Den perfekta människan

Den perfekta människan

Den perfekta människan finns inte men kan jämföras med en planta och beskrivas så här: Det kommer ett litet frö i jorden, sedd och älskad av sina föräldrar och hjärteroten växer. Där inne känns självkänslan. Den lilla plantan tar sitt första steg och det första bladet av självförtroende växer fram. Oh, vad duktig du är, säger föräldrarna. Det känns gott i hjärteroten som växer ytterligare och plantan vågar växa ytterligare ett blad, går i skolan, utbildar sig och får höga betyg. Händelser i livet bearbetas genom att känslor av sorg, ilska, glädje är tillåtna och ges utlopp för. Plantan har väl genomtänkta värderingar som plantan både står för och lever efter. Hjärteroten växer djupt grundad i jorden och plantan får energi att utbilda sig i enlighet med sina värderingar och får kanske ledande befattningar. ”Kontaktrötterna”, de nära relationerna är många, de växer och ger stor kraft till plantan. Plantan vattnas med kärlek, beröm, ansvar, respekt och blir accepterad precis som den är.  Nu börjar plantan blomma och så småningom kommer frukterna.

En av frukterna av att ha ett gott självförtroende och god självkänsla är god hälsa. Jag har hållit föredrag för många i sjukvården och de brukar hålla med om det.

En annan av frukterna är skönhet. För visst blir man vackrare när man har gott självförtroende och god självkänsla. Den skönhet vi hade i ungdomen den försvinner med åren. Men skönheten som kommer inifrån växer med den livserfarenhet som kommer efterhand som tiden går. När man vågar vara sig själv och när man våga uttrycka det man vill. Detta kan väl kallas att man är en personlighet? Men alla är egentligen personligheter menar jag, men alla har inte tagit reda på vilken personlighet de har och alla vågar inte visa sin personlighet utan försöker istället likna någon annan. Man skulle kunna tänka sig att skönhet också är utstrålning och karisma, men jag menar att just detta kommer av lust. När människor brinner av lust glittrar det i ögonen, det strålar om människan som lätt får andra med sig. Men det är inte säkert att det som en del människor brinner för är något som är gott för andra. Många av världens mest skrämmande ledare har haft stor karisma.

Ytterligare frukter är goda relationer med andra människor. För när man själv mår bra och accepterar sig själv med fel och brister är det mycket lättare att förstå andra och acceptera dem precis som de är. Då orkar man lyfta andra och deras positiva egenskaper. Lennart Hyland var den programledare som i sitt program lyfte fram många nya förmågor. Förlorade han på det? Blev han mindre? Nej, han blev större. Han blev den populäraste programledaren på svensk television, en legend. Vilket inte betyder att han var en perfekt person.

 

Vi blir som vi förväntas bli

Det ser ju inte ut som i beskrivningen ovan. Vi blir uppfostrade på olika sätt och blir som vi förväntas bli. Det kan ibland bli så att det kommer ett litet frö i jorden, sedd och älskad av sina föräldrar och då växer hjärteroten. Men du kanske vara stor och stark och inte gråta, men är så duktig när du tar dina första steg, extra duktig när du utbildar dig och fantastiskt duktig när du blir chef eller politiker. Det känns ganska bra i hjärteroten, men du går mest in för att bli duktig och har inte så mycket tid över för dina nära relationer eller dina egna känslor.

Det blev ju inte så bra. Det blir inte heller bra när det kommer ett litet frö i jorden, sedd och älskad av sina föräldrar och hjärteroten växer. Men du är så gullig när du gråter och du har många relationer med dina dockor och dina väninnor. Du behöver inte bli chef eller politiker. Du behöver inte ens hålla tal på fester.

Det är inga större problem för de här plantorna. Men jag tycker det skulle bara bra om den ena plantan ville hjälpa den andra genom att berätta att man inte alls blir stor och stark av att inte gråta. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att få gråta. Jag är övertygad om att man blir friskare både fysiskt och psykiskt om man gråter när man behöver. Jag glömmer aldrig en man som för över fyrtio år sedan berättade för mig att han trodde det var något fel på honom, för han kände alltid för att gråta när han såg sorgliga filmer. Jag blev förvånad att han kände det så. Jag tycker ju att det är självklart att gråta när jag känner för det. Och det gör man ju bland annat när man ser sorgliga filmer. Sedan dess har jag frågat många män, som jag har träffat på tu man hand, om de inte ofta känner för att gråta. Jag har verkligen fått bekräftat att det är en vanlig mänsklig känsla.

Det skulle också vara bra om den andra plantan vill hjälpa den första plantan, genom att berätta att hon är duktig som talare och att hon har kompetens att söka jobbet som chef eller engagera sig politiskt. Ju mer vi hjälper varandra ju fortare får vi gott självförtroende och god självkänsla och kommer att känna oss som hela människor.

Det kommer att ta tid att vi blir jämställda och det är inte det största problemet i samhället, menar jag. Ett större problem är att det ibland kommer ett litet frö i jorden som inte är sedd och älskad av sina föräldrar. En planta som inte har någon som stöttar den i att våga ta några steg över huvud taget. Dessa människor gör inte så mycket väsen av sig, du märker dem knappt. Men de finns och lidandet är enormt, ibland klarar de inte av att orka leva.

Det finns ännu värre exempel. Ibland kommer det ett litet frö i jorden, inte sedd och älskad av sina föräldrar men var kraften kommer ifrån kan man undra. Det finns nämligen de som har missuppfattat detta med självförtroende. De tror att det gäller att synas så mycket som möjligt, de skjuter stora vassa grenar, högre än alla andra. De kan allting bäst. De vet bäst för andra människor: du är sjuk och du är frisk. De styr och bestämmer över andra människor. De säger en massa svåra ord som ingen begriper bara för att du ska känna dig dum, så att de får känna sig stora. En del köper pistoler eller är med i stora gäng för de vill känna sig stora och farliga för att andra ska känna sig mindre och rädda. De tar lusten, energin och självförtroendet ifrån andra människor. Vi kallar dem psykopater. De har ingen empati och känner inget ansvar. Men de är duktiga på att visa empati, ansvar och på att dupera och manipulera andra.

Vi blir irriterade på de stöddiga människorna. Vi vill trycka till dem. Vi vill sätta en del av dem i fängelse. Men om vi tittar under jorden, så finns där kanske bara en liten eller ingen rot alls. Jag tror att vi skulle spara många skattepengar, kunna stänga både fängelser och sjukhus, om vi fick alla barn att känna sig stora redan från början.


En man sa att jag hade fel

Jag brukar alltid uppmuntra mina åhörare att berätta om de tycker att jag har fel och jag tycker om att få synpunkter på vad jag har sagt. Det blir nya pusselbitar för mig som kanske gör att jag kommer vidare i mina egna funderingar. En gång kom en man fram till mig efter ett föredrag och sa: Du har fel. Du säger att alla människor är lika starka från början. Jag har två barn och vi har alltid behandlat dem på samma sätt. Men de är inte lika starka.

Jag hade inget svar på det han sa utan behövde tid att fundera. Jag tänker bäst när jag stryker. När jag kom hem satte jag i kontakten till strykjärnet och tänkte att jag nog skulle hitta svaret i bilden om plantan. Svaret kom direkt. Om man behandlar en ros och en kaktus på samma sätt, då dör den ena. Men om man behandlar en kaktus så som en kaktus ska bli behandlad, kan man till och med få en kaktus att blomma.

Är du en ros eller en kaktus? Eller är du en hög tall eller en marktäckande väst? Och vem har bestämt hur hög du ska bli? Om dina föräldrar har försökt få dig att växa på höjden och din personlighet är att vara så heltäckande som möjligt och kunna lite av det mesta, kanske du aldrig når upp till ett gott självförtroende. Om du ska bli behandlad som den person du är måste du själv först ta reda på hur du vill växa och själv sätta ribban i den höjd som gör det möjligt för dig att nå upp till. För att inte bli uttråkad och för att växa i ditt självförtroende kommer du säkert att höja den efterhand som du växer.

En kvinna ringde till mig efter ett föredrag och tackade för att jag hade sagt just detta. Hon berättade att hennes föräldrar hade önskat att hon skulle bli ”en hög palm”. Jag blev en liten palm, sa hon. Men nu har jag kommit på att jag är en gräsmatta, för jag har alltid låtit människor trampa på mig. Nu gör det inte längre något om de trampar på mig, sa hon, för nu orkar jag lyfta dem. Vilken bra bild tänkte jag, en gräsmatta som lyfter andra måste ju vara en bra ledare för den får ju andra att växa.