Tankarna styr våra liv, lust kommer av tankar på det/den man tycker om

Lusten är den bästa drivkraften

Jag var ett nervöst barn, hade alltid ont i magen när jag vaknade på morgnarna. Redan som sjuåring kom jag på hur jag skulle hantera min nervositet. Varje morgon innan jag steg upp, låg jag och tänkte på allt roligt som skulle kunna hända under dagen. Jag kunde alltid komma på något, som skulle bli roligt. Det kunde vara att vi skulle få blodkorv till middag i skolan, på den tiden tyckte jag att det var gott. Det kunde vara att jag skulle få ha en ny blus på mig eller att vi skulle ha teckning eller skriva uppsats. Varje dag kom jag på något som jag tyckte skulle bli roligt och när jag hade gjort det hoppade jag upp ur sängen, sprang ut till min mor i köket och sa: Det är så kul idag för idag ska vi få blodkorv till middag.

Min mors minne var att en av hennes fyra ungar var alldeles speciellt positiv och började varje dag med orden: ”Det är så kul idag”. Egentligen var det precis tvärtom. Det var för att jag tyckte att livet var jobbigt och besvärligt som jag började leta efter guldkorn. Det är precis samma anledning till att jag skriver mina små skrifter, håller föredrag och skriver den här bloggen. Jag tycker fortfarande att livet är så pass jobbigt och besvärligt för både mig själv och andra att jag vill påminna om att det hjälper att leta guldkorn. Men du behöver egentligen inte leta efter dem, du kan själv stoppa dit dem och du kan stoppa dit hur många som helst. Det finns ingen gräns för hur roligt man får lov att ha, varenda dag.

Men varför ska man vänta tills det blir morgon. Numera vet jag att det är ännu bättre om man börjar tänka på det roliga redan på kvällen, precis innan man ska somna. När hjärnan slappnar av får vi tillgång till en större del av den. Då kan vi passa på att programmera om vår hjärna. Den är kanske felprogrammerad från början. Du duger inte, så bör man inte göra, du hade två fel på provet, det klarar du aldrig, pojkar får inte gråta, du är alldeles för liten för att göra så, du är alldeles för stor för att bära dig så dumt åt.

Vi ska istället skriva ner en lista på hur duktiga vi tycker att vi har varit i olika situationer och tänka på det. Vi kan tänka på att vi faktiskt inte ser så illa ut heller. Vi kan plocka in lite fina tankar om vår man eller vår fru. Vad var det jag tyckte så mycket om när vi träffades? Vi kan tänka på allt roligt som ska hända framöver.

Har du märkt att du ofta vaknar med samma tankar och i samma sinnesstämning som när du somnade. Om du blev ovän med din man eller din fru precis innan du somnade, om han eller hon sa något dumt, då är detta det första du tänker på när du vaknar. Tänker du positivt när du somnar, då är du glad redan när du vaknar och jag tror att du har finare drömmar också. Så småningom blir hjärnan van att tänka positivt. Men vi måste räkna med att det tar tid att vänja sin hjärna vid ett annat sätt att tänka. Ge den ett par år, sedan ser du på dig själv och på livet på ett helt annat sätt, om du inte har tänkt positivt förut. Ditt liv kommer automatiskt att förändras när du förändrar ditt tänkande. Ju sämre du tänker idag, ju mer kan du förändra ditt liv till det bättre.

Vi kan bestämma mycket över den fina dator som vår hjärna är. Vi kan bestämma att vi ska vakna nästa dag klockan sex. Då gör vi det. Du kanske invänder? Klarar du inte det beror det på att du inte har tagit beslutet. Min syster Tina hade inte heller tagit det beslutet. När hennes dotter Malin var sju år och hade börjat skolan hade de problem med att vakna eftersom hon var likadan som sin mamma. Jag var där en kväll och satt på Malins sängkant. Jag frågade henne om hon inte visste om att hon hade en klocka inne i huvudet. Om du bestämmer dig för att vakna klockan sex, då gör du det, sa jag. Små barn tror ju på vad man säger, så Malin tog beslutet. Sedan hjälpte hon sin mamma att vakna om morgnarna.

Det blir som vi tänker, vi blir vad vi tänker och vi har själv ett ansvar för vad vi tänker. Jag höll föredrag en gång för en grupp kvinnliga chefer. De hade varit ute och spelat golf tidigare på dagen. Ni vet ju själv, sa jag, att om ni står där på golfbanan och ska slå ett slag och det finns ett vattenhinder framför er, då tänker ni: Bara nu inte bollen kommer i vattnet, bara inte bollen kommer i vattnet. När ni sedan svingar klubban, hamnar bollen i vattnet, för det var den informationen som hjärnan fick, ”vattnet, vattnet”.

Jag fick ett vykort från ett par av dem några dagar senare. De skrev: ”Ja, du hade rätt. Vi tänkte hela vägen i bilen på väg till flygplatsen: Nu får vi inte missa avfarten till flyget, nu får vi inte missa avfarten till flyget”. Ja, de missade både den och flyget hem också.

Hjärnan bryr sig inte om ordet ”inte”, den ser bara bilden av vattnet. Jag kan bevisa det för dig. Försök nu att göra som jag säger. Tänk nu inte på en myra som har hög hatt! Tänk inte på en myra som har hög hatt! Tänk inte att den hatten är prickig!

Av samma anledning hjälper det inte särskilt mycket när vi säger till våra barn: Spill nu inte, eller när vi säger till andra personer: Rök inte så mycket, drick inte så mycket. Vi väcker bara deras tankar på det som vi inte vill att de ska göra.

 

Den eviga bantningen

När man bantar så tänker man: Nu får jag inte tänka på mat, inte tänka på mat och så blir man hungrig på en gång. Jag får speciellt inte tänka på choklad. Oh, vad gott det skulle vara. Därför äter man mer och går upp i vikt när man ska banta. Det är i alla fall jag övertygad om.

Jag har hört att man lär ut sådant som man själv behöver lära sig. Så jag lyssnar på mig själv medan jag håller föredrag och en gång tänkte jag: Varför gör jag inte så här själv? Jag ändrade mitt sätt att tänka och gick ner sju kg utan att anstränga mig. Man ska tänka på det man får tänka på istället. Så jag tänkte: ät mer, ät mer – fibrer, frukter och grönsaker. Lusten vaknar med det man tänker på.

När man är mätt ska man handla nyttigt. När man sedan blir hungrig så tänker man på vad man har i skafferiet och kylskåpet. Om där bara finns nyttig mat då blir man sugen på det.

Lusten att lära kan komma av en fråga eller en berättelser som väcker lust att få veta mer. En trasig klocka kan ge någon lust att reparera den. En bit mjukt trä och en täljkniv ger någon lust att tälja. En dator ger någon lust att försöka. En bil lera ger någon lust att dreja. En ny bok får man lust att läsa i. Ett nytt vackert tygstycke ger någon lust att sy. En tom tavelduk ger någon lust att måla. En tom lägenhet ger någon lust att inreda. Ett problem ger någon lust att lösa det. Ett hus som är förfallet ger någon lust att repa­rera. En glad och trevlig människa får man lust att lära känna osv. Lusten bor i våra sinnen – synen, hörseln, smaken, lukten, känseln. Lusten är vår längtan efter upplevelser.Lusten vaknar inte av sig själv, lusten vaknar av tankarna. Tänk på ett vacker tygstycke, sa jag en gång på ett föredrag och höll upp armarna som om jag höll upp tyget. Lite senare sa en kvinna i publiken: …då när du höll upp det blommiga tyget. Tänk att hon kunde se sitt tyg! Kanske fick hon lust att sy när hon såg det.

En föreläsare uppmanade sin publik att blunda och tänka att de var i en simhall. Tänk dig att du går bort till hopptornet. Tänk att du går upp en meter, två meter, tio meter, du går ut och tittar ner i bassängen och hoppar. Jag satt i publiken och blundande. Jag gick till hopptornet i min fantasi, jag gick upp en meter och två meter, men där stannade jag. Inte ens i min fantasi klarade jag att gå upp tio meter och kasta mig i vattnet. Då kan vem som helst förstå att jag aldrig någonsin kommer att göra det. Inte förrän jag möjligtvis kan se det i min fantasi kan jag lyckas. En förutsättning är att jag vill. Först måste jag vilja, sen måste jag välja att våga, sen måste jag kunna se mig själv göra det i fantasin.

När Ingmar Stenmark var nio år skrev han på en lapp i skolan: ”Jag ska bli världens bäste slalomåkare”.

Min väninna Britten är designer i Spanien, hon syr fantastiska kläder och jag har haft glädjen flera gånger att visa hennes kläder för små grupper av kvinnor. En gång sa jag till Britten att hon måste sy en fin dress till mig som jag skulle ha på mig när jag ska vara med på TV. ”Ska du vara med på TV”, frågade Britten imponerat. Ja, sa jag, men det är ingen som har frågat än.

Inom ett år efter detta var jag i TV iklädd den fina dress som Britten hade sytt. Detta var inget övernaturligt. Har man bestämt sig för ett mål, då är man fokuserad på det. När det då kommer en annons i en morgontidning med en efterlysning av kvinnor som vill vara med i TV-programmet ”Bara med Britt (Ekland)”, då visste jag ju redan att jag ville vara med. Jag tog naturligtvis telefonen direkt och ringde och var antagligen en av de första och visst fick jag vara med och berätta om mina fyra hjälpmål.

Har man lust att vara med på TV men inte tagit beslutet, ser kanske samma annons men lägger den åt sidan för att de ska titta lite mer på den så småningom och plötsligt är chansen borta.

Här kan du se ett utdrag ur programmet.

Gullmay i "Bara med Britt"

Här är jag med i "Bara med Britt" och berättar om mina fyra "hjälpmål" för många år sedan 🙂

Publicerat av Gullmay Idman, författare och föreläsare den 24 januari 2018

Sluta röka kan bli mycket lättare

Jag började dumt nog att röka som vuxen. Vid min skilsmässa rökte jag nästan en hel ask cigaretter om dagen. Först försökte jag sluta genom att dra ner på min konsumtion. Tre cigaretter om dagen skulle nog minska begäret, tänkte jag. Men jag satt bara och tittade på klockan. Nu är det bara tre timmar tills jag får ta nästa cigarett, tänkte jag. Mina tankar handlade mest om cigaretter och då kan man naturligtvis inte sluta röka. Då blir man ju bara sugen.

I den vevan köpte jag ett hus som jag som ensamstående mamma inte hade råd med om inte jag slutade röka. Det kostar ju en hel del pengar att röka. Nu hade jag inte något val. Jag var tvungen att sluta och då tänkte jag att det inte fanns några cigaretter som var till för mig och så slutade jag att tänka på cigaretter. Plötsligt var det inte alls svårt att sluta.

Jag var inte så beroende av nikotinet för jag hade inte rökt så länge. Men jag var mycket starkt beroende av vanan att föra cigaretten fram och tillbaka till munnen. Nu kommer jag inte längre ihåg känslan och förstår inte riktigt hur jag kunde tycka det var något att lägga tid på.