. Snövit har hon bäddat in i filten. Bella önskar att hon hade fått vantarna med sig.

Leon står upp i släden och försöker hjälpa Nisse att se ungen. Det är svårt för släden skakar av blåsten och snön lägger sig i ögonen. Nisse är beslutsam och fokuserad. Han är tyst. Han gör det ena försöket efter det andra.

– Hjälp mig att dra, hojtar han plötsligt. Leon tar tag i repet. Med gemensamma krafter lyckas de hiva ungen högre och högre upp och plötsligt dimper korgen med ungen ner på golvet i släden. Leon ser skräck i ögonen på den. Han klappar den lille lite försiktigt och kliar ungen bakom örat. Han blir blöt om handen, björnungen är full med snö. Kanske blev den lite lugnare när han klappade den, för den slickar Leon på handen med sin varma tunga. Det känns varmt och gott och Leon känner att värmen sprider sig till någonstans inne i hans bröst.

Nisse är redan framme hos renarna för att visa att de ska ta sig ner till isbjörnsmamman. De landar mjukt i snön och ser bara ryggen på henne där hon står. Hennes kvidande ylande hörs långt ut över havet. Hon kan inte längre se sin unge.

Leon och Nisse tar tag i den lille och lyfter den över kanten på släden. Den lilla isbjörnen sätter sig på rumpan i snön och tittar på dem med sina stora ögon. Sen vänder den huvudet åt sidan och får syn på sin mamma, reser sig snabbt, skuttar fram till henne och nafsar henne lite nätt i ena benet. Hon tittar ner, får syn på sin unge och skriker rakt ut i luften. Hon är överlycklig och slickar ungen över hela kroppen.

– Jag är så glad så jag darrar, säger Bella och känner en klump av glad gråt i halsen.

 

15 Planeten blir för varm – fossil eller förnybar energi

 

– Varför smälter isen, frågar Bella. Hon tänker på den lilla björn-ungen och tittar ner på jorden. Snövit ligger vid sidan om henne i slädens säte.

– Isen smälter på Arktis på grund av att vi människor förstör vårt klimat och det har blivit varmare i haven. Nisse låter sorgsen. Om vi fortsätter på det här sättet kommer vattnet i hav och sjöar att stiga ännu mer efterhand som isen smälter. Öar och stränder kan försvinna. Nisse suckar. Leon funderar, tänk om höjningen av vattnet skulle göra så att deras älskade ö i skärgården försvinner!

– Varför har det blivit varmare? Bella torkar hastigt bort en tår.

– Tänk dig att runt jorden finns ett täcke av bland annat koldioxid. Det syns inte, men det skyddar människorna, för den håller en värme på planeten som vi kan leva gott i.

– Allt levande behöver syre. Det är bara växterna som släpper ut det.

– Människor och djur har också behov av kolhydrater för att leva. Växterna tar upp koldioxid ur luften och omvandlar det till kolhydrater som vi får i oss genom att äta bland annat grönsaker, frukter och nötter. Vi människor är alltså helt beroende av skogar och andra växter.

– Kolhydrater består bland annat av kol. Under alla år har döda djur, människor och växter sakta omvandlats till kol, olja och gas och detta har de senaste tvåhundra åren använts för vår uppvärmning och elektricitet och kallas för fossila bränslen.

– Under denna korta tid har vi eldat upp massor av dessa bränslen och täcket runt jorden har fått tillbaka koldioxid som samlats på jorden under miljontals år.

– Om vi inte slutar helt och hållet att förbruka kol, olja och gas, blir jordens täcke alldeles för varmt. Då smälter isarna och havet stiger. Det är konstigt att intelligenta människor inte förstår att vi måste anpassa oss till hur naturen fungerar! Nisse är riktigt arg. – Nu har människor i stället huggit ner många regnskogar som skulle kunna ta upp koldioxid.

Leon har inte någon gång hört Nisse så här upprörd.

– Planeten skulle lätt klara sig utan oss människor, fortsätter Nisse upprört. – Den är fantastiskt bra på att reparera skador om den får möjlighet till det. En gång lastade till exempel några personer tolvtusen ton apelsinskal på en plats där människor hade sågat ner en regnskog. När det kom folk dit efter många år fanns det skog med djur där igen.

– Hur svårt kan det vara? Jag förstår verkligen att Tomten känner sig deppig, säger han. Nisse sätter sig ner med en suck och drar undan håret som hänger framför ögonen.

–Vi måste låta skogarna finnas kvar och sluta elda upp kol och olja! Bella stampar hårt i slädens golv.

– Du är klokare än många vuxna människor. Nisse ler och klappar Bella på kinden.

– Men hur ska vi klara oss utan bilar och flygplan, säger Leon och tittar undrande på Nisse.

–Vad kan vi göra? Bella låter rädd. Leon ser att hon gråter och näsan rinner. Han har en näsduk i fickan som han ger hen-ne. Själv känner han sig också ledsen. Bella klättrar över sätet och sätter sig i hans knä. Hon lägger armarna om hans hals och gråter mot hans bröst.

– Jag vet inte. Det låter så hemskt att vi smutsar ner planeten och att vår ö kan försvinna under vatten. Leon känner att de är ledsna för samma sak. Han letar efter något han kan säga för att trösta Bella, men det känns hopplöst för han är lika rädd själv. Syskonen håller om varandra. Alla sitter tysta i tomtens släde och tittar på den fina blå planeten nedanför dem. Den ser så liten ut.
– Sluta! Vi har väl inga problem hos oss heller, hojtar Korre som har ögonen riktade mot matkassen. – Jag tror inte att det blir varmare, det är ju skitkallt på vintrarna och jag tycker bara att det skulle vara skönt om det blir lite varmare. Jag älskar att bada i havet. Kan vi äta nu, jag känner mig hungrig och jag är sugen på korv!

Det känns plötsligt ljusare och lite varmare. Ängeln sitter mellan Leon och Bella och lägger armarna om dem. – Ni ska inte vara oroliga, säger hon. Planeten är ett levande väsen i rymden. Den säger ifrån och reagerar om den inte mår bra, precis som alla andra levande väsen. Den blir för varm, precis som när vi människor får feber. Då smälter isen, haven svämmar över, skogarna brinner, djur och människor dör. Men det finns också många kloka människor som tar detta på allvar. Fler och fler förstår att det är viktigt att lyssna på vetenskapsmän som redan letar efter lösningar. De vet att vi alla måste anpassa oss till planetens behov, för att det ska gå bra för oss själva. De vet också ungefär hur det ska gå till. Vi behöver naturligtvis mycket elektricitet för att bland annat kunna värma våra bostäder, laga mat och tillverka olika saker som vi behöver.

– Vi måste övergå till förnybar energi genom att använda sol, vind och vatten, som till exempel vågor, strömmar i havet, tidvatten och vattenfall. Människor förstår snart att det är där de kan tjäna pengar i framtiden. Vi ska snabbast möjligt helt låta bli att använda de fossila bränslena och vara sparsamma med elektricitet. Och vi klarar oss säkert utan stora mängder kläder som vi ändå sällan använder.
– Vanliga människor har stor makt. Varje land bör bli självförsörjande. Vi kan börja med att låta bli att handla mat som måste fraktas lång väg och som drar mycket bensin och diesel och inte heller handla från länder som struntar i klimatet. Vi kan själva bestämma varifrån vi köper vår el och hur mycket vi använder den. Vi har makt att bestämma hur mycket och vilken sorts kläder vi köper. Vi kan välja att köpa mat utan giftiga tillsatser. Tillverkarna är tvungna att rätta sig efter oss, för om vi inte köper deras varor, tjänar de mindre pengar.

– Och vi kan alltid bli bättre på att sortera sopor så att soporna kan återanvändas. Allt detta är var och en människas eget ansvar, påpekar Leon.

Ängeln tar ett djupt andetag. – Men världens politiker och ägare av stora företag har det största ansvaret. De måste samsas och ta långsiktiga beslut som är bra för så många som möjligt. Ingen får tänka bara på sig själv. Redan nu är mycket av den svenska elen fri från utsläpp av koldioxid.

Bella torkar sina tårar med baksidan av sin hand. Hon ler lite. Leon känner sig lite tryggare. Det är en skön känsla att tänka att det kommer att lösa sig på något sätt. Ängeln försvinner som i en dimma, leende, men Bella och Leon känner hennes värme fortfarande.

– Jag har träffat en ängel. Leon himlar med ögonen. Nisse ler ett stort leende.

 

16 Peter blir rädd – miljöförstöring

 

Leon njuter av färden, det är tyst här uppe i rymden. Det hörs bara ett svagt vinande ljud. Utsikten över planeten och stjärnorna gör att han nästan glömmer att andas. Det glittrar överallt, det känns inte verkligt. Han önskar att mamma skulle få se, hon skulle inte tro sina ögon. Alla är tysta, ingen säger något.

Bella har upptäckt att varenda en av de fyra renarna har röd mule och nu förstår hon att det beror på kylan. Det är skönt med filten om benen och hon är glad för att hon både har sin fleecetröja och jacka på sig. Tjalle och Snövit ligger nära varandra under en egen filt så de håller värmen. Kylan biter i Bellas näsa så att det nästan gör ont, den är iskall. Säkert är den också röd, tänker hon och försöker värma den genom att blåsa varm luft i händerna medan hon håller dem över näsan.

– Vad är det för en massa saker där nere? Leon hänger över kanten på släden.

– Vi åker ner och kollar på det, Nisse har kommit fram till honom och lutar sig över hans axel. Det liknar ganska många mindre berg, fulla av grejer, tänker Leon. Nu kittlar det i hans mage och det känns som att åka berg- och dalbana igen. De närmar sig och ser nu massor med kylskåp och frysar som står uppradade på marken. I containrar ligger fullt med tv–apparater, datorer, iPads och telefoner i en enda röra.

– Vi har kommit till en återvinningsstation. Här kastar människor allt de inte vill ha längre. Nisse låter trött.

– Men det är ju inte kastat, det finns ju kvar här. Var ska det nu ta vägen? Bella låter upprörd. Hon är röd om kinderna.

– Några lämnar till och med läskedrycksflaskor, papper, kartonger i skogen och går därifrån, utan att fundera över att ingen tar hand om skräpet. En del människor verkar tro att sopor försvinner av sig själva, bara för att de inte kan se dem längre. En del slänger saker i havet och tror att de är borta. Men inget vi slänger försvinner. Nisse suckar.

– Flera miljoner mobiltelefoner säljs i vårt land, trots att nästan alla redan har en telefon. De flesta vill ha den senaste telefonmodellen och det görs nyare hela tiden. Det är verkligen inte bra för klimatet.

– Tänk om något företag skulle komma på hur man ska kunna behålla sina telefoner längre. Man skulle kunna byta ut delar själv istället för att byta hela telefonen. Vi skulle behöva ha pant på telefonerna, som på flaskor. Leon vet, han brukar hjälpa till med att lämna in tomflaskor hemma.

– En del tror att det inte är lönt att sortera sopor. De tror att de ändå blandas, eftersom folk ser att bilarna tömmer flera kärl på samma flak. Men det finns flera fack på flaken så materialet blandas inte. Nisse ser tankfull ut. – Folk orkar inte anstränga sig och försöker hitta anledningar till att låta bli.

– Vi sorterar alla våra sopor hemma. Bella är tyst en stund. – Jag tror att det skulle vara bättre om vi inte köpte så mycket grejer och kläder.

Leon sitter med rynkad panna och tittar rakt ut i tomma intet. Han tänker på sin söndriga iPad och att han önskat sig en ny telefon i julklapp. Pappa byter till ny telefon hela tiden och säger att företagen som tillverkar telefonerna inte vill att de ska hålla så länge för de vill tjäna mer pengar.

– Jag förstår verkligen att Tomten mår dåligt, Nisse suckar högt. Han dricker lite vatten ur en flaska. – Jordens resurser kommer inte att räcka till för allt som vi köper och sedan slänger. För en enda T–shirt i bomull går det åt minst 1400 liter vatten. Länderna där bomull odlas har stora problem med torka så de använder grundvattnet, våra underjordiska fossila källor som vi riskerar att snart ha tömt. Men inget försvinner från planeten, inte vatten heller. Istället ökar regn och översvämningar.

– Det är glädjande att man nu äntligen kan lämna gamla använda kläder och andra tyger till återvinningscentralerna. De går till tillverkning av tyger som blir nya kläder. Det vi sorterar blir i bästa fall till något annat. Glas blir nya flaskor. Mjölkförpackningar och aluminiumformar behöver bara tömmas på mat och dryck innan de lämnas in. Trädgårdsavfall blir ny jord. Det behöver inte vara så svårt.

Släden gungar till och nu lutar den farligt mycket. Spindeln Peter har blivit jättestor och står på ena sidan i släden, det känns farligt. – Har ni tänkt på hur mycket elektricitet det går åt för all tillverkning? Det stora problemet på planeten är att det finns människor som älskar pengar och saker och som tror att de blir lyckligare ju mer de äger. Jag mår riktigt dåligt nu! Peter försöker hålla sig i slädens räcke, men kastas hit och dit när släden gungar.

Släden vinglar, de får inte plats och lasten är för tung. Peter tappar balansen och faller. Han försöker hålla sig kvar genom att hänga på kanten av släden med ett par av sina långa ludna ben. Leon tittar med stora ögon, förlamad av skräck och inser att Peter inte kommer att klara det. Spindeln släpper taget och försvinner ur deras åsyn. Släden är högt uppe i luften. Bella blundar hårt och kämpar med att hålla sig i slädens kant och i Snövit på samma gång. Hela släden skakar.

Korre tar sig fram till kanten, men kan inte se var Peter tog vägen. Det är så många skräpiga grejer där nere på marken.

– Hjälp, vad gör vi nu! Leon känner en skräck för Peters skull. Tänk om han slagit sig sönder och samman. Hur ska de kunna hitta honom igen. Bella gråter häftigt och håller sig stadigt i nackstödet i framsätet med ena handen. Släden har inte slutat gunga.

Leon ramlar och hamnar på golvet. Han ojar sig, det gör tydligen ont. Korre håller hårt om matkassen med ena handen och i slädkanten med den andra. Nu gungar släden häftigt åt andra hållet. – Neeej, Leon ser Korre ramla över kanten. – Hjälp!

Släden slutar gunga. Bella och Leon tittar på Nisse med stora, skräckslagna ögon, men känner sig inte lugnade. Han sitter ner, djupt tagen av utvecklingen. Det känns som att tiden står stilla.

– Vi kör ner på en gång. Nisses röst darrar. Han reser sig för att få fart på renarna.

– Titta, här är han ju. Leon är överraskad. Peters långa ben tar sig plötsligt över kanten och med stor ansträngning kryper han in i släden.

– Jag hann spinna ett långt stort nät när jag föll. Peter drar med möda in ett stort nät.

– Jag visste väl det! Nisse låter glad. Inne i nätet ser de Korre, hans skrynkliga stjärngossemössa ligger vid sidan om honom, håret är rufsigt. Han ser allt annat än glad ut, verkar chockad och ser inte ut att orka resa sig. Han sitter bara kvar där inne i nätet.

– Tack vare nätet lyckades jag fånga Korre och ta mig upp igen. Förlåt att släden skakade när jag tog mig in. Släden gungar häftigt och Peter står och vinglar och ser både olycklig och glad ut på samma gång.

– Bella reser sig snabbt och kramar om honom. Hon förstår att Peter fortfarande känner sig rädd. De tappar höjd. Leon mår illa när han ser marken med allt skräpet närma sig med en farlig fart.

Bella tittar på Peter. – Jag förstår att du blev rädd när du såg allt skräp. Jag lovar att vi ska sprida ut till folk i hela världen, att man inte behöver så mycket pengar och prylar, säger hon och kramar om honom. – Det är mycket roligare att vara med människor och djur som man tycker om. Att göra saker tillsammans med dem, prata, leka, sjunga eller spela spel och kanske tävla med varandra. Jag tycker så mycket om dig Peter, säger Bella och tittar varmt på spindeln. Plötsligt sitter lille Peter i hennes hand och släden slutar att gunga.

Leon tittade ömt på sin syster. Bella är den finaste, tänker han.

 

17  Resan till månen – gränser och tillhörighet

 

–  Se så fin fullmåne, ropar Bella. – Varför är den ibland full och ibland tunn?

– Vi kan ta en sväng dit och kolla, svarar Nisse och skrattar.

– Jag har inte varit där på länge, fortsätter han. – Det har hänt att jag har tagit en tur dit för att få vara lite ensam och få lite avstånd till de problem som dykt upp. Alla får ju problem och de verkar mindre när man tittar på dem från långt håll, precis som om de gäller någon annan. Det blir enklare att lösa dem, eftersom man då inte blir störd av sina egna svåra känslor. När man känner sig mycket ledsen eller orolig är det ofta svårt att tänka och hitta lösningar.

–  Ni måste få se den fina utsikten mot jorden!

Släden landar mjukt och fint i solskenet. – Månen är en mycket liten himlakropp, inte större än Afrika, en sjättedel av jordklotet. Ni kommer att uppleva att dragningskraften på månen är mycket låg i förhållande till jordens. Det gör att ni känner er mycket lättare på månen, så passa på att hoppa höjdhopp här. Nisse har fixat rymddräkter som de får på sig i en farlig fart, han slänger sig ut ur släden och studsar runt på marken. Det ser roligt ut. Bella knäpper snabbt på sig sin, hon vill också prova att hoppa på månen.

Leon och Korre sitter fortfarande fastspända i släden. Leon tänker att det känns tryggast. Nisse kommer fram till dem. – När solen lyser rakt på månen från jordens håll, ser den full ut för oss människor, berättar han. –  När solen lyser på månen från sidan kan vi från jorden bara se en smal bit av månen men månen är naturligtvis lika stor hela tiden. Precis som att ni nu bara kan se halva vår egen planet.

Bella tappar nästan andan när hon tittar på den blå Jorden som ser väldigt stor ut i jämförelse med hur liten den gula månen alltid ser ut från Jorden.

–  Jorden är en liten planet i den enorma rymden. Astronauter har beundrat den och redan för länge sedan berättat att den är blå och det är fint att man inte ser några gränser. Länder bråkar sedan gammalt, ofta har det gällt olika religioner, alltså att folk tror på olika gudar. Man har också krigat om gränser för att man har velat komma åt andra länders rika naturtillgångar, som till exempel olja. Leon lyssnar uppmärksamt på Nisse.

– Tänk om vi kunde trolla bort alla gränser mellan länder, skulle vi i så fall inte ha några krig? Leon ångrade frågan direkt, han var rädd att det var en dum fråga. Nisse tittar på honom.

 

–  Intressant fråga, säger han. –  Men gränser är också viktigt och positivt, för det skapar en känsla av tillhörighet. Vi behöver känna tillhörighet i grupper. Man känner stolthet över sin stad, sitt land och sin flagga. Man tycker om sina speciella högtider och att samlas kring gamla traditioner som till exempel vår midsommarafton, lucia och jul.

–  Titta på mig! Bella har ritat en hage på månen! Leon tittar åt hennes håll. Hon har så lätt att roa sig själv, var hon än är, och hon vill alltid att man ska titta på vad hon gör.

Korre kan inte vänta på att hoppa hage. Bella och han tar upp var sin månsten och han kastar iväg sin. Stenen åker inte iväg på samma sätt som den skulle gjort på jorden, den studsar annorlunda.

När Bella hoppar i hagen känner hon det som att hon flyger mellan rutorna. –  Jag hade önskat att mamma fick se detta. Bella väntar på sin tur och studsar vid sidan om hagen så länge. Hon kan inte sluta hoppa medan hon väntar på att Korre ska bli klar med sin runda.

– Man kan också känna tillhörighet i en liten grupp, tillsammans med en kompis, familjen och släkten, men också i en skolklass eller på ett arbete, fortsätter Nisse. Då finns det i bästa fall några som bryr sig om och är lojala mot varandra, hjälper och stöttar varandra. Jag tänker att alla har sitt ansvarsområde. Det känns tryggt för alla som hör ihop i sådana och hjälps åt.

– Men det kan bli små krig i dem också. Syskon, föräldrar och skolkamrater blir ovänner, ofta på grund av missförstånd. Särskilt om man inte pratar tillräckligt med varandra och lyssnar på hur andra tänker. Vi är olika, vi vill göra olika saker, tänka och tycka olika.

—Det är enklare och kanske lite roligare att vara tillsammans med människor som är lika oss, som tänker och tycker som vi själva gör. Det är svårare, men nödvändigt och mer utvecklande att leva och arbeta tillsammans med olika människor, som kanske tänker lite annorlunda än vi gör. Var och en av oss är dessutom helt unik, alldeles speciell och spännande och värd att lära känna.

– När vi säger min familj, min stad och mitt land känner vi ofta en stolthet och trygghet. Men vi människor har också behov av spänning, upplevelser och en önskan om att lära oss nya saker.

–  Många människor på jorden lever i krig, svält och har brist på vatten och flyttar till länder där de hoppas få det bättre. Precis som i nya bonusfamiljer kommer de kanske till oss med helt andra vanor, nya maträtter och seder som kan vara spännande. Men ibland är det är svårt eller omöjligt att bo tillsammans. Särskilt om det går helt emot vad man själv tycker är rätt. Alltså när man har olika värderingar.

– Till exempel är det i de flesta länder olagligt att vara gift med mer än en person. I vissa länder kan en man ha många fruar. I en del länder äter man hund men absolut inte gris. I andra länder äter man gris men absolut inte hund. Många av oss kan inte tänka oss att äta insekter, men i vissa länder är det godis. En del människor äter kött, andra gör det absolut inte. I en del länder får en kvinna inte gå ut utan en man i sällskap och måste dölja sitt ansikte och hår. I andra länder vill man att det ska vara lika många kvinnor som män vid makten.

–  Oftast väljer vi partner och vänner med liknande värderingar som vi själva eftersom då är det mycket lättare att leva tillsammans.

–  Planeten är liten. Alla är lika mycket värda. Om vi hade behandlat varandra som jämlikar och respekterat alla levande varelser skulle det vara fred på jorden.

 

18 Trött mamma – jämlikhet, respekt och tillit

 

–  Du sa att alla ska behandlas jämlikt. Vad betyder det? Leon tittar frågande på Nisse.

– Jämlikhet betyder att alla människor har lika värde och ska få samma möjligheter, svarar Nisse. – Till exempel när föräldrar försöker behandla sina barn med respekt för vad var och en av dem själv vill och har intresse för. Alltså, när de stöttar alla sina barn på olika sätt, men ungefär lika mycket och när alla har fått känna sig lika viktiga och värdefulla.

–  Mamma följer med mig på fotboll och lär Bella att sy kläder till dockorna. Leon ler nöjt.

– Pappa har visat dig hur man kan tälja grejer i trä, men det skulle jag också vilja göra! Bella visar en sur min.

– Men du får laga mat med mamma, hon tror nog inte att jag skulle vilja göra det. Men det finns män som är kockar, kanske skulle jag vilja bli det. Hur ska jag kunna veta det om jag inte fått prova?

–  Ibland pratar vuxna om jämställdhet. Är det samma sak? Leon tittar frågande på Nisse som tar upp morötter ur väskan och skickar runt.

 

– Nej, ordet jämställdhet la man till för att vara tydlig med att kvinnor och män inte är helt lika, men ska vara jämställda. Det innebär att kvinnor och män har samma rättigheter och skyldigheter. Men det är tyvärr fortfarande så, att många män har högre lön än kvinnor, även när kvinnorna har lika hög utbildning. Det beror troligen på att det oftast är kvinnor som tar barnledigt och gör hemarbetet, eftersom de föder barnen och tar hand om dem den första tiden. Med daghem och förskolor har mammor också fått möjlighet att arbeta.

–  Många kvinnor har trots det fortsatt att göra det mesta hemarbetet och stannat hemma från arbetet för att passa sjuka barn och därför ofta blivit trötta och utarbetade. Detta blir inte uppskattat på företagen och då får kvinnorna ofta lägre lön. Detta måste kvinnor och män hjälpas åt att förändra.

Korre sitter tyst, hans aptit verkar vara borta. Han har inte rört sin morot.

–  Vad är det med dig? Leon låter orolig.

– Jag tänker på att det snart är jul. Korre tittar bort. Mamma och jag är alltid ensamma. Alla andra har många som vill träffa dem. Jag har inte ens någon pappa. Orden fastnar i halsen och Korre vänder bort huvudet.

–  Alla har väl en pappa? Man kan inte bli född om man inte har en pappa! Bella låter lite upprörd.

– Min pappa lämnade oss när jag var liten, säger Korre och tittar ner mot slädens golv. Jag har knappt sett honom sedan dess.

– Vår pappa bor inte heller hemma hos oss.  Men vi får träffa honom ibland. Leon låter sorgsen. Många av mina vänner bor bara tillsammans med sin mamma.

–  Numera har många pappor insett att de också har rätt att vara hemma med sina barn och att bestämma lika mycket i hemmet som mammorna. Nisse tittar bekymrat på Korre. – En del mammor har insett att de har rätt att vara fria på kvällar och ha ett bra betalt arbete. Barnen behöver ju båda sina föräldrar lika mycket, kanske på olika sätt. Vill någon ha en morot till? Ingen verkar intresserad och Nisse plockar undan.

– Jag tror att om mammor och pappor hade delat på ansvaret för att tjäna pengar, ta hand om barn och hem skulle de ha respekterat varandra mycket mer, fortsätter Nisse. – De skulle fått mer tid för varandra och kanske därför vilja fortsätta leva tillsammans. Tänk så bra det skulle vara för barnen!

–  Vad betyder att man respekterar andra? Leon pratar direkt i Nisses öra och koncentrerar sig för att höra hans svar.

 

– Det betyder att man tar hänsyn till och bryr sig om andra och i bästa fall också känner tillit till varandra. Alltså, att man accepterar andras egna val, att man ömsesidigt litar på och ställer upp för varandra. 

–  Det är viktigt att barn också hjälper till hemma och passar på att lära sig både att laga mat, städa, tvätta sina kläder och ringa viktiga samtal medan de bor hemma och kan få hjälp. Det blir skönare för alla när man hjälps åt och då får man mer tid över för roligare saker som man kan göra tillsammans.

– Min högsta önskan är att min pappa skulle ta med mig på fotboll. Korre ser drömmande ut och suckar.

–  En gång tog pappa med bara mig till Tivoli. Då tänkte jag att han nog tyckte allra mest om mig. Bella himlar med ögonen och ler stort. Så söt hon är, tänker Leon.

 

19  Valparna är nyfödda – sex och förlossning

 

– Min kompis Saga har en hund som ska få valpar! Bella ligger ner i sätet och tittar mot stjärnorna. Hon ser drömmande ut och ler lite generat. – Sagas mamma Olivia har berättat att hon hade varit med hunden Molly på stranden när hon löpte, det kom blod ur rumpan på henne.

–  Hon har sagt att då kan hundar bli med valpar. Olivia trodde inte att det var någon risk, hon trodde att Molly hade löpt färdigt. Plötsligt satt en hanhund, fast med sin snopp inne i Molly. Jag längtar hem jättemycket, för jag vill träffa valparna. Bella låter lite sorgsen.

Nisse sätter sig nära Bella och tar hennes händer i sina. Han förstår att hon längtar efter att se valparna. Han funderar direkt på hur han ska kunna ordna det. Själv har han också blivit nyfiken för han älskar djur. – Vi kanske kan ta en tur dit, säger han. Bella kan knappt tro att det är sant. Hon reser sig upp och kramar om Nisse. Han är den snällaste.

–  Olivia har berättat att de hade börjat hoppas på att det skulle bli valpar, berättar Bella. De hade märkt att Molly var lite rundare om magen. När kompisens mormor kom och hälsade på och lyfte upp Molly, såg hon att Molly hade sugvänliga bröst.

Hon menade att brösten stod ut lite, så att valparna skulle kunna få tag i dem när de ska suga efter mjölk. Alla blev glada för de kände sig säkrare på att det verkligen fanns valpar inne i Mollys livmoder. Olivia har lärt sig mycket på internet om hur hon skulle kunna hjälpa Molly och hon har lärt mig lite. Bella ser glad ut.

–  Det brukar blöda i några veckor när hundar löper, ett par gånger om året, berättar Nisse. Då måste man se till att de inte kommer nära hanhundar om man inte vill att de ska bli gravida eller dräktiga som det kallas när det gäller hundar och andra däggdjur. När det kommer sperma från hanhunden och träffar äggen i tiken, så blir det ibland valpar.

–  Det är ungefär likadant med människor, berättar Nisse.

–  Kvinnor blöder också, men de gör det bara i några dagar, ungefär en gång i månaden. Men det är inte då kvinnor kan bli gravida, tvärtom. Det lossnar ett ägg ungefär en gång i månaden hos kvinnor. När mannen och kvinnan ligger med varandra och sperman från mannen når det mogna ägget inne i kvinnan, kan hon bli gravid. Om de ligger med varandra för att de älskar varandra och vill leva tillsammans, blir de oftast glada för att de ska få barn. Men ofta ligger män och kvinnor tillsammans bara för att de tycker mycket om varandra, utan att de vill få barn just då. Då kan de skydda sig från det på olika sätt. Kvinnor kan till exempel äta p-piller som de får av doktorn eller männen kan köpa kondomer i affären.

– Min mamma fick mig men min pappa brydde sig inte. Korre pratar tyst och tittar ner i golvet. – Han ville bara dricka sprit. Nisse ser bekymrad ut och kliar sig i håret.

–  Vi måste fixa present till valparna, säger han efter en stund. Tomten har nog ett lager av julklappar från förra året i sitt julklappsförråd. Han öppnar luckan bak i släden och rotar runt ett tag.

–  Vad kan valpar önska sig? Här är en fotboll, det går nog inte. Några Barbiedockor är inte heller perfekt. En mobiltelefon av förra årets modell, nej. Här är ett jättepaket, vad kan det vara i det! Nisse tar upp paketet och öppnar det. Det är osäkert vad det är. Det ser ut som att man ska bygga ihop några delar. Leon tar sig fram till Nisse.

– Kom du också Korre, säger Leon. – Vi kan väl tillsammans fundera ut hur delarna ska sättas ihop. Korre skiner upp, det syns att han blev lite gladare. De vill ha hans hjälp. Korre förstår direkt hur de ska göra och visar dem. Han ler stort.

Efter en kort stunds arbete är de klara. – En hundpool, det

måste väl valparna bli glada för. Tänk att kunna bada i den när det är varmt ute nästa sommar. Till dess kan de ju bädda i den till valparna. Då kan de inte smita ut på golvet.

De landar släden och parkerar den gömd bland några träd i en park i närheten av Bellas kompis hus. I samlad skara promenerar de fram till huset och knackar på dörren. Tjalle och Snövit kommer skuttande efter.

Valparna är svarta och lite lockiga och gudomligt söta. En kryper intill Nisse och slickar på hans hand. Olivia säger att det finns många som vill ha en valp och att de själva ska behålla en.

–  Tänk om vi skulle kunna ge en valp till Tomten i julklapp? Nisse tänker att ingen människa kan må dåligt när man får vara i närheten av en go och mysig valp.

Olivia ler ett stort och vackert leende. – Självklart, jag vill bara att valparna ska få vara hos snälla människor och ingen kan vara snällare än Tomten.

– Vi får kolla med honom om han orkar med fler djur, Nisse ser fundersam ut. – Han får snart träffa Tjalle igen och nu kommer Snövit också att vilja få hans uppmärksamhet.

Olivia berättar att natten när valparna skulle födas hade Molly börjat skrapa i soffan med tassarna, som om hon skulle bygga bo. Olivia tog bort henne från soffan och la henne i sin säng. Då började Molly skrapa med tassarna i sängen och Olivia lät henne hållas. När Molly började andas häftigt, hon flämtade, då förstod Olivia att födseln var nära.

Hon hade väckt Saga när klockan bara var halv sju på morgonen. Molly skulle inte behöva vara ensam, de satt båda två hos henne. Saga hade varit så orolig att det värkte i hennes mage. Hur skulle det gå? När det hade gått en timme såg man att magen knöt sig på Molly och en valp började synas i hennes rumpa.

Molly krystade, men det hade inte verkat som att Molly skulle orka få ut valpen. Olivia hade tagit på sig plasthandskar och försökte med fingrarna lirka ut den. Efter en stund landade valpen utanför Molly. Den hade en hinna runt om sig och Olivia drog av den. Men valpen var alldeles orörlig, låg bara helt stilla. Saga började gråta, hon trodde att den var död.

Men Olivia hade klappat på valpen och blåst den på nosen. Hon hade inte gett sig, klappade och klappade. Plötsligt hade valpen gnytt. Då grät både Saga och Olivia av glädje.

Det tog flera timmar innan alla valparna var ute. Alla var svarta. De åt och sov och gnällde och sov och åt, hela tiden. Bella lyssnar med stora ögon. Hon kan inte höra nog. Vilken tur att alla valparna överlevde.

Olivia frågar om de vill gå ut med Molly så hon kan få kissa. Korre och Leon hinner knappt komma utanför porten med henne förrän hon har kissat. Direkt efter tittar hon bedjande på dem, från den ene till den andre. De förstår att hon vill tillbaka till sina små ungar. När de är tillbaka springer hon fort till lådan där valparna ligger och börjar slicka dem. Bella ser tydligt att Molly älskar sina små. Säkert lika mycket som hennes egen mamma älskar henne.

 

 

20  Tankens kraft – lust, förälskelse och kärlek.  

 

– Vem är pappa till Mollys valpar? Bella funderar högt. – Molly är vit och brun, men alla valparna är svarta.

– Vi får fråga om vi kommer tillbaka för att hämta en valp till Tomten. Det skulle vara roligt att träffa valparna och Saga igen. Men säkert var det en svart och lockig hund eftersom valparna är svarta och lockiga. Troligen var det en svart pudel. Nisse klappar Bella på kinden.

– Varför skiljer mammor och pappor sig? Bellas mun darrar lite och hon tittar ut i den svarta rymden.

–  Tyvärr händer det att människor inte har tid att tänka på varandra eller ens tar sig tid att vara tillsammans. De kanske har olika intressen och utvecklas åt helt olika håll och skapar helt olika liv. Kanske träffar de någon annan på gymmet eller på sitt arbete. De tänker mycket på arbetskamraten, blir förälskade i denne istället och de får lust att vara nära varandra. Men även om man skiljer sig, kan man fortsätta att vara varandras bästa vänner. Det är också kärlek.

– Det är skillnad på förälskelse och kärlek. Förälskelse är tillfällig, den går alltid över. Man behöver inte ens känna varandra särskilt mycket. Ibland blir man kanske förälskad för att man tycker om någons utseende och gulliga sätt eller för att någon annan tycker att man själv är fin och speciell och båda njuter av den uppmärksamhet de får av varandra. Det är spännande, de är nyfikna och tänker på varandra hela tiden. Då får de lust att vara nära jämt. Innan man börjar bry sig om någon annan på riktigt, har många först varit ”för-älskade”. Det känns ofta på det sättet ”före” man älskar någon på riktigt. Under den tiden är det bra om man inte tar viktiga beslut för framtiden.

– I bästa fall hinner man lära känna varandra och kanske vill man vara tillsammans för alltid. Då börjar många längta efter att få barn tillsammans. Det händer också mellan två tjejer eller två killar. Om de vill få barn finns det olika sätt att lösa det.

–  Nu ska vi ta en sväng lite bakåt i tiden igen! Jag vill visa er något, håll i er! Släden skakar och jorden snurrar lite fortare igen. –  Titta på de snötäckta backarna här nedanför. Nisse har rest sig upp, han pekar neråt och de andra försöker se vad han pekar på.

– Tankar som väcker lust kan få många roliga saker att hända. Men det finns mycket som vi måste och vill göra, även utan lust. Vi gör till exempel läxor för att vi ska få det arbete vi vill ha i framtiden, vi arbetar så att vi ska ha råd att köpa mat, bo bra och åka på semester. Vi plockar undan och lägger våra grejer på sina platser för att vi ska kunna hitta dem senare.

–  Se på skidåkaren som susar nerför backarna och alla människorna som tittar på och beundrar honom. Han heter Ingemar. När han var sju år satt han i skolan och tänkte på skidåkning, kände lust för det och skrev på ett papper att han skulle bli världens bäste slalomåkare. Det blev han. Han fick bland annat två OS-guld och fem VM-guld. Hans lust gav honom mycket kraft och vilja att anstränga sig för att nå sitt mål.

–  Jag vill också åka skidor. Bella himlar med ögonen.

–  Klart att du ska prova det. Har man intresse för något så är det bra att testa. Blir man inte lika duktig som Ingemar så har man i alla fall roligt. Nisse ler, det syns tydligt att han tycker om Bella. Snart har släden landat i en driva och de är uppe i höga backar med skidor och stavar.

Leon tittar förvånat när Bella susar förbi honom på sina skidor. Han möter Korre som är på väg uppför backen. Korre tittar inte ens på Leon, han har blicken upp mot toppen och ögonen lyser av lycka.

–  Det här är inte min grej. Leon stannar till hos Nisse som har satt sig till ro i snön.

–  Inte min heller. Jag har märkt, att om jag inte i min fantasi kan se mig göra något, till exempel åka skidor, så får jag ingen lust att göra det… och om jag redan har lust så finns det i mina tankar nästan jämt. Tankarna och fantasin väcker lusten och det kan man känna inför massor med olika saker. När lusten kommer får man energi och vill gärna sätta igång direkt.

–  Man kan känna lust till allt man är intresserad av och tänker mycket på. Några tittar på vackra tyger och börjar tänka på en klänning de vill ha och får lust att sy den själv. Andra tittar på växter och får lust att plantera. En del kan till och med få lust att städa, när de ser röran och dammet hemma. Med lust kommer både energi och kraft. Nisse reser sig upp och skakar av sig snön.

–  Lusten får oss att vilja anstränga oss mer. Lusten försvinner ofta när andra säger till oss vad vi ska göra. Den börjar alltid med att man själv tänker på någon eller något som är viktigt för en själv. En mycket känd man, Martin Luther King, höll en gång ett mycket berömt tal. Han började med att säga: ”Jag har en dröm”. Han kände starkt för att påverka andra människor för att världen skulle bli lite bättre.

– Jag hatar att tala framför min klass. Min tjejkompis är nästan ännu räddare. Hon rodnar och tycker att det känns jättepinsamt. Det är bara några av mina skolkamrater som verkar tycka att det är okej att prata inför flera på en gång. Leon suckar.

–  Om det finns något som man vill eller måste säga till en grupp människor, men känner sig för blyg för att göra det, kan man träna. Till exempel kan man börja prata med några människor som sitter i närheten och man själv står framför dem. Ingen vet att man tränar. Man kan tala framför en spegel. Man kan också använda sin fantasi och försöka se sig själv hålla sitt tal inför en grupp om och om igen. Så småningom börjar man känna sig van. Då kan det gå mycket lättare att göra det i verkligheten och lusten att prata inför en grupp människor kan öka när man klarat det en gång. Förberedelse och träning är viktigt, det gäller alltid. Men försök inte lära dig talet utantill, bara de viktigaste punkterna.

Nisse och Leon går nerför backen med armarna om varandra. Bella dyker upp, svettig och röd i ansiktet. Nisse fortsätter –  vi får kraft av lusten, men vi styr våra liv med våra tankar. Så det gäller att välja bra tankar.

– Här har jag ett exempel: Tänk nu INTE på en rosa elefant! Nisse ler.

–  Hur gjorde du? Jag såg en elefant som var rosa. Bellas ögonbryn åker upp i pannan och hon spärrar upp ögonen. Hon ler förvånat. Kan Nisse trolla?

– Om jag tänker att jag INTE får glömma köpa ost, så blir det ofta som jag tänker. Jag glömmer alltså köpa osten. Nu får jag INTE rodna. Då rodnar jag. Om du slutar tänka på att du rodnar, händer det mer och mer sällan. Så tänk dig för hur du tänker, han ler. –  Tänk att du ska komma ihåg att köpa ost och att du kan allt du vill!

– Om du vill och får lust, kan du prova att rita ett eget spel. Om du kan få tag på en stor kartongbit kan du rita ett ansikte, klippa ut en stor öppen mun och kalla henne Sockerlisa. Din kompis och du kan tävla genom att kasta godis eller nötter in genom munnen. Tänk då bara på Sockerlisas mun och fokusera helt och hållet på att få in godiset i den. Troligen vinner du! Särskilt om du tränar mycket. Nisse skrattar.

 

 

21  Klok, klokare, klokast – ekonomi och mening med livet

 

Släden åker genom natten. Leon hör hur alla snusar. Själv sitter han och funderar över hur Tomten mår och hur ska det gå på julafton. Tomten är ju inte glad, hur ska han kunna sprida den julstämning som han har varit en mästare på att locka fram hos alla människor. Är man inte glad själv, då är det svårt.

Vad var det? Det hördes som om någon snyftade. Leon kollar bakom Nisse, Bella verkar sova gott. Det verkar vara Korre som gråter. – Hur är det Korre? Inget svar, bara tystnad. Korre låtsas att han sover. Leon sträcker ut armen och klappar Korre på kinden. – Du kan prata med mig! Du vet väl att man mår bättre om man berättar vad som är jobbigt. Jag är lojal och kan hålla tyst, berättar inte för någon annan.

– Jag tänker på min pappa, säger Korre tyst. – Han är en av de hemlösa, ingen bryr sig om honom. Han spelade bort sina pengar, kunde inte betala hyran och blev av med sitt hem, köper sprit för pengarna som han får från socialen eller som han tigger ihop.

– Det händer tyvärr alltför många människor. Nisse har hört deras samtal och suckar. Han ställer sig upp, verkar ta sats.

– Alla borde få lära sig hantera sin ekonomi, alltså sina pengar, då blir risken mindre att hamna i sådana svårigheter.

– Så här enkelt är det. Din ekonomi handlar om pengar som kommer IN, alltså inkomster som veckopeng eller lön. Pengar går UT, alltså utgifter, till exempel hyra av bostad, köp av godis, kläder och mat. Det viktiga är att vi är ekonomiska och hushållar med våra pengar så att de räcker till det vi absolut behöver. För att göra det lättare är det bra att göra en plan, en budget.

– Får vi pengar över, kan vi handla eller spara. Sparar vi lite varje månad kan vi bygga upp ett kapital. Om vi har ett enormt stort kapital, kan vi kanske leva på räntorna.

– Handlar vi för allt och pengarna tar slut och vi måste låna blir det stora problem om vi inte kan betala tillbaka.

Korre och Leon lyssnar uppmärksamt på Nisse och de nickar och verkar förstå. Bella sover fortfarande. Nisse sätter sig ner och fortsätter.

– Samhällets ekonomi fungerar på liknande sätt. Skatterna som vi betalar är inkomsterna som politikerna sedan fördelar på våra olika gemensamma utgifter, till exempel sjukvård, skolor, pen-sioner, bidrag av olika slag, poliser, fängelser och försvaret. Om de vill förbättra skolan måste de ta pengar från något annat som då troligen försämras. Det är politikernas uppgift att fördela skatten på bästa sätt och folket röstar på de politiker som de tror ska klara det och tycker som de själva gör.

– Planetens ekonomi är lika enkel. Kapitalet, alltså jordens naturtillgångar, tillhör inte bara oss utan även kommande släkter, alltså våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn. Naturtillgångarna är begränsade, som till exempel våra skogar, åkrar och vattendrag. Människan har länge tagit av och levt på kapitalet. Tar jordens kapital slut finns ingen att låna av.

– Jordens kapital minskar. Vi skulle istället kunna leva på räntorna som kapitalet ger. Räntor är bland annat det som växer och det som kan förnyas. För vårt behov av mat är det till exempel grönsaker, bär, frukter och spannmål. För vårt behov av elektricitet kan vi använda vindkraft, vattenkraft och solenergi.

– Pengar har inget värde i sig, kontanter är gjorda av papper och metall. Pengar motsvarar bara ett värde som gör det enklare att byta varor och tjänster.

Nisse sätter sig ner. – Förstår du? Han tittar vänligt på Korre.

– Ja, det var ju enkelt. Korre ler uppskattande mot Nisse.

– Men jag tycker synd om min pappa och det känns jobbigt. Tänk att han kommer att vara ensam på julaftonen och frysa.

Han får ingen god mat som vi får. Jag tänker att jag har gjort fel, för att jag inte har brytt mig om honom.
– Det är aldrig ett barns fel när vuxna gör fel och själva styr sitt liv så att det blir svårt. Varenda vuxen har eget ansvar för sig själv. Men vi kanske kan bjuda in honom till tomteverkstaden, säger Nisse som själv blir glad av tanken.

Tänk att kunna göra både Korre och hans pappa glada, så enkelt, tänker Leon.

– Vi kanske kan komma på en bra julklapp till honom? Nisse tittar frågande på Korre.

– Jag känner honom inte så bra, så jag vet inte vad han vill ha, säger Korre. De sitter tysta.

Inom Korre har det tänts en gnista av lust att göra något för sin pappa. Tänk så roligt det skulle vara att överraska honom på julen. Han kan inte sluta tänka på det. Vad skulle han själv vilja få i julklapp om han var i pappas situation. Pappa fryser såklart, termobyxor och en varm dunjacka, tumvantar av dun och en varm mössa och halsduk. Kanske en liten termos som man kan ha kaffe eller varm choklad i. Korre känner sig ivrig. – Jag vet, säger han och berättar vad han har tänkt.

Nisse avbryter – Det är bra julklappar, det blir han säkert glad för. Men din pappa behöver också någonstans att bo och vänner att prata med och reda ut sitt liv tillsammans med. Det måste alla ha, man vill känna att man behövs för någon annan. Annars är det svårt att känna att det finns någon mening med livet. Man blir inte lyckligare ju mer pengar man får, bara man har till det viktigaste. Man behöver också något att se fram emot och tänka på som ger lust och energi. Då får man ork att anstränga sig. När lusten fattas blir man bara trött. Vad tror du att din pappa tycker om att göra, frågar Nisse.

– Dricka sprit, svarar Korre.

– Det gör man inte för att man tycker om sprit, säger Nisse.

– Man missbrukar sprit för att man inte tycker om sitt liv. Det blir ett sätt att fly från det verkliga livet. Man dricker sprit för att man inte har något bättre att göra, för att man inte tycker om sitt liv när man är nykter och för att man vill glömma sina problem. Många dricker tillsammans med andra för då känner man sig inte ensam. Man blir bedövad av alkoholen. Just när man är berusad kanske man inte känner av att man har en massa problem. Man kanske till och med tycker att man mår bra. Men när man blir nykter mår man väldigt dåligt och vill inte göra om det. Men det gör man och mår sämre och sämre.

– Kroppen kräver sprit om man vänjer den vid det. Precis som den kräver godis, alltså sockret som till exempel finns i godis och kakor, om man vänjer den vid det. Men om man lyckas låta bli ett tag, kan det starka suget efter både alkohol, droger och socker gå över. Med vänner som stöttar varandra och som man kan ha roligt tillsammans med, kan man få ett liv som är roligare och mer värt att leva än att bara äta och dricka. Vad tycker ni själva är roligt?

Korre tittar på stjärnorna och verkar fundera.

– Jag är jätteglad när jag ska spela fotboll och när vi går till badhuset och jag får hoppa från trampolinen. Leon småler och ser nöjd ut.

– Jag älskar att baka med mamma! Bella reser sig upp. – Nu vill jag att vi åker hem snart!

Nisse förstår att Bella fick hemlängtan och lägger armen om hennes axlar för att trösta henne lite och fortsätter. – Det är kul att ha roligt tillsammans med andra, men också viktigt att man trivs ensam med sig själv.

Korre har suttit tyst en lång stund. – En del människor verkar vara klokare än andra.

– En del är födda lite intelligentare än andra och kan kanske räkna ut saker och ting lite bättre. Men det är inte säkert att de använder sin intelligens på ett bra sätt. Om man lär sig av sina misstag och använder sitt sunda förnuft, kan man bli klok och vis. Det är ännu viktigare för då kan man påverka sitt eget liv till det bättre och kanske till och med förbättra livet för andra. Eller vad tror du? Nisse tittar på Korre.

– Mening med livet kan vara att veta att man behövs och kan göra något för någon som behöver det. Det finns många som har slutat med droger och gått samman och börjat hjälpa andra och därför fått en mening med sina liv. Vi kan prata med din pappa om det Korre, om han kommer till oss på julen. Jag kan ta kontakt med honom och bjuda in honom, vad heter han?

Korre tittar med stora ögon på Nisse. – Han heter Olle, svarar han och känner att hans pappa är en viktig människa, som ska få vara tillsammans med de snällaste människorna som Korre har träffat.

– Jag har fått en jättefin idé, kanske Tomten också kan må bra igen. Alla tittar på Nisse.

– Hur tänker du? Leon kan inte vänta på att få höra fortsättningen.

– Jag tror starkt på människorna och att världen kommer att bli bättre. Det vill jag visa Tomten. Kan man åka bakåt i tiden så måste man väl kunna åka framåt och kolla lite hur det kommer att bli?

– Nu tycker jag att vi åker till tomteverkstaden och tar med Tomten till framtiden!

Bella sneglar på Nisse med stora ögon. Menar han allvar?

 

22 Resan till framtiden

 

Nu sitter de alla i spänd förväntan. De ska åka till framtiden, tillsammans med Tomten. Han ville först verkligen inte följa med. Bella blev ledsen, hon ville så gärna få veta vad som kommer att hända. Hon hade satt sig i Tomtens knä och berättat att hon var jättenyfiken och bett honom av hela sitt hjärta att komma med på resan. Tomten kunde inte motstå hennes önskan. Han gav med sig till slut. Han är ju innerst inne svag för alla barn och vill att de ska vara glada.

Äntligen, de är på väg, släden lyfter. Tomten sitter mellan Korre och Bella i baksätet. Det studsar och skakar. Tjalle ligger i hans knä och Tomten kliar honom bakom öronen. Grisen ser nöjd och belåten ut och har nog saknat Tomten.

Nedanför skymtar de planeten mellan molnen. Släden rör sig åt motsatt håll i en förfärlig fart. Bella sneglar oroligt på Tomten. Han sitter med sammanbiten mun och blundar hårt. Han är nog rädd, tänker Bella och tar hans hand i sin. Tomten trycker ömt hennes hand och ler en aning.

Leon kan inte räkna ut hur lång tid som har gått. Släden saktar in och stannar vid en trappa framför en stor vit port. Han förstår att de är framme. Tomten och Nisse går iväg tillsammans med armarna om varandra. Ingen av dem har en aning om vad de ska få se. Leon känner oro i magen. Mest oro för Tomtens skull eftersom han inte verkar ha någon kraft kvar alls. Han ser trött och ledsen ut. Leon förstår att Nisse håller om Tomten för att ge honom stöd.

Nu står de båda framför porten till framtiden. Den glider sakta upp och ett varmt ljus strålar emot dem. Nisse och Tomten försvinner in genom porten, som in i en dimma. När de inte syns längre verkar porten stängas av sig själv. De andra sitter kvar i släden. Korre äter på en bulle, men Bella och Leon har ingen aptit. De känner att något stort är på gång och kan inte slappna av. Aldrig tidigare har de känt sig så nyfikna. Det är svårt för dem att vänta på vad de ska få höra.

Väntan blir inte lång. Porten öppnas nästan direkt. Ljuset flödar ut i rymden och de ser skuggorna av Tomten och Nisse på väg ut. Så snopet, var de inte välkomna till framtiden? Leon känner sig besviken och ser på Bellas ansikte att hon också är det.

Nisse och Tomten pratar ivrigt med varandra. De ser glada ut och skrattar högt. Vad har hänt? Leon räcker Tomten sin hand för att hjälpa honom in i släden. Nisse puttar på från andra hållet. Tomten sjunker tungt ner i sätet. – Hå hå, ja ja, säger han.

– Hur gick det, vad hände, frågar Leon försiktigt och Bella smyger upp vid hans sida, nyfiken hon också.

– Detta var en upplevelse för en gammal man kan ni tro, säger Tomten. Har ni väntat länge? Det tog längre tid än jag trodde att det skulle göra.

– Jag förstår inte, Leon ser ut som ett frågetecken. – Ni kom ju ut på en gång?

– Det finns mycket som är märkligt. Tiden går inte att förklara på ett så enkelt sätt så att människor kan förstå den. Vi kan inte få svar på alla våra frågor. Jag kan inte förstå allt som vi såg i framtiden heller, men det viktigaste var mycket tydligt. Enorma gröna skogar är tillbaka, isen har slutat smälta och till och med växt till nästan samma storlek som tidigare. Luften är klar och fin över städerna. Jag såg att fiskebåtarna hade fått stora fångster, många familjer med barn var ute och köpte fisk, promenerade och verkade trivas. Många cyklade tillsammans i någon sorts familjecyklar, skrattade och verkade ha väldigt roligt. Tomtens ögon glittrar.

– Fossil energi används inte längre. Den finns naturligtvis kvar, bunden i jorden. Vi kommer att bära med oss minnet av människornas stora misstag från vår omoderna och outvecklade tid. Kol, olja och naturgas borde naturligtvis aldrig någonsin ha använts. På bara de senaste 100 åren hann vi nästan förstöra vårt eget liv på planeten. Men vi visste ju inte det. Precis som vi för länge sedan inte visste att man kan bli allvarligt sjuk av cigaretter och alkohol.

Tomten suckar och fortsätter. – I framtiden har vetenskapsmän forskat på tidigare erfarenheter som människor fått och lärt sig mycket av. Genom att också lyssna på unga och nyfikna människors forskning, har man kommit fram till hur människan kan leva utan att skada växtlighet, djur och natur. Det är ju människans enda chans att själv överleva. Vi är en del av naturen och måste naturligtvis leva på naturens villkor.

– Människorna var kloka nog att höja priset på fossil energi så mycket att det inte längre lönade sig att använda den. De flesta var arga i början och klagade på det höga priset på elektricitet och bensin. I framtiden använder man enbart förnybar energi som på olika sätt kommer från sol, vind och vatten. Många företag har hittat nya möjligheter att tjäna de pengar som de behöver för att kunna ha folk anställda och utveckla nya produkter.

– Husen är helt olika de som vi har idag, lägger Tomten till. Alla takplattor på husen är gjorda av någon sorts solceller och sådana finns också på ytterväggarna på de flesta byggnaderna. Husen är byggda för att behålla värmen så det behövs inte lika mycket elektricitet som på vår tid. Varma länder som Afrika är inte lika fattiga längre. Där har de massor med solenergi som de kan ta vara på och som ger dem inkomster.

Nisse avbryter med hög röst. Han känner att han inte har så lätt att komma till tals, men han vill också gärna berätta. – I framtiden går det att använda överskottsel från förnybar energi så att energin kan användas senare.

Tomten och Nisse pratar i munnen på varandra och båda har svårt att inte avbryta den andre.

Leon och Korre tittar med stora ögon och lyssnar spänt. Bella gullar med Snövit medan hon lyssnar. Snövit har fått en tomtemössa och är söt som en docka.

– Det bästa är att regnskogen är tillbaka och troligen de flesta av alla de djur som nästan dog ut under vår slösaktiga tid. Fisket är noga planerat för att inte havet ska bli utfiskat. Jag såg inte särskilt många småbåtar, men glömde att fråga varför. Tomten tittar frågande på Nisse. – Du tänkte inte heller på det?

– Nej, men de berättade för mig att det finns många naturskogar där döda träd får finnas kvar eftersom det gör att svampar, insekter och fåglar kan leva. Insekterna är nödvändiga för att växterna ska kunna föröka sig och ge människorna föda. Man har

naturen som förebild och har förstått att det är bra med mångfald av växter och att det inte går att ersätta gamla skogar med bara en enda sorts träd. I framtiden har man forskat på gamla tiders erfarenheter av växelbruk, precis det som Rutger på Svaneholm pratade om. Det betyder att man inte sår samma sorts växter på samma plats år efter år. Då ökar skördarna och man undviker att skadedjur och sjukdomar får fäste. Dessutom slipper man använda farliga gifter som många redan i vår tid tror försämrar människans immunförsvar. Nisse är tyst en kort stund.

– Förr odlade man mycket mat till djuren för att vi skulle få kött och mjölk. När vi i framtiden odlar mer av sådant som vi människor kan äta direkt, som alla sorters grönsaker, frukter och sädesslag, räcker maten till många fler. Nisse låter glad, rösten stockar sig och hans ögon glänser. – Det var fantastiskt att se att stora delar av skolgårdarna är odlingar som barnen lär sig att sköta. De får äta vad de vill och grönsaker, bär och frukter används också i skolmåltiderna.

Tomten verkar också vara rörd. Han harklar sig. – I framtiden har man fler växthus inne i städerna och där odlar man bär och grönsaker som är bra för allas hälsa. Då slipper man frakta mat från varmare delar av världen och det sparar mycket energi. Och tänk så bra, att man kan handla i närheten av där man bor. De flesta behöver ingen egen bil. På de stora parkeringsplatserna vid matvaruaffärer och varuhus finns det cykel- och bilpooler där man kan betala med kort för att hämta en bil som man sedan kan ställa vid en helt annan affär, till och med i en annan stad. Buss och tåg betalas genom skatten så många väljer naturligtvis det istället. Det känns ju nästan som att åka gratis. Människor i vår tid förstod inte vad de gjorde. Det hade kunnat gå riktigt illa.

– Jakten på ägodelar kunde leda till stress. En del trodde till och med att om de bara fick mer pengar skulle de bli lyckligare. Det var det allra tokigaste. Vi ville ha mer och mer och det höll på att kosta oss allt liv på jorden. Det allra bästa i framtiden är att människor har mer tid att träffas och ha roligt tillsammans. Med mindre krav slipper de arbeta långa dagar, fler människor får jobb och alla hinner vara mer tillsammans.

Tomten tystnar och tittar på Korre. – Vet du lille vän, i framtiden har nog varenda människa någonstans att bo, åtminstone en liten lägenhet. I närheten av där man bor finns ett kvarterskafé eller man kanske ska kalla det Portvaktskafé. Där samlas de som bor i kvarteren som finns runt omkring och människorna som bor där hör till sitt eget kafé. Där kan de få hjälp med hur de ska betala räkningar och skicka email till sina barnbarn och hämta postpaket. De kan fika tillsammans, lära känna och hjälpa varandra. Den ensamhet som väldigt många känner idag blir inte lika vanlig längre. Man är saknad om man inte kommer till sitt kafé, vännerna där hör av sig och undrar hur man mår eller vad som hänt.

– Människor i framtiden är friskare, i både kropp och själ. Därför sparar de många skattekronor eftersom det inte behövs lika många sjukhus och fängelser som idag. Nisse pratar medan han delar ut dricka till alla och tar sig själv en klunk av vattnet. – En del tjänar fortfarande lite mer än andra. Särskilt de som tänker långsiktigt och satsar på varor som inte skadar planeten. De jobben är de populäraste.

– När planeten sa ifrån genom översvämningar, bränder och vattenbrist, insåg äntligen människorna i krigande länder att alla är tvungna att vara sams och hjälpas åt för att rädda sig själva och varandra. Många länder gick samman i en gemensam världsregering och började hjälpas åt med de viktigaste frågorna.  Tomtens ögon lyser när han berättar.

– Folket var i början inte alls glada för förändringarna, men de förstod att de var nödvändiga. Ingen ledare kan längre själv ta makten över ett land och skrämma folk till lydnad. De utbildas i ledarskap och kärnvapen är avskaffade.

– Jag är så glad! Tomten darrar på rösten. Bella ser att Tomtens ögon är våta. Hon tar sin näsduk och torkar försiktigt. Han ler och fortsätter – tack för att ni tog mig med på den här resan. Nu längtar jag till tomteverkstaden.

– Vi ska leka julklappsspelet på julafton och i år ska alla bara ta med sig en enda inslagen present. Vi slår tärning och den som får någon av siffrorna 1 eller 6 får välja present först. Vi ska antingen ha gjort julklappen själv, som till exempel sylt, saft, bakade bullar, en teckning eller något annat. Annars får man ge något som man själv äger eller något man köpt på loppis.

Leon känner en stor lättnad, en glad gråt inom sig. Han är rörd av Tomtens glädje. Tårarna som kommer skymmer sikten för honom. Var är Bella? Han torkar sig i ögonen. Då ser han henne i Tomtens knä.

 

 

23  Lillejulafton

 

Leon ligger hemma i sin sköna säng, sträcker på sig och öppnar ena ögat. På golvet ser han Fia och Bella som sover tillsammans på madrassen. Bonussystern Fia kom igår. Pappa och hans fru Cilla måste åka in till BB. Barnet är på väg, vattnet har gått. Fia och Bella, som är i ungefär samma ålder somnade sent. De hade roligt och ville aldrig gå och lägga sig.

Leon hör mamma slamra i köket. Hon håller säkert på att göra frukost. Leon vänder sig på andra sidan, han har haft en skön dröm och vill tillbaka in i den. Men drömmar försvinner nästan direkt när man vaknar. Han saknar drömmen men känner sig fortfarande glad av den.

Medan han ligger där i sängen, känner sig sömnig och blundar, börjar det snurra och plötsligt är han tillbaka i tomteverkstaden. – Vill ni ha nybakade lussekatter? Nisse står framför dem och nu är Fia också med. Hon tittar sig omkring med stora ögon. – Välkommen, det är lillejulafton här idag. Det finns nylagad risgrynsgröt också, säger Nisse. – Vi ska fira som vi brukar och ni är välkomna att vara med.

De går ut i köket och sätter sig vid bordet. Bella har redan en bit lussekatt i munnen och Korre ligger som vanligt i kökssoffan med en lussekatt i var hand. Leon sitter vid bordet när han får syn på ett lurvigt ben när dörren mot hallen öppnas. Han sätter hjärtat i halsgropen. Nej, det får inte vara sant, han kommer plötsligt ihåg monstret som gömde sig i vedboden. Nu är detta monster på väg in i köket, vart ska de ta vägen? Leon trampar nervöst med fötterna och sätter sig närmare Nisse. In kommer Peter. Javisst ja, det var ju spindeln Peter som de trodde var ett monster, som blev rädd och stor när de högg veden. Leon blir glad över att se honom igen.

– Är lussebullarna färdiga, frågar Peter.

Luciatärnan skrattar. – Det var du Nisse, som lärde Peter att tycka om lussebullar. Vi är så glada att han är tillbaka. Jag tror att han har gått upp en hel del i vikt nu. Nu känner han sig stor ganska ofta, som nu, även när han mår bra. Vi är glada för det är lättare att se honom nu. Han verkar inte bli så rädd längre. Vad har ni gjort med honom? Hon tittar med ett leende på Bella som ser glad ut.

Leons hjärta slår fortfarande väldigt fort av överraskningen. Nu vet han ju att Peter är snäll. Peter närmar sig Leon. – Kan jag sätta mig här, frågar han. Leon nickar. Han skäms lite för att han blev rädd först.

 

Bella rusar fram till Peter för att säga hej. Hon är snabb och snubblar och ramlar rakt i famnen på Peter som tar emot henne. Spindeln skrattar så han kiknar. Leon kan inte heller hålla sig för skratt.

– Detta är min nya syster Fia, säger Bella och pekar på Fia som skräckslagen står en bit ifrån och tittar på dem med stora ögon. Bella lägger armarna om Fia för att lugna henne. – Peter är den snällaste av alla spindlar.

Peter sätter sig mellan Leon och Nisse. – Jag minns hur du kom med de goda lussebullarna till mig ute i garaget, säger han till Nisse. Jag var så hungrig men jag ville inte gå in i köket för det verkade som att de flesta människorna var rädda för mig. Jag försöker göra nytta som alla andra spindlar. Jag äter insekter och smådjur som människor inte vill ha inomhus. Jag kände mig ledsen för att nästan ingen tyckte om mig.

– Jag har förstått att Tomten inte mått så bra, fortsätter Peter.

– Tomten har försökt vara snäll mot människorna länge, säger Nisse. I år var han trött för att människorna bara vill ha mer och mer, men de blir inte gladare för det. Nu får Tomten vila sig på soffan, tillsammans med oss. Han kan titta på när vi leker. Kanske orkar han vara med i leken.

– Pratar ni om mig, Tomten kommer in genom dörren, rak i ryggen och nykammat skägg. Hans ögon glittrar. – Imorgon ska det bli roligt med julklappsspelet, jag har bara fixat en enda julklapp i år. Undrar vem som ska få den? Det ligger många spännande julklappar under granen. Det blir lugn och ro så vi hinner njuta av friden, julstämningen och sången.

Korre tittar överraskat på Tomten och skiner upp i nästa sekund. Han ställer sig upp och börjar sjunga: – Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få ….

Luciatärnorna kommer fram från olika håll och fortsätter:

– Stjärnan har en sällsam makt
Och när du din önskan sagt
Från en silverstråle klar
Du får ditt svar

Ödets fe
Kan vackra gåvor ge
Åt alla de som tro
På himlens stjärnor

(Ur Disneys Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul)

– Vilken stor skillnad på Tomten. Julen är visst räddad, viskar Leon till Nisse.
– Det var det som var meningen med vår resa. Det var min tanke hela tiden. Den var nödvändig och den blev lyckad, tack vare att ni andra följde med. Nisses ögon glittrar. – Det blir fint imorgon.

– Vi leker sångleken, utbrister Bella som är smittad av den vackra sången och av Tomtens glädje. – Vi sjunger en sång så långt vi kan och sedan ska vi börja nästa sång på sista bokstaven som förra sången slutade på. Du kan väl börja Korre, du sjunger så fantastiskt fint.

Korre ser stolt ut, ställer sig framför dem och sjunger högt:         – Imse vimse spindel, klättra upp för tråN… Bella fyller i: – Nu är det jul här i vårt huS… Leon harklar sig och fortsätter: – Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du fÅ… Nisse funderar snabbt: … – Åh än slant den hit, åh än slant den dit, åh än slant den ner i dikeT…

– Vi kan väl leka ”Ett skepp kommer lastat” på samma sätt, säger Leon. –  Jag börjar med att säga ett ord, till exempel: Ett skepp kommer lastat med djur, frukter, växter, länder eller städer. Nästa ord börjar på den bokstav som mitt ord slutade med. Sen fortsätter vi tills vi inte kommer på fler ord. Alltså någon säger tigeR, nästa RåttA, nästa Antilop….

 

 

24  Julafton

 

Leon vaknar av att han blir smekt på kinden. Han öppnar sina ögon och ser mamma sitta på huk vid hans säng. – God morgon Leon, du har blivit storebror till en liten pojke. Leon blir klarvaken och sätter sig upp. En pojke som han kan spela fotboll med och som han kan lära allt han själv kan. Han känner sig stolt.

– Han ska heta Nisse, säger han självsäkert.

– Cilla och babyn ligger kvar på sjukhuset över natten. I morgon får ni träffa dem.

Leon stiger upp. Allt är så fint i lägenheten. Granen lyser och det hörs julmusik från radion. Bella och Fia är redan uppe och äter frukost. Han känner att han är tillsammans med människor som betyder mycket för honom och som han bryr sig om.

Han skulle kunna göra vad som helst för dem allihop om det skulle behövas. Det är en skön känsla som sprider sig i kroppen.

– I år kommer inte tomten, säger han. – Hur vet du det, säger mamma förvånat.

– Jag bara vet, säger Leon och tittar på Bella och Fia med ett leende. – Det behövs inte. Det kommer att bli en fin jul i alla fall.

– Vi har redan fått en fin present, en lillebror, säger Fia.

– Vi kan fixa julklappar själva, har vi julklappspapper? Bella rotar i ett skåp i köket där de brukar förvara presentpapper och fina band.

Tomten hade mått dåligt länge och inte hunnit förbereda julklappar. Nu mår han bra igen. På lillejulafton hade han sagt att alla barnen får hjälpa till att slå in julklappar som gör julaftonen extra rolig, julklappar som man kan ha roligt med på julaftonskvällen. Jag ska slå in en kortlek, tänker Leon. Då kan man spela 31. Alla får var sina tre kort. Man får lägga ett och ta ett nytt. Den som får 31 poäng först vinner. Klädda kort har 10 poäng och ess har 11.

– Jag vill inte ha några julklappar för jag får inte plats med fler saker i mitt rum, säger Bella. Jag ska slå in block och färgpennor, jag har massor i mina lådor, tänker hon. Jag ska skriva ord på lappar och så kan vi ha en tävling där var och en ska försöka rita det som står på lapparna. Man ska vara två lag och en i varje lag ska rita vad som står på en lapp och sedan får alla i andra laget gissa vad det föreställer. Lagen får poäng när de lyckas. Bella skriver: jordgubbe, blomma, hund, bil, drake, hus, barnvagn, napp, gran, moln… Hon tycker det känns som en evighet tills det blir kväll, men det är en härlig förväntan.

Nu ligger det några fint inslagna klappar under granen och det är fint städat överallt. Efter maten ska det bli roligt, Leon ser fram emot det.

Bella och Fia sjunger samma sång, om och om igen… ”Nu tändas tusen juleljus”. Samtidigt tänder och släcker de granen, genom att snurra på en av lamporna varje gång.

Mamma har städat huset extra noga och alla vill att det ska vara fint på julafton så de är extra noga med att hålla det så. Det är en alldeles speciell och högtidlig stämning i luften. De har tagit på sina finaste kläder.

Stillhet, tystnad och alla dessa lysande stjärnor. Leon känner frid inom sig. Vår planet är så liten på sin färd i rymden. Det känns som att det inte finns några problem. Inte större än att vi kan klara dem om vi hjälps åt, tänker han. Alla är tysta, ingen verkar vilja störa med någon oviktig tanke och det är bara gemenskap som känns, med allt och alla.

– Kom, ropar mamma, Tomten är med i teven. Leon hajar till, vad kan ha hänt? När han kommer in i vardagsrummet sitter redan Bella, Fia och mamma framför nyhetsprogrammet. Där sitter Tomten i en soffa och blir intervjuad. Han ser nöjd ut.

– Jag vet nu att vi kommer att få en bättre värld och att alla världens ledare, chefer, politiker, lärare och föräldrar kommer att förstå att de ska hjälpas åt att arbeta för det, säger han med ett leende.

– Jag litar på barnen också, säger han vidare. – De förstår mer än många vuxna. Till exempel vet barn att det är viktigt att leka, ha roligt, hjälpas åt, att alla får vara med och att alla ska ha det bra.

Så fick alla barnen ändå träffa Tomten på julafton. Leon är stolt över Tomtens inlägg i programmet och glad över att han har fått lära känna honom på riktigt. Imorgon ska Leon få träffa sin lillebror Nisse för första gången. Den bästa julklappen. Leon känner förväntan. Precis som det ska kännas på en riktig julafton.

Plötsligt knackar det hårt på dörren, men nej, Tomten ska ju inte komma, han var ju nyss i teveprogrammet.

Bella springer fram till dörren och öppnar. – Pappa, ropar hon och överöser honom med pussar. Leon går sakta ut i hallen, tittar osäkert mot dörren. Han ser pappa sätta sig ner och öppna sin famn för honom. Han tvekar. Bella puttar fram honom. Leon kastar sig i pappas famn och håller hårt om honom.

– Pappa, viskar han. – Du kom, du är den allra bästa pappan.

Radion spelar igen och igen den fina sången …

– Tänd ett ljus och låt det brinna. Låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen. Tänd ett ljus för allt du tror på, för den här planeten vi bor på. Tänd ett ljus för jordens barn…. och lova att va rädd om dig själv! 

(Text och musik Niklas Strömstedt och Lasse Lindbom)

 

 

Förslag på några bra länkar:

 

bris.se  Barnens rätt i samhället

el.se Hitta det bästa och billigaste elavtalet
fn.se  Förenta Nationerna
folkhalsomyndigheten.se
iffs.se  Institutet för framtidsforskning
jarnvag.net
matteboken.se  Mattehjälp för alla årskurser
mind.se  Arbetar för psykisk hälsa
naturskyddsforeningen.se
naturvårdsverket.se
NRM.se Naturhistoriska museet
popularhistoria.se
RFSU.ineko.se.  Wow! En liten tidning om stora frågor. Går att beställa gratis
RFSU.se/se-vad-vi-gor/nara-dig/poddar/wowpodden/ En podd för unga mellan 9 och 12 år
tekniskamuseet.se
trafiktestet.se  Kolla dina trafikkunskaper
UNISEF.se United Nations Children’s Fund
vattenfall.se
wheretovisit.com   Lär dig om olika länder (engelska)
WWF.se Världsnaturfonden

WHO.int Världshälsoorganisationen.se

 

 

 

 

 

 

Gullmay Idman

har en bakgrund i statsförvaltningen som ekonomi– och personaladministratör och insåg då nödvändigheten av att man hushållar med den viktigaste resursen, människan. Bland annat genom att var och en ska få sina egna viktiga behov av utveckling tillgodosedda.

Hon har tidigare i både föredrag och skrifter, total upplaga nästan 300 000 ex, enkelt och klargörande tagit upp existentiella frågor som bland annat har handlat om positiva attityder, spänningsbehov, missbruk, ansvar, kriser, konflikter, självförtroende och ledarskap.

Skrifterna och denna bok kan beställas i bokhandeln och i bokshop på www.idmans.se.