Mitt första hjälpmål: Sprid en glad stämning och gör något roligt varje dag – då blir livet roligare

Positivt tänkande räcker inte, men det gör livet lättare och roligare

Jag började med positivt tänkande när jag var sju år. Jag visste naturligtvis inte om det då utan förstod det först senare. Jag tyckte om att gå i skolan. Det var faktiskt så illa att jag hade ont i magen varje morgon. Jag var inte mobbad så jag det var inte därför jag alltid hade ont i magen. Jag var ett nervöst barn. Jag var ett nervöst barn på grund av att min pappa var alkoholist och hade dåligt ölsinne. Det går inte att känna sig trygg när man inte vet vad som kommer att hända när man kommer hem. Kanske han skulle komma hem full.

Att man är nervös när man är liten behöver inte betyda att man kommer att vara nervös i resten av sitt liv. Jag har hållit föredrag i minst 25 år och jag har så gott som aldrig varit nervös för det. Jag måste ändå erkänna att jag var det när jag skulle vara på i Stockholm, på en nordisk kongress som hette ”Omsorg i livets slutskede”. I salongen satt läkare och vårdpersonal och på scenen pratades det om av döende.

Jag hade fått i uppdrag att i slutet av kongressen tala om positivt tänkande i livets slutskede. Det var en av mina största utmaningar vad gäller föredrag. Jag var nervös, men inte för att det satt trettonhundra personer i salongen. Jag tyckte att det var härligt att så många ville lyssna på mig. Nej, det var nervöst för jag hade fått veta att föredraget absolut inte fick ta längre tid än tjugo minuter. Tog det längre tid skulle de avbryta mig. När jag tränade på morgonen, tog föredraget tjugotvå minuter! Jag ville absolut få med mina slutord. En annan sak som gjorde mig nervös var att min man skulle komma och lyssna. Han tyckte också att det var en stor stund för mig och han skulle säkert tycka synd om mig om jag inte lyckades. Vem vill att andra ska tycka synd om en? Föredraget gick bra, jag hann med. Åhörarna var lättskrattade och det hjälpte och hjälper alltid när man står på en scen. Ger publiken energi till föreläsaren så får publiken ett roligare föredrag. Det är detsamma som när man träffar en enda person, ger man uppmärksamhet och uppskattning får man mycket mer tillbaka.

Vi styr våra liv med våra tankar

Redan som sjuåring kom jag på hur jag skulle hantera min nervositet. Varje morgon, innan jag steg upp, låg jag och tänkte på allt roligt som skulle kunna hända under dagen. Jag kunde alltid komma på något som skulle bli roligt. Det kunde vara att vi skulle få blodkorv till middag i skolan, på den tiden tyckte jag att det var gott. Det kunde vara att jag skulle få ha en ny tröja på mig eller att vi skulle ha teckning eller skriva uppsats. Varje dag kom jag på något som jag tyckte skulle bli roligt och när jag hade gjort det hoppade jag upp ur sängen, sprang ut till min mor i köket och sa: Det är så kul idag för idag ska vi få blodkorv till middag.

Min mors mindes att en av hennes fyra ungar var alldeles speciellt positiv och började varje dag med orden: ”Det är så kul idag”. Egentligen var det precis tvärtom. Det var för att jag tyckte att livet var jobbigt och besvärligt som jag började leta efter guldkorn. Det är precis samma anledning till att jag skriver mina små skrifter, håller föredrag och skriver den här bloggen. Jag tycker fortfarande att livet är så pass jobbigt och besvärligt för både mig själv och andra att jag vill påminna både mig själv och andra om att det hjälper att leta guldkorn. Men du behöver egentligen inte leta efter dem, du kan själv stoppa dit dem och du kan stoppa dit hur många som helst. Det finns ingen gräns för hur roligt man får lov att ha, varenda dag.

Men varför ska man vänta tills det blir morgon. Numera vet jag att det är ännu bättre om man börjar tänka på det roliga redan på kvällen, precis innan man ska somna. När hjärnan slappnar av får vi tillgång till en större del. Då kan vi passa på att programmera om vår hjärna. Den är kanske felprogrammerad från början. Du duger inte, så bör man inte göra, du hade två fel på provet, det klarar du aldrig, pojkar får inte gråta, du är alldeles för liten för att göra så, du är alldeles för stor för att bära dig dumt åt.

Vi ska istället skriva ner en lista på hur duktiga vi tycker att vi har varit i olika situationer och tänka på det. Vi kan tänka på att vi faktiskt inte ser så illa ut heller. Vi kan plocka in lite fina tankar om vår man eller vår fru. Vad var det jag tyckte så mycket om när vi träffades? Vi kan tänka på allt roligt som ska hända framöver.

Har du märkt att du ofta vaknar med samma tankar och i samma sinnesstämning som när du somnade. Om du blev ovän med din kompis på dagen, din man eller din fru precis innan du somnade, om han eller hon sa något dumt, då är detta det första du tänker på när du vaknar. Tänker du positivt när du somnar, då är du glad redan när du vaknar och jag tror att du har finare drömmar också. Så småningom blir hjärnan van att tänka positivt. Men vi måste räkna med att det tar tid att vänja sin hjärna vid ett annat sätt att tänka. Ge den ett par år, sedan ser du på dig själv och på livet på ett helt annat sätt, om du inte har tänkt positivt förut. Ditt liv kommer automatiskt att förändras när du förändrar ditt tänkande. Ju sämre du tänker idag, ju mer kan du förändra ditt liv till det bättre.

Vi kan bestämma mycket över den fina dator som vår hjärna är. Vi kan bestämma att vi ska vakna nästa dag klockan sex. Då gör vi det. Du kanske invänder? Klarar du inte det beror det på att du inte har tagit beslutet. Min syster Tina hade inte heller tagit det beslutet. När hennes dotter Malin var sju år och hade börjat skolan hade de problem med att vakna eftersom hon var likadan som sin mamma. Jag var där en kväll och satt på Malins sängkant. Jag frågade henne om hon inte visste om att hon hade en klocka inne i huvudet. Om du bestämmer dig för att vakna klockan sex, då gör du det, sa jag. Små barn tror ju på vad man säger, så Malin tog beslutet. Sedan hjälpte hon sin mamma att vakna om morgnarna.

Det blir som vi tänker, vi blir vad vi tänker och vi har själv ett ansvar för vad vi tänker. Jag höll föredrag en gång för en grupp kvinnliga chefer. De hade varit ute och spelat golf tidigare på dagen. Ni vet ju själv, sa jag, att om ni står där på golfbanan och ska slå ett slag och det finns ett vattenhinder framför er, då tänker ni: Bara nu inte bollen kommer i vattnet, bara inte bollen kommer i vattnet. När ni sedan svingar klubban, hamnar bollen i vattnet, för det var den informationen som hjärnan fick, ”vattnet, vattnet”.

Jag fick ett vykort från ett par av dem några dagar senare. De skrev: ”Ja, du hade rätt. Vi tänkte hela vägen i bilen på väg till flygplatsen: Nu får vi inte missa avfarten till flyget, nu får vi inte missa avfarten till flyget”. Ja, de missade både avfarten och flyget hem också.

Hjärnan bryr sig inte om ordet ”inte”, den ser bara bilden av vattnet. Jag kan bevisa det för dig. Försök nu att göra som jag säger. Tänk nu inte på en myra som har hög hatt!  Tänk inte att den hatten är prickig!

Av samma anledning hjälper det inte särskilt mycket när vi säger till våra barn: Spill nu inte, eller när vi säger till andra personer: Rök inte så mycket, drick inte så mycket. Vi väcker bara deras tankar på det som vi inte vill att de ska göra.


Den eviga bantningen

När man bantar så tänker man: Nu får jag inte tänka på mat, inte tänka på mat och så blir man hungrig på en gång. Jag får speciellt inte tänka på choklad. Oh, vad gott det skulle vara. Därför äter man mer och går upp i vikt när man ska banta.

Jag har hört att man lär ut sådant som man själv behöver lära sig. Så jag lyssnar på mig själv medan jag håller föredrag och en gång tänkte jag: Varför gör jag inte så här själv? Jag ändrade mitt sätt att tänka och gick ner sju kg utan att anstränga mig. Man ska tänka på det man får tänka på istället. Så jag tänkte: ät mer, ät mer – fibrer, frukter och grönsaker. Lusten vaknar med det man tänker på.

När man är mätt ska man handla nyttigt. När man sedan blir hungrig så tänker man på vad man har i skafferiet och kylskåpet. Om där bara finns nyttig mat då blir man sugen på det.

 

En föreläsare uppmanade sin publik att blunda och tänka att de var i en simhall. Tänk dig att du går bort till hopptornet. Tänk att du går upp en meter, två meter, tio meter, du går ut och tittar ner i bassängen och hoppar. Jag satt i publiken och blundande. Jag gick till hopptornet i min fantasi, jag gick upp en meter och två meter, men där stannade jag. Inte ens i min fantasi klarade jag att gå upp tio meter och kasta mig i vattnet. Då kan vem som helst förstå att jag aldrig någonsin kommer att göra det. Inte förrän jag möjligtvis kan se det i min fantasi, kommer jag att lyckas. En förutsättning är att jag vill. Först måste jag vilja, sen måste jag välja att våga, sen måste jag kunna se mig själv göra det i fantasin. Sedan går det av sig själv, även om man är lite nervös.

När Ingmar Stenmark var nio år skrev han på en lapp i skolan: ”Jag ska bli världens bäste slalomåkare”.

Min väninna Britten är designer i Spanien, hon syr fantastiska kläder och jag har haft glädjen flera gånger att visa hennes kläder för små grupper av kvinnor. En gång sa jag till Britten att hon måste sy en fin dress till mig som jag skulle ha på mig när jag ska vara med på TV. ”Ska du vara med på TV”, frågade Britten imponerat. Ja, sa jag, men det är ingen som har frågat än.

Inom ett år efter detta var jag i TV iklädd den fina dress som Britten hade sytt. (Denna videosnutt kan du se på min officiella facebooksida: Gullmay Idman, författare och föreläsare). Detta var inget övernaturligt. Har man bestämt sig för ett mål, då är man fokuserad på det. När det då kommer en annons i en morgontidning med en efterlysning av kvinnor som vill vara med i TV-programmet ”Bara med Britt (Ekland)”, då visste jag ju redan att jag ville vara med. Jag tog naturligtvis telefonen direkt och ringde och var antagligen en av de första och visst fick jag vara med och berätta om mina fyra hjälpmål.

Har man lust att vara med på TV men inte tagit beslutet, ser kanske samma annons men lägger den åt sidan för att de ska titta lite mer på den så småningom och plötsligt är chansen borta.

Gör det inte så svårt att sluta röka

Jag började dumt nog att röka som vuxen. Vid min skilsmässa rökte jag nästan en hel ask cigaretter om dagen. Först försökte jag sluta genom att dra ner på min konsumtion. Tre cigaretter om dagen skulle nog minska begäret, tänkte jag. Men jag satt bara och tittade på klockan. Nu är det bara tre timmar tills jag får ta nästa cigarett, tänkte jag. Mina tankar handlade mest om cigaretter och då kan man naturligtvis inte sluta röka. Det är bara lusten att röka som ökar.

I den vevan köpte jag ett hus som jag som ensamstående mamma inte hade råd med, om inte jag slutade röka. Det kostar ju en hel del pengar. Nu hade jag inte något val. Jag var tvungen att sluta och då tänkte jag att det inte fanns några cigaretter som var till för mig och så slutade jag att tänka på cigaretter. Plötsligt var det inte alls svårt att sluta.

Jag var inte så beroende av nikotinet, för jag hade inte rökt så länge. Men jag var mycket starkt beroende av vanan att föra cigaretten fram och tillbaka till munnen. Nu kommer jag inte längre ihåg känslan och förstår inte riktigt hur jag kunde tycka det var något att lägga tid på.


Lusten vaknar när man tänker på något

När man tänker på det man inte får, blir man sugen. För hjärnan märker inte ordet inte. Det gäller att tänka på det man vill ska hända.

Lusten att lära kan komma av en fråga eller en berättelser som väcker lust att få veta mer. En trasig klocka kan ge någon lust att reparera den. En bit mjukt trä och en täljkniv ger någon lust att tälja. En dator ger någon lust att försöka. En bil lera ger någon lust att dreja. En ny bok får man lust att läsa i. Ett nytt vackert tygstycke ger någon lust att sy. En tom tavelduk ger någon lust att måla. En tom lägenhet ger någon lust att inreda. Ett problem ger någon lust att lösa det. Ett hus som är förfallet ger någon lust att repa­rera. En glad och trevlig människa får man lust att lära känna osv. Lusten bor i våra sinnen – synen, hörseln, smaken, lukten, känseln. Lusten är vår längtan efter upplevelser.

Vi var en gång ett gäng tjejer som gjorde ett silverhalsband till vår väninna Annika som fyllde sextio år. Alla fick vi varsin silverring av olika storlek och tjocklek som vi fick behandla på olika sätt. Silversmeden satte ihop alla ringarna och det blev ett fantastiskt vackert halsband. Vi var många som kände den gemensamma lusten. Vem har inte fått lust att dansa eller sjunga när man hör en fin melodi på radion.

Jag kommer fortfarande ihåg känslan av att ha ett riktigt tjockt vitt papper framför mig och en mjuk blyertspenna i handen. Att jag själv fick bestämma vad jag skulle rita, att jag inom mig själv hittade en idé. Det var det som gav mig lust att rita. Jag kommer också ihåg oskrivna linjerade papper när vi skulle skriva uppsats i skolan. Det fanns flera förslag till ämne men alltid också ett fritt ämne och det valde jag alltid. Inom mig hittade jag vad jag hade lust att skriva. Jag fick också högsta betyg i teckning och bästa betyg i svenska.

Jag fick också bästa betyg i matematik, men när jag inom mig letar efter svaret på vad det kunde bero på så vet jag att det helt och hållet berodde på min lärare. Han var glad och tyckte om sina elever och han gav mig mycket uppskattning. Jag ville inte göra honom besviken. Frihet att själv få bestämma, uppskattning och glada människor som bryr sig om, håller lusten vid liv.

Det räcker inte med att tänka positivt – man måste själv göra så det blir roligt. Jag hade en arbetskamrat och bästa väninna som heter Eva. Hon arbetade tillsammans med mig på kansliet på Överlantmätarmyndigheten. Hon hade väldigt lätt för att berömma andra. Du vet hur det är när någon säger till dig att du har en snygg klänning. Det är lätt att du svarar: Usch den trasan, den har jag ju haft i fem år. Det är speciellt svårt att ta emot beröm om man inte är van att få beröm. Det är inte så roligt att berömma människor, som inte blir glada. Men man får inte ge sig. Alla kan lära sig att ta emot beröm. Jag förstod så småningom att jag kunde svara: ”Tack så mycket, vad roligt att höra” eller ”vad glad jag blir”. Jag upptäckte en annan sak också, att jag själv fick väldigt lätt för att berömma och se det som var värt beröm. När jag då sa till Eva: Såg du hur fin Susanne är i håret, då gick Eva genast och berättade för Susanne: ”Gullmay säger att du är så fin i håret”. Hon kunde inte hålla tyst i tio minuter om någon hade sagt något positivt om någon. Det tyckte jag var tänkvärt.

Jag hade en annan arbetskamrat som berättade för mig, att på ett ställe där han hade arbetat tidigare, hade männen en dag köpt röda rosor och lagt på alla damernas skrivbord. Det fanns damer där, som hade blivit så glada att de hade gråtit. När jag fick höra det tänkte jag, om det är så lätt att göra människor glada, varför gör man inte det oftare? Så en dag lade jag äpplen i en skål i korridoren. Jag textade en skylt och på den skrev jag: Var så god och ta, men det kostar ett leende! Du kan inte ana så många leenden jag fick den dagen. Det kom in både kända och okända människor på mitt rum. Några log stort och sa: ”Passar detta?” Sedan tog de ett äpple och gick. Den som hade roligast var jag för jag fick se vartenda leende.

Detta stimulerade mig att fortsätta i samma anda. När det snart därefter blev jul köpte jag pepparkakor och lade dem i en korg i korridoren utanför mitt rum. Jag textade en ny skylt och på den skrev jag: ”Var så god och ta men det kostar ett vänligt ord till någon”. Hela den dagen satt jag på mitt rum och hörde hur människor berömde varandras skjortor, kjolar och frisyrer och pepparkakorna tog fort slut.

En morgon när jag kom i korridoren stod det en skål med plommon där. Den hade inte jag ställt dit. En annan dag satt det en knippa teaterbiljetter på anslagstavlan och en skylt där det stod: ”Var så god och ta!” Det var fribiljetter. Det behöver inte kosta något för att människor ska bli glada. Alla biljetterna tog slut. En kall och blåsig januarimorgon när jag kom till mitt arbete fick jag se något helt fantastiskt i korridoren utanför mitt rum. Där stod ett stort blommande körsbärsträd. Nu kanske du tror att jag ljuger, för det finns inga blommande körsbärsträd i januari, inte ens i Malmö. Men det var ett riktigt träd och det var stort. Blommorna var gjorda av silkespapper i rosa och ljusgrönt. Min arbetskamrat Mirja hade klätt hela trädet med blommor av silkespapper. Hon hade också textat en skylt. På den stod det: ”Våren är här!” Jag lovar att våren var där på min arbetsplats. Alla pratade om trädet.

Om man kommer på en rolig idé, tycker jag att man ska genomföra den. Det väcker andras tankar på roliga saker och får andra människor att också våga göra något med sina idéer. Plötsligt börjar det hända roliga saker runt omkring en, för det sprider sig!

Jag kände en person som inte var som Eva. Hon var precis tvärtom. Jag vet inte hur ofta vi råkade i luven på varandra. Det hände med många fler än med mig. Jag minns att jag tänkte att det är konstigt att hon inte förstår att hon själv sprider en dålig stämning runt om sig. Tillvaron runt om oss är ju en spegel av oss själva. Om de flesta blir glada när de ser mig har jag inga större problem. Om de i stället blir sura och går undan, om jag hela tiden hamnar i konflikter, då måste jag titta mig själv i spegeln och undra vad jag gör för fel. Det är inte säkert att jag är en elak person. Det kanske är så, att mitt sätt missuppfattas. Jag kan fråga någon nära vän vilka fel jag gör. Sedan kan jag ändra mitt sätt att vara. När man ändrar sig själv, ändrar sig omgivningen också, helt automatiskt.

Jag vet det av egen erfarenhet. Vi kände en kvinna som tittade på både mig och Eva med elaka ögon. Det var lätt att se att hon inte tyckte om oss. Vi visste inte vad vi hade gjort och vågade knappt komma i närheten av henne. Det är konstigt att man kan bli så rädd för ett par ögon. En dag pratade Eva och jag med varandra om det. Vi var överens om att vi inte ville att det skulle vara så och bestämde oss för att vi skulle ändra på det. Vi skulle börja säga hej till henne varje gång vi träffade henne. Det är tråkigt att det inte alltid är självklart att säga hej. Vi skulle också berömma henne när det fanns anledning. Jag lovar att det tog högst fjorton dagar, sedan hade hon ett par av de vackraste ögon som jag har sett. Hon hade långa böjda ögonfransar som jag aldrig sett tidigare.

Vi ändrade inte på henne. Vi ändrade bara på oss själva och då ändrade hon sig. Det hjälper inte att säga till negativa människor att de måste bli lite mer positiva. Man kan aldrig ändra andra. Men man kan alltid ändra sig själv. Det brukar medföra att andra också automatiskt ändrar sig.

Jag pratade en gång med en manlig personalkonsulent om mina tankar om detta. På arbetet har jag alltid förväntat mig att män skulle vara lite duktigare, än jag själv behövde vara och att de skulle ta större ansvar än jag. Därför sa jag till honom att jag tyckte att han skulle skriva ett litet häfte som förklarade hur enkelt det är att påverka sin omgivning och sitt liv på ett bra sätt. När jag hade talat med honom en ganska lång stund, sa han till mig att han tyckte att jag skulle skriva en bok! Han hade en förväntan på mig att jag kunde! Om han tror att jag kan skriva en bok, då kan jag väl göra det där lilla häftet själv, tänkte jag. Dagen efter skrev jag min första lilla skrift: ”Det sprider sig”. Den kom till på en lunchrast på jobbet hösten 1983. Pekka var den förste som fick läsa den och han tyckte mycket om den. I februari 1984 kom den ut på mitt eget förlag och samma år fick jag ett brev från Olof Palme. Han tackade för skriften som han hade råkat få se på ett bord i riksdagshuset. Det finns en sida i skriften där det står: ”Hur ofta hör man på TV – idag samlades tusentals människor utanför riksdagshuset för att visa statsministern sin uppskattning?”


Leendets betydelse är stor, men ingen lösning på problem

Min väninna Gun tycker om mina skrifter och hon hade lagt ut en del av dem på sitt arbete till allmänhetens beskådande. En dag satt det en främmande herre och läste i ”Det sprider sig”. I den står det på en sida: Försök sprida positiva ringar, börja med ett leende. Bevis ett: Det kommer ett leende tillbaka.

Den främmande mannen tittade på henne och log. Då log hon naturligtvis tillbaka. Han skrek rakt ut: ”Det fungerar!” Så det är bevisat!

Några tidningar har skrivit om min verksamhet och använt just den delen av min första skrift. De som talar om positivt tänkande kan aldrig bli tagna på allvar om de menar att man ska blunda för problemen. För min del är positivt tänkande att våga se problemen, våga lyfta fram dem och våga göra något åt dem. Konstruktivt tänkande är kanske en bättre beskrivning. Leendet är bara en liten del, dock inte obetydlig, i ett positivt liv. Försök att säga hej till någon utan att le samtidigt. Du känner dig negativ och kanske elak och jag tror andra också kan uppleva dig på det sättet.

Du som arbetar med eller umgås med svårt sjuka människor kan sprida mycket glädje om du själv känner dig glad. Sjung när du arbetar, duka vackert och sätt på fin musik. Ge värme och mänsklig kontakt. Berätta om roliga händelser, ta med dig blommor från trädgården och våga skoja. Humorn gör livet lättare.


SKRIFTEN ”DET SPRIDER SIG”

 

Personalkonsulenten fick mig att tro att jag kunde skriva. Jag hade funderat så mycket på detta att när jag en lunch satte mig med papper och penna tog det bara en halvtimme så var skriften färdig.

 

Har du tänkt på att…

DET SPRIDER SIG

och det finns bevis

 

Kasta en sten i vattnet…

…ringarna sprider sig

 

Berätta för någon vad hon/han

har för fel

 

snart har du fått höra om alla

dina egna fel och brister

 

Berätta hur fult vädret är, hur mycket bekymmer det finns i världen,
om dina sjukdomar, hur dyrt allting är, om hur tråkigt det är att jobba
och måtte det snart vara kväll, helg och semester

och snart får du höra hur negativt andra människor ser på tillvaron

alla runt om dig blir negativa…

och det sprider sig…

 

Hur kan det komma sig att alla nyheter är 

dåliga nyheter, har du någonsin hört på TV ….

Idag firar hela svenska folket att vi har fred i
vårt land

Arbetsglädjen har ökat och företagsamheten
är större än någonsin

Idag samlades tusentals människor utanför riksdagshuset
för att visa statsministern sin uppskattning

 

Hur ofta hör man någon säga…

Jag måste säga att han är trevlig och ser dessutom trevlig ut

Ska jag vara ärlig så är hon fantastiskt duktig
och verkligen arbetsam

Om man hör det är det i alla fall sällan i andra hand

 

Har du tänkt på att…

den tiden som du bara låter gå, när du
längtar efter något annat

den kastar du bort, du får den aldrig tillbaka

Bestäm dig för att all din tid ska vara meningsfull
för dig, antingen du bestämmer dig för att vila, läsa
eller göra något mera aktivt

Den som bara lever för kvällar, helger och semestern…,

lever ju bara sitt liv till 50 %

Har du råd med det?

Om inte jobbet är något man lever för…

       …då kan man se till att göra det så intressant
att det blir en del av det man lever för

 

 Vågar du berätta…

 att du ganska ofta

tycker att det är roligt att jobba?

 

 Experiment:

Försök sprida positiva ringar…

 Börja med ett leende

 Bevis 1

Det kommer ett leende tillbaka

 

 Säg till någon:

…så snabbt du arbetar

 Bevis 2

Nästa arbete blir ännu snabbare utfört

 

 Säg till någon:

…jag tycker om dig

 Bevis 3

Strax får du höra att du är omtyckt

 

 Plocka rosor i din trädgård

och lägg en ros på varje arbetsplats

 Bevis 4

Det blir din trevligaste arbetsdag på länge

 

Bry dig om när du ser att människor har bekymmer

 Bevis 5

Du kommer aldrig att vara ensam om dina egna bekymmer

och dessutom får du höra att det inte finns någon människa

som inte har bekymmer

 du är inte ensam

 

 Berätta om alla gånger du har gjort
bort dig

 Bevis 6

Förutom att du och andra får många
glada skratt

så får du snart veta att andra också
gör bort sig stup i kvarten och inte är
så perfekta som de verkar

 

Att gå in för att leva positivt

gör omgivningen runt om en positiv

och det blir lättare att leva med

problemen

 

Man kan välja att sjunka ner i

sina problem

eller med hjälp av ett skratt

hålla sig uppe

 

Det är ju egentligen så enkelt

prova själv…

 

…och det bästa är att det sprider sig

…som ringar på vattnet

 

…och  du

om du känner att de

negativa ringarna finns

i närheten av dig

    stoppa dem

    och vänd på dem

kanske det till sist inte

finns utrymme för dem

Göra en planering för sitt liv

Titta framåt och se målen

Vill du påverka ditt liv så att det blir bättre? Jag har några tips på vad man kan göra.

Tankar på det fick jag när jag arbetade som ekonomi- och personaladministratör på lantmäteriet. Det betydde bland annat att jag skulle göra en budget varje år. Målen för verksamheten skulle skrivas ner. Det fanns långsiktiga och kortsiktiga mål. Varje år gjordes detta och jag slogs av tanken att utan mål kommer man ju ingenstans. Hur ofta satte jag själv mig ner och gjorde upp mål för mitt eget liv? Det gjorde jag aldrig! Det finns inget företag som inte har mål. Det kan vara så enkelt som att företaget ska tjäna pengar. Det är det långsiktiga målet. För att nå detta måste man ha kortsiktiga mål, delmål. Det kan vara att sätta in en annons i tidningen om företagets produkter. Det kan vara att företaget ordnar en servicekurs för personalen så att de blir trevligare mot kunderna. Då tjänar företaget pengar och når sitt långsiktiga mål.

Det är likadant med en orienterare i skogen. Han har ett långsiktigt mål, slutmålet. Han har också kortsiktiga mål, sina kontroller på vägen som vägleder honom. Om han inte hade haft sin karta med kontroller och slutmål, hade han irrat omkring i skogen och inte haft en aning om vilket håll han skulle ta. Jag påstår att det finns många människor som irrar omkring i livet och inte har en aning om vad de har här att göra. Jag tror att de mår mycket dåligt. Utan mål i livet mår man inte bra. Eftersom min man Pekka är psykolog träffar jag ibland människor, speciellt ungdomar, som mår dåligt på grund av brist på egna mål. Jag minns speciellt en ung pojke. Han var släkt med en väninna till mig, det är därför jag vet hur det var. Han ville ta sitt liv, hans tjej hade gjort slut. Han kanske hade tänkt gifta sig med henne. Nu när hon var borta, målet var borta, hade tillvaron förlorat sin mening för honom. Det behövdes inte många samtal förrän han mådde bra igen. Han hade fått ett nytt mål. Det var inte en ny tjej, för det kan ingen psykolog hjälpa till med. Han hade fått ett nytt intresse. Han skulle börja hoppa fallskärm och jag minns hur glad han såg ut när han gick ut genom dörren.

Om man står mellan två viktiga mål i livet, mår man inte heller bra. Ska jag skilja mig eller ska jag inte. Ska jag säga upp mig eller ska jag inte. Ska jag flytta utomlands eller ska jag inte. Ska jag pensionera mig eller ska jag inte. Man mår dåligt tills man har bestämt sig, men sedan mår man bra igen. När beslutet är taget är halva segern vunnen, har Abraham Lincoln sagt en gång. Det blir som man har bestämt sig för att det ska bli. Det kanske tar lite tid men det brukar bli så.

Om jag har ett mål att se fram emot mår jag bra. Jag kanske studerar och ser fram emot min examen. Jag tänker på vem jag ska bjuda den dagen och hur snygg jag ska bli i min examensmössa. Om jag inte mår bra den dagen jag tar min examen kan det bero på att jag inte har något nytt mål. Jag har kanske just nått mitt enda mål. Jag måste hela tiden ha nya mål, som en morot, för det är det som ger förväntan i livet. Det som vi kände på julafton när vi var små.

Det är viktigt att de mål man har är ens egna och att de är flexibla och möjliga att ändra efterhand som omständigheterna förändras. De får inte sitta fastspikade i taket och vara omöjliga att nå. Detta kanske kan förklara varför många av våra ungdomar mår dåligt. De måste välja väg i livet tidigt, långt innan de har lärt känna sig själva. Många vet inte vad de har lust med eller vad det finns att välja på. De behöver hjälp av sina föräldrar när de ska välja linje i gymnasiet och i följden blir det kanske inte deras egna mål. Jag menar att skolan uppgift i första hand är att en bra grund, väcka intresse och ge ungdomarna möjligheter att pröva många vägar.

När man är gammal eller döende finns ingen framtid, men målen är viktiga även om man är sjuk. De måste finnas och vara möjliga att nå. Vi som är friska känner ofta mening i vårt arbete, speciellt kanske när vi kan hjälpa andra. När man är sjuk kan man kanske inte arbeta, men en ny mening kan i några fall vara att hjälpa andra i samma situation.

Det är viktigt att få behålla sitt eget ansvar för dagliga rutiner så länge som möjligt, små saker som man kan klara av, till exempel att kunna bädda sin säng, tvätta sig själv och sina strumpor. Kanske finns det någon speciell person som man skulle vilja träffa. Att någon är intresserad av att höra hur det var förr kan ge stor stimulans. Att sjunga sånger som man hört många gånger kan ge stor glädje. Kanske räcker krafterna till ett teater- eller biobesök. Man kan kanske skriva ett vykort, ett brev, en dikt eller kanske en liten bok om sitt liv. Man kan kanske skapa något med sina händer, måla ett vykort eller en tavla. Andra kan hjälpa till genom att ordna en utflykt att se fram emot, vänner och anhörigas besök är ovärderliga. Självklart måste man kunna få den mat man tycker om och själv få bestämma vad man vill dricka till maten. Men det viktigaste av allt är att bli sedd, få känna att man betyder något för andra och att man är respekterad och accepterad.

För att kunna hjälpa andra människor, våra anhöriga, vänner, arbetskamrater, patienter och deras anhöriga, måste vi kunna klara av vårt eget liv på ett bra sätt.

Dina långsiktiga mål kan inte jag hjälpa dig att finna. Dessa är ju unika för just dig eftersom att du är en unik person. Jag tänker berätta om de kortsiktiga mål, delmål, som du kan ha i livet för att lättare nå dina långsiktiga mål. Jag har själv fyra sådana i mitt liv. Alla är enkla och självklara och alla känner till dem. Jag vill bara lyfta upp dem till ytan så att vi ser att de finns och kommer ihåg dem. Jag kallar dem ”hjälpmål” just för att de hjälper mig att nå mina långsiktiga mål.

1                 ”Sprid en glad stämning och gör något roligt varje dag”. Då blir livet roligare och gladare. Det tråkiga kommer nästan av sig själv men det roliga måste man själv att plocka in i sitt liv. Men i gengäld så får man ha hur roligt som helst, det finns ingen gräns för hur roligt man får lov att ha.

2                  ”Våga ta positiva utmaningar”, gärna en liten varje dag, så livet blir spännande”. Kom ihåg, de negativa utmaningarna får man sämre självförtroende av, av de positiva utmaningarna får man bättre självförtroende. De positiva är att våga det du själv vill våga t ex. Våga tala, våga sjunga även om du inte kan så bra, våga göra bort dig, våga vara ensam med dig själv osv.
3                  ”Lös bekymmer efterhand som de kommer, gärna ett litet varje dag”. Ring det där samtalet som du skjutit på och mått dåligt av i en hel vecka. Vi mår dåligt alldeles i onödan och det tar massor av energi. Om du ringer meddetsamma mår du bra hela veckan. Vi vet, men glömmer lätt att det är så.
4                 ”Lär ut ansvar, unna andra människor glädjen att kunna”. Då får du mer tid att leva ditt eget liv, du blir en bra ledare och du kommer att få se människor växa.